En i raden

18. SS-frivilliga pansargrenadjärdivisionen ”Horst Wessel” 

Formeringen inleddes i januari 1944 och grunden för divisionen var 1. SS-motoriserade brigaden. Detta var egentligen inget frontförband utan ett slags säkerhetsförband för de bakre områdena på östfronten. Att ta hand om oönskade element, med andra ord främst judar och partisaner. 

Låga förluster

Brigaden hade till exempel på cirka 6 000 man nästan tagit 1 300 man i förluster från 22 juni 1941 till sista maj 1942. Väldigt låga siffror för östfronten, nästan tolv månader där snittet låg på drygt 100 man i månaden. Ett tydligt tecken att man inte varit insatt vid fronten i speciellt stor omfattning. Brigaden var kvar på östfronten 1942 och 1943 och fick ytterligare förluster innan det var dags för nästa steg. 

En SS-officer beordrar förstörandet av olika sovjetiska eldhandvapen. Ett sätt att förhindra att de hamnar i fel händer. Foto: Reddit

Nu skulle brigaden med drygt 4 000 man utgöra grunden för en frontdivision inom Waffen SS. Först var tanken en ny infanteridivision med tre infanteriregementet men det ändrades till en pansargrenadjärdivision med två pansargrenadjärregementen när beslutet togs den 25 januari 1944. 

Infanteri helt enkelt

Pansargrenadjärdivisioner i Waffen-SS under 1944 var i grunden en motoriserad infanteridivision och där pansaret oftast bestod av en bataljon stormkanonvagnar, ett kompani pansarbilar i spaningsbataljonen och pansarvärnskanonvagnar i pansarvärnsbataljonen. Kanske 80 till 100 pansarfordon som mest och det kan jämföras med att en pansardivision i armén hade 542 pansarfordon. Så ett infanteriförband förstärkt med pansar och lastbilar. 

Stormkanonvagn Stug III ur 18.SS-frivilliga pansargrenadjärdivisionen hösten 1944. Divisionens pansarbataljon fick två kompanier. Foto: Narodowe Archiwum Cyfrowe

Till divisionens befälhavare utnämndes SS-överste Wilhelm Trabandt, senare SS brigadgeneral sommaren 1944. Han hade varit den sista brigadchef för brigaden. Divisionen sattes upp inledningsvis i Kroatien och från början var det tänkt som tysk SS division med tanken på divisionens namn ”Horst Wessel”. Namnet refererar till en tysk 22-årig nationalsocialist som hade blivit mördad av en kommunist 1930 och förvandlades till martyr av nationalsocialistiska partiet. 

Att få frivilliga var svårt 

Dock rekryteringen ur SA-leden för denna nya frontdivision gick inget vidare så man tog till ett annat grepp nämligen folktyskar från ungerska områden rekryterades till divisionen. Så det blev senare istället en SS-frivillig division men namnet ”Horst Wessel” ändrades inte. Problemet var att dessa folktyskar snarare sjanghajades till divisionen än att ha anmält sig som frivilliga, så moralen verkar inte varit den bästa samtidigt som divisionen inte fick tid på att slutföra uppsättningen av förbandet. 

Olika stridsgrupper från division sätts in och divisionen får inte lugn och ro att färdigställa förbandet samtidigt som det finns stora brister vad gäller antalet rekryter, utrustning och vapen. Foto: Reddit

Divisionen kom aldrig att bli färdig då olika stridsgrupper från divisionen sattes in vid fronten samtidigt som tilldelningen av rekryter och materiel var långsam. Det var östfronten som gällde för de stridsgrupper som skickades iväg, det som idag är västra Ukraina, Ungern, Slovakien och södra Polen (Schlesien). Divisionen skulle vid full styrka ha nästan 17 000 man men 30 juni 1944 fanns bara 8 500 man och 31 oktober 1944 drygt 10 000 man. Som sagt det gick inte bra. 

Hela tiden grupper till fronten 

En orsak var som sagt att stridsgrupper från divisionen fick förluster, från starten i januari till 31 oktober under den tid som divisionen höll på att formeras hade den tagit över 5 000 man i förluster. Av dessa var 922 stupade. Delar av divisionen användes som en slags reserv av högre chefer istället för att få lugn och ro att färdigställa förbandet. Divisionen var nu under senhösten 1944 vid fronten och det märktes på förlusterna, Nästan 2 200 förluster varav 25 % var saknade enbart under november 1944. Att var fjärde förlust registrerades som saknad var högt och inte bra. Striderna gick inte bra. 

Striderna på slutet av 1944 gick inte utan Röda armén pressade tyskarna bakåt på den södra delen av östfronten. Slaget om Budapest hade inletts. Foto: www.warrelics.eu

Divisionen fylldes på med rekryter men överhuvudtaget sattes de in för tidigt vid fronten. Det talas om att vissa hade bara fyra till fem veckors grundträning innan fronten. Divisionen verkar inte ha fått bra omdömen av högre chef, i nivå med ett ungerskt förband var omdömet.

Enkel organisation för divisionen 1 november 1944 

Stab 

39. SS-pansargrenadjärregementet(tre bataljoner) 

40. SS-pansargrenadjärregementet (tre bataljoner) 

18. SS-pansarbataljonen (stormkanonvagnar) 

18. SS-spaningsbataljonen 

18. SS-artilleriregementet (tre bataljoner) 

18. SS-pansarvärnsbataljonen 

18. SS-luftvärnsbataljonen 

18. SS-pionjärbataljonen 

plus understödsenheter. 

I vilket fall divisionen hade sin 18. SS-pansarbataljon men bara med två kompanier stormkanonvagnar. Medan det tredje kompaniet var ett skyttekompani. Sedan hade 18. SS pansarvärnsbataljonen fått sina pansarvärnskanonvagnar Hetzer, två kompanier. Men hela tiden med frontinsats gjorde att antal vagnar i tjänst varierade mellan 5 till 7 vagnar per dag av respektive typ. 

Divisionens pansarvärnsbataljon hade fått den nya pansarvärnskanonvagnen som hade satts in produktion i april 1944. Vagnen hade en 7,5 cm kanon L/48. Foto: Reddit

Sedan saknade divisionens spaningsbataljon pansarbilar till första kompaniet och i övrigt var det Schwimmwagen som gällde för spaningen. Det var också brist på motorfordon sett till divisionen i stort. Med andra ord en decimerad division.

Krigets slutfas

1945 blev inte bättre för divisionen utan samma sak, nya frontinsatser och nya rekryter fyllde på. Nu plockades det bland annat in soldater från Luftwaffe, ungdomsorganisationen Hitlerjugend och folkstormen. Trabandt lämnade divisionen och gick vidare. I april 1945 meddelar divisionen att de hade drygt 5 000 man, alltså inte större än en svensk brigad under kalla kriget. 

