Vinthunden på Västfronten

116. pansardivisionen i Normandie 1944 

Denna tyska pansardivision som sattes upp i början av 1944 var lite speciell då den byggde på 16. pansargrenadjärdivisionen. Divisionen formerades i augusti 1940 som 16. motoriserade infanteridivision och stred på östfronten från sommaren 1941. Inför sommaren 1942 kom divisionen att delta i den tyska offensiven mot Stalingrad och Kaukasus, nu som 16. pansargrenadjärdivisionen. Den stora förändringen var förutom namnet att divisionen fick en pansarbataljon. 

Tyska soldater i Normandie sommaren 1944. Långsamt men säkert kom den allierade eldkraften och stridsflyget att nöta ner den tyska motståndskraften. Foto: Bundesarchiv

Divisionen fortsatte att strida på östfronten och drogs ut från östfronten i början av 1944. Den grupperades om till Frankrike. Divisionen var sliten och arméns överkommando hade i mars 1944 tagit beslutet att divisionen skulle organiseras om och utrustas som en pansardivision enligt 1944-års organisation. Divisionens nya beteckning blev 116. pansardivisionen. 

116. pansardivisionen sattes in i strid för första under striderna i Normandie 1944. Divisionen stred sedan på västfronten resten av kriget. 

En del av invasionsförsvaret 

Inledningsvis var målet att ha divisionen redo till 15 maj 1944. Divisionen fylldes ut bland annat med personal från 179. reservpansardivisionen. 16. divisionen hade som sagt stridit på östfronten sedan sommaren 1941 och det hade slitit på förbandet. Det fanns en stomme av erfarna veteraner som var vana vid krigets kaos vid fronten. Divisionen var en del av invasionsförsvaret i Frankrike och fanns hos tyska 15.armén i närheten av Rouen, strax norr om floden Seine när den stora landstigningen kom i Normandie den 6 juni 1944. Manskapsstyrka då var drygt 13 000 man och det existerade en brist på lastbilar, de hade 1 065 av 1 688 de skulle ha enligt listorna. 

Divisionens befälhavare, Gerhard Graf von Schwerin, från hösten 1942 med enstaka pauser fram till 14 september 1944. Han hade blivit avstängd /bortkopplad på grund av bråk med överordnad. Notera att han har både eklöven och svärd till sitt riddarkors. Endast 160 personer fick svärd till riddarkors, så unik. Han förde befäl över en tysk pansarkår i Italien under krigets slutskede. Foto: Bundesarchiv

Mer pansar behövs 

Ett annat problem var det nya pansarregementet med två pansarbataljoner. Målet hade varit att ha förbandet redo under maj men det hade skjutits framåt då allt tog längre tid än beräknat. Divisionens nya pansarregemente hade bara en bataljon utrustade med stridsvagn Panzer IV men divisionens Panther-bataljon beräknades vara färdig först i oktober 1944. Den utbildades i Grafenwöhr i Tyskland. Så divisionen fick temporärt underställd sig division Grossdeutschlands Panther-bataljon som befann sig i väst för att utbildas. Detta i händelse om larmet gick. 

Panther-stridsvagnar i 116. pansardivisionen sommaren 1944. Dock det anges inte vilken av bataljonerna det är: Foto: www.worldwarphotos.info

Panther-bataljoner underställdes ibland andra förband om man ansåg behovet var större där än hos hemmadivisionen. Nu kom ingen order om omgruppering till Normandie under juni-månad så Grossdeutschlands Pantrar skickades till östfronten. Istället fick 116. pansardivisionen en annan Pantherbataljon som också utbildades i väst, en från 24. pansardivisionen. Denna bataljon var fortfarande kvar hos divisionen när order till slut kom i juli 1944 att divisionen skulle Normandie och transporteras över floden Seine med början den 20 juli 1944. 

Läget sommaren 1944 

Pansarläget var då i pansarregementet 76 Panther och 86 Panzer IV vilket ger 162 stridsvagnar. Sedan hade divisionen även 21 pansarvärnskanonvagnar Jagdpanzer IV i sin pansarvärnsbataljon. Enligt rapporter fanns även ett mindre antal Panzer III och stormkanonvagnar Stug III i divisionen. Hade de endast funnits där för utbildningshänseende eller om de åkte med Normandie är oklart. Enstaka Stug III verkar ha funnits kvar i pansarvärnsbataljon. 

Divisionen hade fått de nya Jagdpanzer IV till sin pansarvärnsbataljon, 21 vagnar. 

