Det röda stålet

Sovjetiska stridsvagnsbrigader 1941–1945

Operation Barbarossa inleddes 22 juni 1941, världshistoriens största fälttåg. Hitlers Tyskland mot Stalins Sovjetunionen. Inledningsvis gick det inte alls bara för Röda armén. De sovjetiska stridsvagnsförlusterna var väldigt tunga under krigets tre första månader, det sovjetiska pansarvapnet fick enorma förluster. Det var inte längre möjligt att upprätthålla stora mekaniserade kårer utan mindre förband behövdes.

Fotografiet med sovjetiska skyttesoldater med kulsprutepistoler uppsuttna på en medeltung T-34:stridsvagn är en bra illustration på den sovjetiska stridsvagnsbrigaden under andra världskriget. 

Den 23 augusti 1941 kom nya riktlinjer och nu var det självständiga stridsvagnsbrigader som skulle bli det viktigaste förbandet inom pansarvapnet. Större kår- och divisionsförband fick vänta för tillfället. Den nya brigaden skulle ha nästan 2000 i personal och 93 stridsvagnar. Ett fåtal brigader av denna typ hann att organiseras innan det var dags ännu justering nedåt, från den 13 september var det 61 stridsvagnar som gällde. Av dessa skulle 7 vara tunga KV-vagnar, 22 medeltunga T-34 och de övriga 32 lätta vagnar som till exempel BT, T-26 och T-60. Sedan i oktober kom ännu en förändring av antalet vagnar till 46 och personalstyrka sänktes till mindre än 1500. Antalet KV-vagnar ökade till 10 men T-34-orna minskade till 16 och andelen lätta vagnar T-60 till 20. Mot slutet av 1941 hade 70 stridsvagnsbrigader formerats. Det skedde justeringar och anpassningen med tanke på störningar i produktionen.

En salig blandning. Här se du stridsvagnsbrigadens tre sovjetiska vagnar. Den lätta T-60 stridsvagnen närmast kameran, i mitten av bilden den tunga KV-1. Och slutligen längst upp till höger T-34:an med sin 7,6 cm kanon. 

Enkel organisation stridsvagnsbrigad 10 mars 1942

Brigadstab

Två stridsvagnsbataljoner

En motoriserad skyttebataljon (407 man)

Ett luftvärnsbatteri

Underhållskolonn

Totalt tunga vapen: 10 KV-1 stridsvagnar, 20 T-34-stridsvagner, 20 T-60-stridsvagnar,  3 pansarbilar, 6 pansarvärnsgevär, 22 kulsprutor, 6 8,2 cm granatkastare, 3 luftvärnskulsprutor, 4 37 mm luftvärnskanoner

Notera: att Röda armén under kriget kom inte att ha bepansrade truppfordon. Enstaka lend-lease men där prioriterades spaningsförbanden.

Sovjetiska stridsvagnar december 1941

Namn	Kanon	Vikt (ton)	Motor (hk)	Hk / ton
T-60 lätt	20 mm	5,8	70	12
T-34 medel	7,6 cm L/42,5	26	500	19
KV-1 tung	7,6 cm L/42,5	47.5	500	11,6

Trots att brigadens antal vagnar var få så envisades Röda Armén med att ha tre eller fler vagnsmodeller i brigaden. Det försvårade brigadens taktiska uppträdande eftersom vagnarnas rörlighet och vikt varierade, olika typer av ammunition behövdes, reservdelar för flera vagnsmodeller. Problemen var många men bristen på T-34-or var en mycket viktig anledning till att denna blandning förekom. De lätta vagnarna användes som utfyllnad i brigaden. De tunga KV-vagnarnas fördel var deras utmärkta pansar som kunde orsaka tyskarna stora problem när de användes på rätt sätt men nackdelen var deras vikt, mer än 50% tyngre än T-34.

En utslagen T-34 sommaren 1943. Det speciella med denna version är att den kallades "Musse Pigg" av tyskarna. Notera den nya utformningen av tornluckor på tornet jämfört med fotografier ovan, som hade en enda stor lucka. "Musse Pigg" var en storhet i Tyskland, till och med det tyska flygarässet Adolf Galland hade en bild på  "Musse Pigg" på sitt jaktplan.

Det sovjetiska pansarvapnet utvecklades från att varit en självständig gren 1941till att bli en understödsfunktion till skyttedivisionernas strid hösten 1941. Visserligen var stridsvagnsbrigaderna utrustade som små minidivisioner och hade sitt eget infanteri och spaning men de var för svaga att ha eget frontansvar. Sedan hade de endast några få granatkastare för indirekt eld. Precis som artilleriet var blev pansarvapnet en del av skytteförbandens strid.