Divisionen stred till bittra slutet och gick till stor del i sovjetiskt krigsfångenskap. Mindre delar kom att kapitulera till amerikanska förband. 

Skillnaden mellan 17. SS-pansargrenadjärdivisionen ”Götz von Berlichingen” som sattes in Normandie sommaren 1944 och 18. SS-frivilliga pansargrenadjärdivisionen ”Horst Wessel” var enorm. Den förstnämnda var nästan en komplett division men hade vissa brister medan den senare nådde aldrig denna nivå, hade alltid stora brister på personal, materiel och vapen. 17.SS-divisionen inledde sin formering sent 1943 medan 18.SS-divisionen i januari 1944. 

SS genomgick en enorm expansion de sista krigsåren, åtta divisioner fanns listade den 31 december 1942 och det mer är fördubblades under 1943 och sedan dubblerades det igen 1944–1945. Foto: Reddit

Redan vid SS-division nummer 18 av 38 märker vi problemen, Waffen-SS har expanderat för mycket och klarar inte av att fullfölja sina åtaganden. Något förenklat kan vi säga att från SS-divisionen nummer 1 till nummer 12 fungerade det men från nummer 13 till nummer 22 fanns det olika problem, en del av dem fungerade medan andra hade brister. Sedan från nummer 23 och framåt var desperation och krigets kaos som styrde processen. 

Vidare läsning: 

Munoz, Antonio J. : Forgotten Legions. Obscure Combat Formations of the Waffen-SS. (Boulder 1991) 

Stoves, Rolf: Die Gepanzerten und Motorisierten Deutschen Grossverbände 1935-1945. (Friedberg 1986) 

Tieke, Wilhelm & Fredriech Rebstock: Im letzten Aufgebot. Die 18.SS-Freiwilligen Panzergrenadier-Division Horst Wessel. (Coburg 2000)

Lite om  17. SS-pansargrenadjärdivisionen ”Götz von Berlichingen” 
17.SS-divisionen sattes in i Normandie 1944

Den tyska pansarnäven

Det tyska pansarvapnet 1941 jämfört med 1944

En kort historia om SS-division "Wiking"

Lite om 5. SS-division "Wiking"

USA och Iran

Sanktioner sedan 1979 

USA har haft sanktioner mot Iran sedan den iranska revolutionen och störtade av Shahen. Först och främst för att hindra Iran får tag i vapen. Men även hindra att Iran bygger upp en stark ekonomi. Det har gått i vågor men grunden har funnits där. 

Många av Irans stridsflygplan i början av 2026 var fortfarande från Shahens tid, som amerikanska Grumman F-14A Tomcat. Nu säger USA att de har förstört det iranska flygvapnet så då bör det amerikanska arvet som Tomcat och Phantom vara förstörda. Foto: Wikipedia Commons

Iran har kunnat möta vapenembargot genom att bygga upp en egen vapenindustri och resultatet av denna satsning ser vi idag. Irans problem med att få köpa moderna stridsflygplan innebar istället en inhemsk satsning på långräckviddig bekämpningsförmåga i form av robotar och drönare. Därigenom kunde kompensera bristen på fjärde generationens stridsflygplan. 

Kärnavtalet sägs upp 2015 

USA lättnade något på sanktionerna i samband med kärnavtalet 2015 under Barack Obamas tid som president. Sedan 2017 blev Donald Trump president och han gillade inget Obama hade lyckats göra så han i början av maj 2018 sa upp avtalet. Sedan kom Mike Pompeo, Trumps utrikesminister, senare under maj presentera de kraftigaste sanktionerna någonsin mot Iran och en kravlista från USA, speciellt när det gällde Iran och kärnkraft. Vi vet resultatet, inget speciellt hände. 

Iran har lyckats upprusta sedan 1979 men inte alls samma omfattning som till exempel Saudiarabien eller Turkiet. Iran har satsas mycket på inhemsk produktion av robotar och drönare för att kunna attackera mål utanför landets gränser. På bilden iranskt artilleri under kriget mot Irak 1980–1988.

Sedan händer en viktig sak i januari 2025 när Iran blir fullvärdig medlem i Brics, denna relativa nya samarbetsorganisation. Bara tio länder är fullvärdiga medlemmar men sex av dem finns på tio topp lista av länder med störst befolkningen. Med andra ord det sägs att mellan 45% till 49 % av världens befolkning är med i Brics. 

Kina är av stor betydelse 

Kina av grundarna till Brics är idag en av Irans viktigaste handelspartner. En viktig sak är att alla fullvärdiga medlemmar måste acceptera en ny medlem för att den ska bli invald, Iran och Förenade Arabemiraten, valdes in samtidigt som nya medlemmar. Dessa länder har sedan 1971 haft en gränstvist och frågan är om en hade valts in först så hade nog den andra inte valts in. Brasilien har till exempel sagt nej till Venezuela. 

Donald Trump och USA startade krig mot Iran lördagen 28 februari 2026 och resultatet har inte varit speciellt bra sett ur USA:s synvinkel, Trump ville ha ett nytt fint kärnavtal signerat Donald Trump men Iran litar inte på Trump. 

Iran har svarat USA:s och Israels anfall med att attackera de länder som huserar de amerikanska baserna i Mellanöstern. Flera baser har slagits ut eller skadats svårt. Irans kapacitet att slå tillbaka verkar fortfarande fungera. Foto: Tasnim News Agency

Trump försöker igen med nya sanktioner som heter de kraftfullaste någonsin. Problemet är att USA har i stort sett sanktioner redan på allt vad gäller Iran. Problemet är egentligen inte bristen utan snarare att se till att de efterlevs. Detta innebär att Irans handelspartners måste acceptera och följa USA:s sanktioner för att trycket ska öka på Iran men Kina känner ingen större lust till detta. 

USA måste stoppa Kina 

USA måste alltså förhindra Kina att göra affärer med Iran. Även få andra Brics-länder att avstå, de tio länderna idag är: Brasilien, Ryssland, Kina, Indien, Sydafrika, Egypten, Etiopen, Indonesien, Iran, Förenade Arabemiraten medan Saudiarabien sänder olika budskap om sitt eventuella medlemskap. Så ibland anses Brics vara tio och ibland elva länder. Brics ska gynna internationell handel och minska beroendet av den amerikanska dollarn som valuta. 