Dags för fronten 

Divisionen korsade floden Seine den 20 juli 1944 och började samlas i sitt grupperingsområde sydöst om Caen runt 24 juli. Divisionen hade inte satts in vid fronten när den amerikanska anfallsoperationen Cobra vid Saint-Lô satte igång med full kraft den 25 juli 1944. Detta gjorde att tyskarna insåg att fler pansarförband behövdes vid den amerikanska sektorn av fronten, hittills hade tyskarna till större delen haft sina pansarförband vid den brittiska sektorn av frontlinjen. 

Divisionen kom under augusti strida på denna del av fronten. Nu fick divisionen uppleva fullt ut ”Materialschlacht”, ett utnötningskrig, där den allierade eldkraften och stridsflyget nöter sakta men säkert ned de tyska förbanden. 

Det amerikanska genombrottet. Målet för den tyska pansaroffensiven var att slå via Mortain mot Avranches vid kusten. Hoppet var att på så sätt få stopp på de amerikanska framryckningarna: Illustration US Army History

Divisionens underställda Pantherbataljon underställdes temporärt 2. pansardivisionen i den tyska pansarmotoffensiven vid Mortain, medan divisionen själv var flankskydd. Offensiven som inleddes den 7 augusti var ett desperat tysk försök att stoppa det amerikanska genombrottet. Pansaranfallet ämnade att slå ut mot kusten vid Avranches men amerikanska 30. infanteridivision höll sina positioner och förstärktes snabbt upp av andra förband. Tyskarna kom inte framåt som de hoppades och offensiven rann ut i sanden. 

Reträtt från Normandie 

Order om urdragning i Normandie kom den 16 augusti och divisionen bröts sig ut ur Falaise-fickan och lyckade undkomma infernot i Normandie. Divisionen klarade sig rätt bra om vi ser till manskapet, 10 675 kvar den 1 september. Divisionen fick då och då ersättningspersonal och samtidigt skickar iväg personal av olika anledningar, till exempel svårt skadade och svårt sjuka. Studeras siffrorna för divisionen från 20 juli till 22 augusti 1944 så indikerar de att divisionen fick runt 4 000 man förluster i Normandie och de hade haft 14 358 1 juli 1944. Med andra ord 28 % förluster under en dryg månad vid fronten. 

Divisionen stannade kvar resten av kriget på västfronten tills divisionen i stort gick under i Ruhr-fickan i april 1945. Den stred bland annat vid Aachen, Arnhem och i Ardenneroffensiven. 

Panther-stridsvagnar i 111. pansarbrigaden som egentligen skulle ha gått till 116.pansardivisionen. Besättningar lämnar senare vagnarna till 11. pansardivisionen och ansluter till sin hemdivision med nya vagnar i november 1944. Foto: Reddit

Den egna Panther-bataljonen som var redo under hösten 1944 kom att användas som grund för 111. pansarbrigaden. Ett tysk fiasko. Så till slut i november 1944 fick divisionen sin egen Panther-bataljon. Medan Panther-bataljonen från 24. pansardivisionen återvände aldrig till sin hemmadivisionen men lämnade 116. pansardivisionen under hösten 1944. 

Under 1945 användes bataljonen som ett förstärkningsförband på östfronten, som en självständig kårbataljon. Den växlade hela tiden tillhörighet. Panther-bataljonen var den bataljon i arméns pansardivisioner så kom att skiftas och flyttas mest, alltså underställdes någon annan istället för hemmadivisionen 

Vidare läsning: 

Heinz Günther Guderian: Das letzte Kriegsjahr im Westen. Die Geschichte der 116. Panzer Division Windhund-Division 1944-1945. (Selbstverlag, Sankt Augustin 1994) 

Dr. F. M. Von Senger und Etterlin jr.: Die 24. Panzer-Division 1939 – 1945. Vormals 1. Kavallerie-Division. (Eggolsheim 2004) 

 Rolf Stoves: Die Gepanzerten und Motorisierten Deutschen Grossverbände 1935-1945. (Friedberg 1986)

Panzer Lehr i Normandie 1944

”Ni ska kasta dem tillbaka i havet”

 Den tyska Jagdpanzer IV

Jagdpanzern som blev Panzer

Den tyska pansarnäven

Det tyska pansarvapnet 1941 jämfört med 1944

Tre varianter av Jagdpanzer IV

Ännu en tysk vagn för att möta fiendens stridsvagnar

Tyskland behövde allt fler tunga pansarfordon för antal motståndare och fronter bara växte från hösten 1942. De ökade sin produktion av stridsvagnar, stormkanonvagnar och pansarvärnskanonvagnar. De behövde kunna försvara sig mot fiendens pansarstyrkor. 