Åter större pansarförband

Det skulle dröja till våren 1942 innan Röda Armén åter började att formera större stridsvagnsförband än brigader och pansartrupperna började återta sin roll som självständig gren. Nya stridsvagnskårer såg dagens ljus. Inledningsvis var de få och byggdes upp kring två stridsvagnbrigader som senare ökade till tre stridsvagnsbrigader per kår. Antal stridsvagnar var inledningsvis 100, sedan växte till 168 för att sluta på 207. Det fanns stridsvagnsbrigader som var byggklossar i de nya stridsvagnskårerna och det fanns stridsvagnsbrigader som förblev självständiga.

Utslagna sovjetiska stridsvagnar vid Voronezj sommaren 1942. De större vagnarna är T-34:or medan de mindre är lätta T-60-stridsvagnar. Foto: Reddit

De tunga vagnarna KV togs bort från stridsvagnsbrigaden sommaren 1942, kvar var T-34:or och lätta vagnar som T-60 och T-70. De tunga stridsvagnarna kom att användas till att formera tunga stridsvagnsregementen med 21 vagnar. Dessa skulle understödja skyttedivisionerna i deras anfall med syfte att bryta de tyska försvarslinjerna.  Tanken var att högre chef hade stridsvagnskårer för avancemang på djupet medan tunga stridsvagnsregementen var för att understödja skyttedivisionens strid. Självständiga stridsvagnsbrigader sattes in där behoven fanns, främst för att stödja genombrottet. Något förenklat.

Bara T-34:or

Senare under kriget, från hösten 1943, kom stridsvagnsbrigader att enbart få T-34:or. En brigad kom att ha 65 vagnar där två vagnar tillhörde brigadhögkvarteret. Tre stridsvagnsbataljoner med vardera 21 vagnar ingick i brigaden. Stridsvagnsbataljonen hade två stridsvagnskompanier. Denna organisation behöll Röda armén ända fram till krigsslutet.

Enkel organisation stridsvagnsbrigad november 1943

Brigadstab

Tre stridsvagnsbataljoner

En motoriserad kulprutepistolbataljon (507 man)

Ett luftvärnskulsprutekompani

Underhållskolonn

Totalt tunga vapen: 65 T-34-stridsvagnar, 3 pansarbilar, 4 45 mm pansarvärnskanoner, 6 8,2 cm granatkastare, 18 pansarvärnsgevär, 22 kulsprutor, 9 luftvärnskulsprutor

En M3A1 Scout Car i sovjetisk tjänst. Bilden är från Wien 1945. Drygt 3 000 av dessa levererades från USA till Röda armén under andra världskriget. Foto: Wikipedia Commons

Sedan hade varje bataljon i brigaden spaningspluton som antingen hade amerikanska M3A1 Scout Cars eller brittiska Bren Carriers eller erövrade tyska halvbandvagnar. Brigaden kunde även tilldelas tre stycken amerikanska luftvärnsvagnar M17 Multiple Gun Motor Carriage bestyckade med 4 tunga 12,7 mm kulsprutor som luftvärn. Det tillverkades 1 000 av dessa och alla skeppades till Sovjetunionen 1943–1944.

På fotografiet en luftvärnskanonvagn M17 Multiple Gun Motor Carriage med 4 tunga 12,7 mm kulsprutor. USA skickade1 000 fordon till Röda armén under kriget. 

Krigsslutet 1945

Då har Röda armén 24 stridsvagnskårer och 13 mekaniserade kårer. Här ingick ett stort antal stridsvagnsbrigader, tre per stridsvagnskår och en per mekaniserad kår. Det blir en total på 85 stridsvagnsbrigader. Sedan fanns det ytterligare 61 självständiga brigader 1945.

Röda arméns nya standardvagn, den började tas i tjänst april 1944, T-34 / 85. Vagnen har ett tremannatorn med 8,5 cm kanon. Här i utkanten av Berlin i april 1945. 

Vidare läsning:

Steven Zaloga & L.S.Ness: Red Army Handbook 1939-1945. (Stroud 2003)

Niklas Zetterling & Anders Frankson: Kursk 1943, A Statistical Analysis. (London 2000)

Charles Sharp: Soviet Order of Battle World War II, volume II School of Battle. (West Chester 1995)

Anders Frankson: Achtung Panzer! Stalingrad och Charkov – Två slag som förändrade andra världskriget (Stockholm 2023)

Vill du läsa om tyska pansardivisionerna, titta in här:

Tysk pansardivision 1940 jämfört med 1944

Mina böcker om krigshistoria finns listade här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html

Lästips om östfronten finns här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/vidare-lasning-har-kommer-nagra-tips-om.html