Kina har rustat enormt de senaste åren och Kinas flotta idag är något helt annat än den var 1979. Flera stora hangarfartyg och amfibiefartyg (se bild) finns i tjänst. Foto: 建園春秋

Det är ytterst svårt för USA att få alla Brics-länder att ställa upp och följa de amerikanska sanktionerna mot Iran. Dock Förenade Arabemiraten började redan USA:s senaste sanktioner att agera ekonomiskt mot Iran. Det har funnits amerikanska sanktioner mot Iran sedan 1979 och det skärptes kraftigt 2018 och nu igen. Men tvingar de Iran att backa? Kanske på lång sikt om inte Kina motsätter sig dem. Men förmodligen inte under Donald Trumps tid som president. 

Likheter mellan 1979 och 2022:

Kriget i Afghanistan

Kampen om luftherravälde:

Luftkriget över Ukraina 2022

Kampen om Asien

Utvecklingen av flygstridskrafter

Mina böcker om krigshistoria finns listade här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html

Stålbjässar i Vietnams djungel

Australien sätter in Centurion

Kriget i Vietnam är ett av Australiens längsta krig. Det började med 30 man i augusti 1962 och det tog slut i december 1972. Då hade drygt 60 000 australiska soldater tjänstgjort i Sydvietnam. De flesta var en del av australiska 1. stridsgruppen som hade 8 500 man när den var som starkast i slutet av 1960-talet. Organisationen var väldigt lik den svenska frivilligkåren i finska vinterkriget. Stridsgruppen hade tre infanteribataljoner med understödsförband, de flesta i kompanistorlek förutom att det fanns en förstärkt artilleribataljon. 

Australiska Centurion-stridsvagnar sattes i Vietnamkriget, från februari 1968 till september 1971. Typiskt utseende för Centurion i Vietnam. Två extra reservbärhjul är monterade på frontpansaret för eventuella fältreparationer samt sidoplåtarna på vagnen är borta. De var mer till besvär än till nytta som skydd mot raketgevär.. Foto: Australian War Memorial.

Här fanns också ett stridsvagnskompani med Centurion-stridsvagnar. Det hade funnits en del kritiska röster mot att vagnarnas vikt, 50 ton plus, skulle vara ett problem med tanke på terrängen. En annan invändning var hotet från raketgevär, RPG, då det skulle vara korta stridsavstånd i många fall. 

Centurion-stridsvagnar har anlänt till Vung Tau i Sydvietnam. Foto: Wikipedia Commons

De första Centurion-vagnarna anlände i februari 1968. Det var C-kompaniet i 1. pansarregementet som skulle sättas in i strid. Sexton bensindrivna vagnar med 8,4 cm kanon kom till Ving Tau i södra Sydvietnam. Efter två veckors träning och acklimatisering var det dags för första operationen. Stridsvagnar kom i operationen att fungera mer som rörligt bepansrat direktskjutande artilleri som gav direkt understöd till infanteriet än faktiskt pansarstrid. 

Bunkerdödare på plats 

I Vietnam användes stridsvagnarna nästan uteslutande som infanteriunderstöd, där en pluton stridsvagnar backade upp ett infanterikompani. En användbar ammunitionstyp var karteschen som kan liknas med en gigantisk hagelpatron. Den var väldigt effektiv mot oskyddat infanteri och rensade bort vegetation så fientliga bunkrar framträdde tydligt. Centurion fungerade som bunkerdödare för de australiska styrkorna med sin direkteld och spränggranater. 

Att ta hand om fientliga bunkrar var en vanligt förekommande uppgift. På bilden en australisk soldat vid en ingång till ett underjordiskt bunker- och tunnelsystem. Foto: Foto: Australian War Memorial.

Sidoplåtarna på vagnarna försvann snabbt, terrängen och växtligheten gjorde att de var mer besvär än till nytta som skydd mot raketgevär som RPG med riktad sprängverkan. Ett annat problem som uppstod med höga temperaturer i tropikerna var att gummit på stridsvagnens bärhjul släppte. Två extra reservbärhjul monterades därför på frontpansaret för eventuella fältreparationer. Som en bonus fungerade det också som extra skydd mot RPG. Som det alltid är i krig uppstår smeknamn och australiska infanteriet brukade tala om ”turret heads” och ”gasoline cowboys”. 

Förstört paraply 

I maj 1968 var första gången som Centurion sattes för att förstöra ett fientligt bunkersystem. Det var en stridsvagnspluton med fyra stridsvagnar under befäl av kapten Gerry McCormack. Infanteristerna var inte helt förtjusta utan ansåg att dessa stora bullriga maskiner skulle förvarna fienden, eller som någon sa ” Vi kan lika gärna hålla på att banka på trummor”. Det blev stridskontakt och ett raketgevär RPG avfyrades mot McCormacks stridsvagn. Det blev en tornträff utan effekt på vagnen men paraplyet som satt fast vid tornkransen som skydd mot solen strimlades. 

Stridsvagnen Centurion var till stor nytta för infanteriet i strider mot fientliga bunkrar även om vagnens närvaro förvarnade fienden. Foto: Foto: Foto: Australian War Memorial.

Användningen av kartesch- och spränggranater visade sig vara väldigt verksamt samt att även krossa ställningar under banden på den drygt 50-ton tunga stridsvagnen. Flera RPG avfyrades men dessa verkade inte alls lyckas mot stridsvagnens frontpansar, eller som sergeant Ray Curtis kommenterade det: ”Plötsligt hörs ett klang. Det är en RPG-granat som studsar på pansaret och svischar iväg ut i bushen”. Bredvid stridsvagnarna arbetade infanteristerna sig framåt, uppbackade med eldsprutor. Fjorton bunkrar förstördes i rensningen av området som beskrevs som väldigt lyckad. Infanteriet hade haft minimala förluster tack vare stridsvagnarnas effektiva sätt att ta hand om bunkrar. 

Striderna i byn Binh Ba gick inledningsvis fel, då felaktig underrättelseinformation fanns om fiendens styrka. Den var betydligt större än man hade förväntat sig. Foto: Foto: Australian War Memorial.

Strid i bebyggelse 

I juni 1968 skulle en pluton stridsvagnar sättas in som understöd av ett infanterikompani i byn Binh Ba, med cirka 3 000 invånare. Uppgiften var att rensa byn från nordvietnamesiska trupper och Vietcong som hade tagit kontroll över samhället. Orsaken till operationen var att en Centurion som passerade Binh Ba blev beskjuten av en RPG och det stod klart att byn var i fientliga händer. Detta med strid i bebyggelse var ovant för de australiska trupperna. Det blev hårda strider i Binh Ba då man hade missat i underrättelsearbetet, styrkan på förbanden i byn var snarare en bataljon än en pluton som man först fått information om. Tre Centurion skadades snabbt av RPG. 

Striden över, I bakgrunden skymtar Centurion-stridsvagnen.  Foto: Australian War Memorial.