116. pansardivisionen i Normandie sensommaren 1944 med sina nya Jagdpanzer IV. Foto: Reddit

Nya tyngre pansarvärnskanoner, nytt raketgevär Panzerschreck och nytt pansarskott Panzerfaust hade tagits fram. Flera nya pansarvärnskanonvagnar kom att sättas i produktion. Ett av dessa var Jagdpanzer IV, den byggde på ett chassi från stridsvagnen Panzer IV. 

2. pansardivisionen inför Normandie sommaren 1944, stridsvagn Panzer IV med 7,5 cm L/48 kanon under övning. Foto: Krigsarkivet. 

Hitlers arbetshäst 

Den tyska stridsvagnen Panzer IV deltog i andra världskriget från 1 september 1939 till 8 maj 1945 som första linjens stridsvagn, vilket är en enorm bedrift och ett bevis på en bra plattform. Givetvis modifierades vagnen under kriget men grunddesignen fanns kvar. Men chassit och underredet kom också att användas till en mängd andra pansarfordon som också producerades av tyskarna under kriget. Här presenteras ett av dem, Jagdpanzer IV familjen. 

Jagdpanzer IV på pansarmuseet i Munster, Tyskland. Här syns tydligt det modifierade chassit med sin annorlunda front jämfört med stridsvagn Panzer IV. 

Det kom att tillverkas tre versioner av denna vagn från 1944, totalt drygt 2 000 vagnar. Första versionen byggd på ett modifierat chassi hade samma kanon som Panzer IV H, en 7,5 cm kanon L/48, och 769 vagnar tillverkades under 1944. Medan de två senare versioner hade en ännu bättre 7,5 cm kanon L/70 som var samma typ av kanon som fanns i Panther. Dessa sattes i produktion i augusti 1944. 

# Jagdpanzer IV med 7,5 cm L/48 kanon (1944) 

 # Panzer IV/70 (V) med 7,5 cm L/70 kanon (1944–1945) 

 # Panzer IV/70 (A) med 7,5 cm L/70 kanon (1944–1945) 

V står för Vomag som var tillverkaren medan A står för Alkett. Skillnaden är att den sistnämnda byggdes direkt på ett chassi från Panzer IV och inte ett modifierat. Med andra en överbyggnad med fast kanon på vagnen istället för torn på chassit. 

Här syns vagnen från Vomag, Panzer IV/70 (V) med 7,5 cm L/70 kanon. Samma  modifierade chassi som på Jagdpanzer IV. Foto: Reddit. 

Hitler ville ha fler långa kanoner 

Adolf Hitler ville ha fler vagnar med den nya 7,5 cm L/70 kanonen som satt i Panther stridsvagnen. Då stridsvagnen Panzer IV inte kunde bestyckas med den, tornringen var för liten, så bestämde sig man för att Jagdpanzer IV skulle få pjäsen, och det fungerade. Hitler bestämde att vagnen på framöver skulle heta Panzer IV/70, alltså stridsvagn. Känns det igen? Stridsvagn med fast monterad kanon i chassi. 

Panzer IV/70 (A) med 7,5 cm L/70 kanon från Alkett. Notera att överbyggnaden har bara monterats på ett vanligt Panzer IV-chassi. Foto: Flickr

Så därför kom två olika tillverkare att börja tillverka en ny vagn med kanonen som Hitler önskade. Produktionen under 1944 och 1945 var 769 (Jagdpanzer IV), 944 (Vomag) och 327 (Alkett) av respektive modell vilket ger en total på 2040 vagnar. Av dessa kom 505, alla med 7,5 cm L/70 kanon, att byggas under 1945. Där Vomag stod för 384 och Alkett för 121. 

Trots namnbytet till stridsvagn från pansarvärnskanonvagn verkar tyska armén initialt inte ändrat rutinerna för fordonet utan det tilldelades fortfarande först och främst till pansarvärnskompanier. Klart i krigets slutskede 1945 tog man ofta det fordon som fanns tillgängliga så de hamnade där behoven var störst. 

Vem fick vagnar? 

Vagnen Jagdpanzer IV tilldelades i första hand pansarvärnsbataljoner i pansardivisioner. En bataljon bestod normalt av en vagn för staben och två kompanier med vardera tio vagnar. Enligt listorna skulle det vara tre vagnar på staben och fjorton i varje kompani men bristen på vagnar gjorde att det blev 21 istället för 31 i pansardivisioner. Dock ett undantag i armén var Pansardivisionen Lehr som hade 31 vagnar sommaren 1944.