Första anfallet hade varit under befäl av snabbinsatsstyrkans chef men nu tog bataljonchefen för 5. infanteribataljonen överstelöjtnant Colin Khan, vars smeknamn var rätt givet Genghis, över. Khan gick metodiskt fram. Infanteriet tog täten och så fort de besköts från en byggnad placerade en Centurion en spränggranat i huset. Men ibland hjälpte det inte utan ytterligare eld krävdes. Därefter rensade infanteristerna, ”det var kaos och blodbad”. Nordvietnamesiska trupper och Vietcong pressades långsamt bakåt och tvingades till slut helt överge området medan själva byn blev sönderskjuten av spränggranater. Slaget om Binh Ba räknas till en av Australiens största segrar under Vietnamkriget. 

Operation Matilda januari 1970. Australiens största pansaroperation sedan andra världskriget. På bilden stridsvagn Centurion. Foto: Australian War Memorial

Pansaranfall i Sydvietnam

I januari 1970 genomfördes faktiskt den största australiska pansaroperationen sedan andra världskriget, operation Matilda. Intressant att notera är också att Australien hade haft styrkor i krig sedan 1939, det hade alltid varit något litet krig man deltog i. Nu åter till Operation Matilda som ägde rum i Phuoc Tuy-provinsen i södra Sydvietnam tillsammans med regionala och lokala sydvietnamesiska styrkor för att rensa området från Vietcong. Mängden pansarfordon var egentligen inte så stort sett till andra världskrigets stora slagfält, 44 stycken. 

M113 Fire Support Vehicle (FSV) är en australisk variant. Tornet med 7,6 cm kanonen på vagnen är från pansarbilen Alvis Saladin som hade tagits ur tjänst. Här passerar två av dem en vanlig M113. Foto: Australian War Memorial

Det var 8 Centurion-stridsvagnar och ett stort antal pansarbandvagnar M113 samt några bepansrade bärgningsvagnar och broläggare. Nu var det A-kompaniet i 1. pansarregementet som var i Vietnam. Det hade löst av B-kompaniet eftersom förbanden i regementet roterades. Infanteriet, 270 man, var både från Australien och Nya Zeeland i denna operation. Det var en elva dagars rensningsoperation längs vägar genom tre provinser för att säkerställa säkerheten för transporter i området. 

Slutet 

De sista Centurion-stridsvagnarna lämnade Vietnam i september 1971. Då hade totalt 58 vagnar tjänstgjort i Vietnam varav 42 hade skadats i strid och av dessa var 6 så svårt skadade att det inte gick att reparera dem. Endast två besättningsmedlemmar stupade i strid från februari 1968 till september 1971. I vilket fall Centurion hade fungerat i Sydvietnam, kritiken mot att sätta i vagnen i Vietnamkriget hade haft fel. 

Vidare läsning: 

Eshel, David & Simon Dunstan: Centurion (Hod Hasharon 1979) 

Ham, Paul: Vietnam – The Australian War ( Sydney 2008) 

Mer om kalla kriget:

Kort historia om militäralliansen Warszawapakten

Pansar under kalla kriget:

Fulda Gap – dödens korridor

Gulfkriget 1991:

Creighton Abrams visade vägen

Stalingrad-trauma

Tysklands allierade får stryk av Röda armén 

En av Röda arméns största segrar under andra världskriget var fälttåget vid Stalingrad 1942–1943. Det drabbade visserligen tyskarna hårt men det drabbade deras allierade betydligt hårdare. 

Rumänska infanterister på östfronten 1942. Kulsprutan de har är en tjeckoslovakisk ZB-53. Dessa hade Rumänien beställt från Tjeckoslovakien innan kriget. Foto: Reddit

Hösten 1942 på östfronten: 

Ungern hade 12 divisioner varav en pansardivision 

Italien hade 9 divisioner 

Rumänien hade 18 divisioner varav en pansardivision. 

Ungerskt pansar på östfronten. På bilden den ungerska lätta stridsvagnen Toldi som var en licensproduktion. Grunden var den svenska stridsvagnen Landsverk L-60 som även användes i svenska försvaret under andra världskriget. Foto:FORTEPAN / Berkó Pál

Dessa divisioner hade generellt lägre stridsvärde än motsvarande tyska divisioner men kunde täcka upp en väsentlig del av frontlinjen i försvarssyfte och frigöra tyska förband för offensiva uppgifter. När Röda armén inledde sin motoffensiv vid Stalingrad den 19 november 1942 kom även Tysklands allierade drabbas hårt. Under första fasen slog Röda armén på de rumänska styrkorna, under andra fasen de italienska och slutligen de ungerska. 

Italienska Bersaglieri med sina motorcyklar på östfronten Notera den enkla fjäderskruden på deras hjälmar, ett signum för dem. Foto: Wikiåpedia Commons

Ungerska 2. armén och italienska 8. armén kollapsade men det gjorde även rumänerna. Men med deras större antal divisioner gjorde att det fanns fortfarande förband kvar på östfronten. Dock deras två arméhögkvarter, 3. och 4., blev utdragna. De nio divisioner som fanns kvar hade drabbats hårt av vinterstriderna 1942–1943, så hade de lågt stridsvärde hösten 1942 så var det inte bättre sommaren 1943. 

Förluster hos Tysklands allierade 

De rumänska förlusterna vid Stalingrad för rumänska 3. och 4. armén uppgick nästan till 160 000 man av en styrka på cirka 225 000 man. Rumänska styrkor fanns fortfarande kvar på östfronten men då främst i Kubanbrohuvudet. 

Katastrofen för italienska 8. armén tog hårt på Italien och Mussolini tappade i aktning. Italiens krig på östfronten hade inte varit speciellt blodigt innan det tunga sovjetiska anfallet mot italienska 8. armén den 16 december 1942. Till exempel förluster mellan augusti 1941 och 30 juli 1942 hade endast varit 1 792 man i döda, sårade och saknade men nu förlorade italienska armén över 125 000 man där antalet döda och saknade utgjorde nästan 90 000 man. Alltså strax mer än halva armén som satts in på östfronten hade gått förlorad. 

Italienska krigsfångar. Den italienska 8. armén gick under vintern 1942–1943 på östfronten. Foto: Wikipedia Commons

Ungefär 10 000 kom efter krigets tillbaka från sovjetiska krigsfångeläger. Mussolinis östfrontsäventyr som han hade tiggt till sig hade kostat enormt. Den italienska 8. armén drogs tillbaka till Italien för vila och återhämtning under mars/april 1943 men skulle aldrig återvända till östfronten. Och snart kom katastrof efter katastrof för Italien på närmare håll. 

Ungerns 2. armén råkade ännu värre ut. Ungern hade skickat cirka 200 000 soldater samt 50 000 judiska tvångsarbetare. Efter tolv månader på östfronten anlände cirka 40 000 tillbaka till Ungern i april/maj 1943. Det sovjetiska anfallet på ungerska 2. armén vid Don i januari 1943 anses i Ungern vara det största militära nederlaget för ungerska trupper sedan de turkiska krigen på 1500- och 1600-talet. Ungern kom att strida på Tysklands sida tills det bittra slutet. 

Nederlaget hamnade bakom järnridån 

Sommaren 1942 hade tyskarna 178 divisioner på östfronten medan sommaren 1943 ökat till 187. Den tyska sommaroffensiven 1943 hade begränsad karaktär mot Kursk. Medan sommaroffensiven 1942 hade mer vidsträckta mål Stalingrad–Kaukasus. 

Sjöspaningsplanet Heinkel He 114 i rumänsk tjänst. Det byggdes bara 98 maskiner men Sverige, Spanien och Rumänien kom att använda planet under andra världskriget. Foto: San Diego Air & Space Museum

Ungern och Rumänien hamnade bakom järnridån efter 1945 så historieskrivningen om deras strider på östfronten blev eftersatt. Det var först efter murens fall 1989 som allt mer började skrivas om deras insatser på östfronten, det var inte längre samma tabu. Medan Italien hade mängder av katastrofer att skriva om, Grekland, invasionen av Egypten, el Alamein, Tunisien och Sicilien som till exempel. 

De sattes i huvudsak in på den södra delen av östfronten, alltså förenklat kan vi säga dagens Ukraina och dess närområden. De var där för de var tyskarnas allierade snarare än egna stormaktsdrömmar. Där sneglade de hellre på varandras och sina grannars territorium. 

Italienska bombplan i formation.  Savoia-Marchetti SM.79 Sparviero togs tjänst 1936 och närmare 1 300 bombplan byggdes. Foto: Wikipedia Commons

Den tyska krigsindustrin hade under 1941–1942 inte kommit igång så vapenhjälpen från Tyskland var begränsad men alla tre länderna hade byggt upp en egen vapenindustri som bland annat kunde bygga stridsflygplan och stridsvagnar. Men kapaciteten var begränsad. 

Stalingrad krossade tyskarnas allierade på den södra delen av fronten. 

Rumänska krigsfångar hos Röda armén i november 1942. Både rumänska 3. och 4. armén led stora förluster. Foto: Anton Zenin / Tass

Vidare läsning: 

Frankson, Anders: Achtung Panzer! Stalingrad och Charkov – Två slag som förändrade andra världskriget (Stockholm 2023) 

Müller, Rolf-Dieter: Hitlers okända soldater. Utländska förband på östfronten 1941–1945. (Lund 2015) 

 Zetterling, Niklas: Hitler mot Stalin: kampen på östfronten 1941–45. (Stockholm 2009)

Italien bygger stridsvagnar

Italienskt pansar under andra världskriget

Rumänien växer och krymper

Drömmen om Storrumänien

Slaget om Stalingrad

Korta historier om sju befälhavare

USA i krig

USA och dess divisioner i Europa 1944–1945 

Den amerikanska armén hade den 30 juni 1944: 89 divisioner. Så hur många av dessa kommer till Normandie under juni och juli 1944? 

Amerikanska pansarförband under övning 1942. Stridsvagnarna på bilden är medeltunga M3 Lee. Foto: US Signal Corps

Totalt: 20 divisioner. Det var tretton infanteridivisioner, fem pansar och två luftburna till Normandie under juni och juli 1944. Det tar tid att skeppa över och att bygga upp styrka. Antal amerikanska divisioner som anländer till Normandie 

6 juni: 6 divisioner (1., 4, 29, 90. Infanteri och 82., 101, luftburna) 

7 juni: 1 division (2. Infanteri) 

9 juni: 1 division (2. pansar) 

10 juni: 2 division (9., och 30. Infanteri) 

12 juni: 1 division (79. Infanteri) 

18 juni: 1 division (83. Infanteri) 

23 juni: 1 division (3. pansar) 

4 juli: 1 division (8. Infanteri) 

5 juli: 1 division (35. Infanteri) 

 9 juli: 1 division (5. Infanteri) 

11 juli: 1 division (4. pansar) 

19 juli: 1 division (6. pansar) 

22 juli: 1 division (28. Infanteri) 

24 juli: 1 division (5. pansar) 

Förutom Normandie 1944 hade USA divisioner i Italien och Medelhavet, totalt tio infanteridivisioner, två pansar, en luftburen och en bergsdivision., fjorton divisioner, som mest kom att tjänstgöra där. Men sedan sjönk det då det försvann fyra divisioner därifrån till D-dagen i Normandie och tre för operation Dragoon i södra Frankrike så kvar blev sju amerikanska divisioner. 

Den 15 augusti 1944 öppnade USA och de allierade ännu ny front, operation Dragoon då man landsteg i södra Frankrike. Tre amerikanska infanteridivisioner från Italien och med hjälp av franska styrkor. De förenade sig senare med styrkorna från Normandie.

Amerikanska infanterister från amerikanska 9. armén avancerar framåt. Kanonen de passerar är en amerikansk pansarvärnskanon 57 mm M1. Standardkanonen för pansarvärn i amerikanska infanteridivisioner. Foto: US Signal Corps

Framgångar under augusti och september i Västeuropa gjorde att allt fler divisioner kom att sättas in vid fronten. USA hade i början september 1944 två armégrupper, 12. som hade 1. och 3. armén samt 6. armégruppen med amerikanska 7. armén och franska 1. armén. Ytterligare en amerikansk armé, 9., anlände. Så enligt uppgifter kom till slut USA att ha 42 infanteridivisioner, 15 pansardivisioner och fyra luftburna divisioner vid fronten i västra Europa. Med andra ord 61 divisioner. 

 Hur stora divisioner? 

En amerikansk pansardivision hade vid full styrka 10 937 man, 186 medeltunga stridsvagnar (M4 Sherman) och 77 lätta stridsvagnar (M5 Stuart). Artilleriet hade 54 bandkanoner av typ M7 Priest med 10,5 cm haubits. Notera att amerikanska 2. och 3. pansardivisionen hade något annorlunda organisation. 

Den amerikanska lätta stridsvagnen M5 Stuart som hade en 37 mm pjäs och vikten var 15 ton. På bilden i den tyska staden Coburg 1945. Foto: US Signal Corps

En amerikansk infanteridivision hade normalt nio infanteribataljoner med understöd av fyra artilleribataljoner. Då är inga extra understödsförband medräknade. Styrka: 14 281 man, 2076 fordon, 54 10,5 cm haubitsar, 12 15,5 cm haubitsar, 57 5,7 cm pansarvärnskanoner, 54 8,1 cm granatkastare. 

Fyra av dessa divisioner i Europa, två infanteri och två pansar, kom i krigets slutskede så de hann knappt uppleva några strider. Det är en stor skillnad mellan de fyra luftburna divisionerna och mängden strid de fick delta i, till exempel 82. luftburna hade 1 619 stupade, 101.luftburna hade 1766 stupade medan 17. luftburna hade 1 191 stupade och 13. luftburna som anlände till Frankrike i februari 1945 kom aldrig sattes in i strid, så noll stupade. 

Samma sak gällde andra divisioner, kom divisionen tidigt eller sent. Till exempel amerikanska 4. pansardivisionen, hade varit i strid länge. Den hade 230 stridsdagar och 5 988 man i förluster! Medan 20. pansardivisionen, som var bland de sista som anlände, hade vid krigsslutet endast åtta stridsdagar och 76 man i förluster. 

M4 Sherman med den nya kanonen, 7,6 cm L/52 från amerikanska 11. pansardivisionen. M4 Sherman var USA:s standardstridsvagn på västfronten 1944–1945. Foto: US Signal Corps

En jämförelse 

USA hade 16 pansardivisioner och Röda arméns motsvarigheter kallades kårer men var de var jämnstora. Röda armén hade 24 stridsvagnskårer och 13 mekaniserade kårer. Men graden av mekanisering var inte alls på samma nivå som USA, de hade varken bandhaubitsar eller pansarfordon för sina skyttesoldater. Backar vi och tittar på det stort så hade båda sidor runt 12 miljoner man, plus och minus då variationer inträffar. 

Enkel tabell över hur det fördelades 

Armén: USA 52% Sovjetunionen 86% 

Flyget: USA 20% Sovjetunionen 10 % 

Flottan: USA 28% Sovjetunionen 4% 

Notera: amerikanska marinkåren har räknats att ingå i armén ovan samt de sovjetiska luftförsvarsstyrkorna ingår i flyget. 

 USA hade färre soldater på marken då de hade fler i luften och till havs. USA:s stora tid på landbacken i Europa var från juni 1944 till maj 1945, 11 månader, medan för Röda armén var det 46 månader. 

Den amerikanska krigsmakten satsade enormt på strategisk bombflyg som krävde stora resurser, både flygplan och manskap. På bilden amerikanska tunga bombplan B-17 Flying Fortress på väg mot Schweinfurt i Tyskland. Foto: US Air Force

Vidare läsning: 

Colby, Elbridge: The First Army in Euope 1943–1945. (Nashville 1993) 

Johnson, David W.; Fast Tanks and Heavy Bombers. Innovation in the U.S. Army 1917–1945. (Ithaca 2003) 

Stanton, Shelby L. : Order of Battle U.S. Army World War II. (Novato 1984)

Den tyska pansarnäven

Det tyska pansarvapnet 1941 jämfört med 1944

Amerikansk pansar i strid med tyska pansarbrigader, läs mer här:

Sherman versus Panzers – Slaget om Arracourt 1944

Striderna i Bretagne 1944

Slaget om Brest 1944

Tunga infanterikanoner

38 kg spräng i målet 

De flesta nationerna hade under andra världskriget någon typ av eldunderstöd i sina skytteregementen i form av eldrörsartilleri. Tyskarna valde att satsa på två typer av pjäser, de tunga 15 cm infanterikanoner och de lätta 7,5 cm infanterikanoner. Med hästar som dragdjur i infanteridivisionerna och motorfordon i pansardivisionen. 

Det tyska skyttet tunga eldunderstöd var de 1,8 ton tunga dragna 15 cm L/11 infanterikanonerna. Det fanns även lätta 7,5 cm infanterikanoner och 8 cm granatkastare i skytteregementena. 

Pansardivisionen hade de tunga pjäserna organiserade i infanterikanonkompanier. Dessa var eldunderstöd i de motoriserade skytteregementen medan de lätta pjäser fanns i tunga kompaniet i de motoriserade skyttebataljonerna och var deras eldunderstöd. Något förenklat kan vi säga att i pansardivisionen var den ena pjäsen regementspjäs med den andra bataljonspjäs. 

Den nya “15 cm sIG 33 (Sf) auf Panzerkampfwagen I Ausf B”. Endast 38 vagnar gjordes i ordning. Ett sätt att öka mekaniseringen i de tyska pansardivisionerna. Foto: Pinterest

Panzer I får pjäsen 

Under fälttåget i Polen 1939 visade det sig att de 1,8 ton tunga dragna 15 cm L/11 infanterikanonerna i de motoriserade skytteregementen hade svårt hänga med i pansardivisionens stridstempo. Tyskarnas lösning inför Frankrike 1940 var att montera pjäsen ovanpå en lätt stridsvagn Panzer I genom att ta bort dess vagntorn med dubbla kulsprutor. Notera att 15 cm pjäsens spränggranat vägde 38 kg som kan jämföras med spränggranaten för en 7,5 cm-pjäs som vägde runt 4,5 kg. 

Här i tjänst på östfronten. Den höga struktur syns tydligt då pjäsen har fortfarande sin lavett och har egentligen bara placerats på stridsvagnschassit och fått pansarsköld runt pjäsen. Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-216-0406-37 / Gellert / CC-BY-SA 3.0

Det nya pansarfordonet fick beteckningen: “15 cm sIG 33 (Sf) auf Panzerkampfwagen I Ausf B”. Endast 38 vagnar gjordes iordning varav sex bandkanonkompanier med vardera sex vagnar bildades. De kom att tilldelades olika pansardivisioner inför fälttåget i Frankrike. Inför Frankrike 1940 fanns det tio tyska pansardivisioner. De som fick de tunga kanonerna monterade på stridsvagnschassi var: 1., 2., 5., 7., 9. och 10. pansardivisionen. Kompanierna hade från nummer 701. till nummer 706. Tilldelningen var inte helt logisk, 701. gick till 9. divisionen medan 702. gick 1. divisionen, därefter i ordning.

Detta var den första vagnen av många. Se nedan: 

38 stycken 15 cm sIG 33 (Sf) auf Panzerkampfwagen I Ausf B (produktion 1940) 

12 stycken 15 cm sIG 33 (Sf) auf Panzerkampfwagen II (produktion 1941) 

24 stycken Sturm-Infanteriegeschütz 33B (produktion 1942) 

     Not: utvecklat speciellt för stadsstrider i Stalingrad. 

210 stycken 15 cm sIG 33 (Sf) auf Panzerkampfwagen 38(t) Ausf H (produktion 1943) 

170 stycken 15 cm sIG 33 (Sf) auf Panzerkampfwagen 38(t) Ausf M (produktion 1943–1945) 

För de två sistnämnda fordonen byggdes även 120 ammunitionsfordon, alltså fordon utan pjäs. Dessa byggde på det senare chassit, Ausf M. Detta då pjäsvagnen hade bara 15 till 18 egna granater med sig. Ammunitionsvagnen kunde ta med 40 granater. Produktionssiffrorna gällande versioner H och M varierar. Uppräkningen ovan illustrerar även väl den tyska krigsproduktionen i ett nötskal, många varianter, liten produktion och små serier 1941–1942 för att sedan 1943–1944 dra igång produktionen på allvar. 

Endast tolv av dessa, 15 cm sIG 33 (Sf) auf Panzerkampfwagen II . Alla gick till pansarförband i Nordafrika. Det var chassit från den lätta stridsvagnen Panzer II som användes som grund. Foto: Reddit

För bepansrade pansargrenadjärer 

Dessa artilleripjäser tilldelades först och främst ett av de två pansargrenadjärregementen i pansardivisionen. De tilldelades ett kompani med 6 vagnar. Det var i regementet som hade en bataljon med bepansrade halvbandvagnar för pansargrenadjärerna. Övriga bataljoner var det lastbil som gällde. Det var den nya standarden som etablerades under 1943. Helt enligt devisen: Elden – främst granatelden – är det viktigaste medlet för strid. Men även andra förband kom att få dem, behov styrde. 

Under 1943 började dessa levereras, samma typ av chassi som Marder III, Panzer 38 (t). Beteckning på vagnen var 15 cm sIG 33 (Sf) auf Panzerkampfwagen 38(t) Ausf H. Foto: Reddit

Skulle varje pansardivision sommaren 1944 ha ett kompani per pansardivision, med tanke på att normalt hade divisionerna bara ett regemente som hade en bepansrad bataljon, skulle det krävas 33 x 6 = 198 vagnar. Det fanns som sagt 33 tyska pansardivisioner sommaren 1944. 

Tänk på att en del vagnar behövs för ersättningsarmén som ska kunna utbilda nya soldater, andra behövs för att ersätta förluster, så räcker produktionen inte till mycket. Totalt 380 nya infanterikanonvagnar producerades 1943–1945.

Här syns de två sista versionerna H och M, den senare även kallad K ibland. Den är närmast bilden och där sitter motor centralt så pjäsen placeras längst bak på chassit och får ökat stridsutrymme, det gick från 15 granater ombord till 18 granater. Foto: https://www.tankarchives.com/

Lite som man vill 

Under hela andra världskriget kom tyska pansardivisioner sinsemellan sig inte att ha exakt samma organisation eller utrustning. Det fanns alltid små variationer, i vissa fall större. Det fanns till exempel endast en enda pansardivision som hade ett tungt Tiger-kompani från 1943 till krigsslutet 1945 och det var 3.SS-pansardivision Totenkopf. 

Tyskarna gjorde ofta justeringar på grund av krigets behov och krav. Tittar vi i Normandie finner vi att både Panzer Lehr och 2. pansardivisionen har vardera två tunga infanterikompanier med 15 cm sIG 33 (Sf) auf Panzerkampfwagen 38(t). Detta båda deras pansargrenadjärregementen i respektive division hade bepansrade pansargrenadjärer. Panzer Lehr där var alla fyra bataljoner bepansrade medan hos 2. divisionen var det två av fyra bataljoner. Prioriterade förband sett ur den synvinkel. 

Endast 24 av dessa byggdes, Sturm-Infanteriegeschütz 33B. Dessa var tänkta för strid i stad och alla gick förlorade under striderna vid Stalingrad 1942–1943.

Tyska pansardivisionen 1944 fick allt mer mekaniserade enheter jämfört med 1940, det inte bara dessa tunga infanterikanoner och också pansarvärnskanonvagnar, bandhaubitsar, luftvärnskanonvagnar och allt fler bepansrade halvbandvagnar för pansargrenadjärerna, pansarspaningen och pansarpionjärerna. 

Vidare läsning: 

Chamberlain, Peter, Hilary L. Doyle & Thomas L. Jentz: Encyclopedia of German Tanks of World War Two. A Complete Illustrated Directory of German Battle Tanks, Armoured Cars, Self-propelled Guns, and Semi-tracked Vehicles, 1933–1945. (London 1978) 

Hahn, Fritz, Waffen und Geheimwaffen des deutschen Heeres 1933-45, Band 1-2 . (Koblenz 1998) 

Zetterling, Niklas: Normandy 1944. German Military Organization, Combat Power and Organizational Effectiveness. (Winnipeg 2000)

Panzer Lehr i Normandie 1944

”Ni ska kasta dem tillbaka i havet”

Den tyska pansarnäven

Det tyska pansarvapnet 1941 jämfört med 1944

Ett vapen för stadsstrider

Ett fåtal byggdes Sturmtiger

Häftigt namn men det var också allt eller?

17. SS-pansargrenadjärdivisionen ”Götz von Berlichingen” 

Waffen-SS började expandera enormt 1943 och en ny division som sattes upp under senhösten var: 

 17. SS-pansargrenadjärdivisionen ”Götz von Berlichingen” 

Namnet 17. SS-pansargrenadjärdivisionen luras lite. Detta är i praktiken en motoriserad infanteridivision, inte alls samma tyngd som en SS-pansardivision. 

17.SS-divisionen hade gott om soldater men de var egentligen inte färdigutbildade när divisionen sattes in Normandie i juni 1944. Dessutom led divisionen brist på underofficerare. Foto: Flickr

Divisionens bepansrade fordon bestod av 42 stormkanonvagnar Stug IV och 12 lätta pansarvärnskanonvagnar av typen Marder. Det fanns också tre äldre Panzer III som verkar ha funnits på pansarbataljonens stab som befälsvagnar. Bataljonen skulle ha 57 vagnar vid full styrka, staben med sex vagnar och tre kompanierna med vardera 17 stormkanonvagnar. 

Divisionens pansarbataljon var utrustade med stormkanonvagnar Stug IV, alltså de som hade Panzer IV som chassi istället för Panzer III. Foto: woldwarphotos.info

Inga bepansrade halvbandvagnar för skyttesoldaterna utan det var lastbilar som gällde, inga bandhaubitsar för artilleriet. Medan pansarspaning hade tillgång till ett kompani med 13 lätta pansarbilar men inga bepansrade halvbandvagnar utan lätta motorfordon som amfibiska jeepar likt Schwimmwagen. Med andra ord inte alls på samma nivå som en tysk pansardivision som hade 542 bepansrade fordon. 17. divisionen hade 70 pansarfordon. 

Enkel organisation för divisionen 1 juni 1944 

Stab 

37. SS-pansargrenadjärregementet 

38. SS-pansargrenadjärregementet 

17. SS-pansarbataljonen (stormkanonvagnar) 

17. SS-spaningsbataljonen 

17. SS-artilleriregementet 

17. SS-pansarvärnsbataljonen 

17. SS-luftvärnsbataljonen 

17. SS-pionjärbataljonen 

 plus understödsenheter.  

Tunga vapen i divisionen 1 juni 1944 

Divisionens artilleriregemente hade två bataljoner lätta haubitsar och en tung bataljon. Detta är på samma nivå som arméns pansargrenadjärdivisioner, med andra ord pjäser var följande 10,5 cm haubits leFH 18 (25), 15 cm haubits sFH 18 (12) och 10 cm kanoner K18 (4). 

Standardpjäsen för det tyska artilleriet under andra världskriget var 10,5 cm haubits leFH18. Foto:  © Foto: Ra Boe / Wikipedia / Lizenz: Creative Commons CC-by-sa-3.0 de

Divisionen hade en tung luftvärnsbataljon som hade tre batterier med vardera fyra 8,8 cm luftvärnskanoner och ett fjärde med nio 37 mm luftvärnsautomatkanoner. Överhuvudtaget verkar divisionen haft gått om luftvärn då varje pansargrenadjärregemente hade ett lätt luftvärnskompani. Totalt i divisionen 44 20 mm luftvärnsautomatkanoner samt sju fyrlingar 20 mm luftvärnsautomatkanoner (de fanns i luftvärnsbataljonen och pansarbataljonen). 

Enkel organisation för pansargrenadjärregemente 1 juni 1944 

Stab 

I. bataljonen (3 skyttekompanier och ett tungt kompani) 

II. bataljonen (3 skyttekompanier och ett tungt kompani) 

III. bataljonen (3 skyttekompanier och ett tungt kompani) 

13. infanterikanonkompaniet 

14. luftvärnskompaniet 

15. pionjärkompaniet 

16. spaningskompaniet 

Det var brist på tyska 7,5 cm infanterikanoner leIG18 i divisionen, endast 8, så det fylldes ut med 20 erövrade sovjetiska 7,6 cm pjäser. Däremot var tilldelning av tunga 15 cm SIG 33 infanterikanoner bra, 12 i divisionen. 

Pansarvärn i divisionen 

Pansarvärnsförmåga var bra sett till pansarvärnskanoner men då divisionen inte hade fått sina tänkta två kompanier med nya pansarvärnskanonvagnar Jagdpanzer IV så hade divisionens pansarvärnsbataljon endast 12 lätta pansarvärnskanonvagnar Marder, tre av dem hade 7,6 cm pjäser medan övriga nio 7,5 cm pjäser. Divisionen hade gott om dragna 7,5 cm pansarvärnskanoner Pak 40 (22) och 50 mm pansarvärnskanoner Pak 38 (33). Däremot hade tilldelning av raketgeväret Panzerschreck just påbörjats, det fanns endast fem i hela divisionen. Divisionen hade däremot 15 tunga pansargevär PzBüsche 41. 

Hur var det med personal? Personalmässigt fanns sett till divisionen i stort vissa brister, de hade drygt 17 000 man och skulle enligt listorna ha drygt 18 000. Det var främst en brist på underofficerare, mer än var tredje, och viss brist på officerare men ingen brist på soldater. 

17.SS-divisionen anländer till fronten i början av juni 1944 och deltar i slaget vid Carentan. Karta; US Army

Det blev fronten i juni 1944 

Divisionschefen ansåg den 1 juni 1944 att divisionen fortfarande genomgick förbandsutbildning, två-tredje delar av divisionen hade nått 25 utbildningsveckan medan en tredjedel 22 utbildningsveckan. Även högre chef tillstyrkte det, ett ökat tryck på förbandsutbildningen och så divisionens stridsberedskap kan höjas. Men istället för fortsatt utbildning blev det fronten i Normandie. 

Hur gick det? Cirka 8 000 man förluster under drygt 80 dagar kamp. Divisionen tog mycket stryk men Waffen-SS fyllde på divisionen bra genom att helt enkel upplösa två SS pansargrenadjärbrigaden De var två alarmenheter som hölls på att formeras, 49. och 51., och skicka in manskapen i 17. divisionen. Så i mitten september nästan 17 000 man igen och fortfarande motoriserat infanteri. Det heter som sagt ”poor bloody infantry”. 

Divisionen tog höga förluster under striderna i Normandie 1944, runt 8 000 man i förluster. Foto: NARA

Pansarvärnsbataljonen ute på äventyr 

Divisionen fick sina första pansarvärnskanonvagnar Jagdpanzer IV i augusti och de sattes in i närheten av Laval och Le Mans, då 17.SS-pansarvärnsbataljonen anlände från söder. När övriga divisionen hade marscherat norrut mot Normandie hade de stannat kvar och väntat.

Det var en reducerad pansarvärnsbataljon då tredje kompaniet med Marders hade ju satts in Normandie. Det anges att 31 vagnar Jagdpanzer IV levererades och de led omfattande förluster i striderna runt Laval och Le Mans. 

En bevarad Jagdpanzer IV på pansarmuseet i Munster, Tyskland. Kanonen är 7,5 cm L/48 pjäs. Foto: Banznerfahrer. 

Vill du läsa mer om Jagdpanzer, titta in här: Historien om Jagdpanzer

17. SS-pansarvärnsbataljonen stred bland annat tillsammans med 9. pansardivision, 5. fallskärmsjägardivisionen och 708. infanteridivisionen. Det var inte bara amerikanska förband som fanns i området utan även franska motståndsrörelsen var aktiv. 

Slutord 

17. divisionen stred hela tiden på västfronten och när divisionen kapitulerade i maj 1945 så fanns där amerikanska 101. luftburna divisionen, med andra ord samma divisionen som de hade gått först i stred med i juni 1944 i slaget om Carentan. 

Vidare läsning: 

Lefèvre, Eric: Panzers i Normandy. Then and Now. (London 1983) 

Stoves, Rolf: Die Gepanzerten und Motorisierten Deutschen Grossverbände 1935-1945. (Friedberg 1986) 

Stöber, Hans: Die Sturmflut und das Ende. Geschichte der 17. SS Panzergrenadierdivision ”Götz von Berlichingen”. Band 1: Invasion. (Osnabrück 1976) 

Zetterling, Niklas: Normandy 1944. German Military Organization, Combat Power and Organizational Effectiveness. (Winnipeg 2000)  

Panzer Lehr i Normandie 1944

”Ni ska kasta dem tillbaka i havet”

 116. pansardivisionen i Normandie 1944

Vinthunden som blev pansar

Den tyska pansarnäven

Det tyska pansarvapnet 1941 jämfört med 1944