En klassisk stridsvagn, Panzer IV. Detta chassi användes som grund för många andra pansarfordon. Jämför ovan med Alkett-vagnen så syns det tydligt hur de bara bytte torn mot fast kanon. På bilden en vagn britterna erövrade sommaren 1944 i Normandie. Foto: Imperial War Museums. (IWM)

Däremot till pansargrenadjärdivisioner var målsättningen 31 vagnar. Detta då dessa divisioner hade inget pansarregemente utan bara en pansarbataljon, som vanligtvis var utrustade stormkanonvagnar. Dock det var få pansargrenadjärdivisioner som fick dessa vagnar, endast 3. och 15. pansargrenadjärdivisionen i armén och 4. SS och 17.SS i Waffen SS, fick full bataljon. 

Panther-stridsvagnar från 111. pansarbrigaden under striderna vid Arracourt i september 1944. Foto: Reddit. 

Läs mer om striderna här

Nytt typ av förband sätts upp 

De tyska nya pansarbrigader som sattes upp sensommaren och hösten 1944 fick stridsvagn Panther och de nya pansarvärnskanonvagnarna Panzer IV/70 (V), vilket underlättade logistiken sett till ammunition för de tunga pansarfordonen, alla hade samma typ av pjäs, 7,5 cm L/70 kanon. Detta med pansarbrigader upphörde senare och man återgick till det normala. Så pansardivisioner och pansargrenadjärdivisioner fick fordonet istället. 

Men en skillnad mot Jagdpanzer IV var att Panzer IV/70 (V) användes också som utfyllnad i tunga pansarvärnsbataljoner som fick ett kompani Jagdpanther och två kompanier med Panzer IV/70 (V), som till exempel 560. och 655. tunga pansarvärnsbataljonen. Anledningen till detta var den bättre kanonen, 7,5 cm L/70 istället för 7,5 cm L/48. 

Den tyska Jagdpanthern med sin 8.8 cm L/71 kanon. Den ultimata stridsvagnsdödaren, Läs mer här om Jagdpanther   Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-721-0396-09 / Wagner / CC-BY-SA 3.0

Sedan med den tredje versionen Panzer IV/70 (A) blev det ganska annorlunda, en del vagnar tilldelades till en pansarbataljon i ett pansarregemente. Med andra ord en blandning i bataljonen, vissa kompanier hade Panzer IV som hade en 7,5 cm L/48 kanon medan andra hade Panzer IV/70 (A). Detta för att förstärka dessa bataljoners eldkraft, Men sedan under 1945 ändrades det helt. Plötsligt skulle de självständiga stormkanonbrigaderna (egentligen bataljoner i storlek) få en pluton med tre till fyra vagnar för att få tillgång till pjäser med bättre penetration på längre skjutavstånd. Den klassiska stormkanonvagn Stug III hade 7,5 cm L/48 kanon. 

En ritning på den klassiska stormkanonvagnen Stug III G med 7,5 cm L/48 kanon. Illustration: Peter Müller / Wikipedia Commons. 

Tittar vi på de tre vagnarna så var Panzer IV/70 (V) helt klart bäst i en duellsituation mot fientliga vagnar, den hade bättre kanon än Jagdpanzer IV och bättre pansarskydd än Panzer IV/70 (A). Konstruktionen på Panzer IV/70 (A) där grunden var ett chassi från Panzer IV och inte ett modifierat försvagade det frontala pansarskyddet. Effekten av vinklat pansar försvinner till viss del. Medan Panzer IV/70 (V) var som en Panther istället dock med fast monterade kanon i chassit istället för ett torn. 

Vidare läsning: 

Peter Chamberlain, Hilary L. Doyle, Thomas L. Jentz: Encyclopedia of German Tanks of World War Two. A Complete Illustrated Directory of German Battle Tanks, Armoured Cars, Self-propelled Guns, and Semi-tracked Vehicles, 1933–1945. (London 1978) 

Walter J. Spielberger, Hilary L. Doyle, Thomas Jentz: Leichte Jagdpanzer. Entwicklung – Fertigung – Einsatz. (Stuttgart 2011) 

Fritz Hahn: Waffen und Geheimwaffen des deutschen Heeres 1933-45, Band 1-2 . (Koblenz 1998)

Enkel genomgång av de tyska pansarvapnet under kriget

Hur många divisioner sattes upp under kriget?

Tyskarna bestämmer sig för 7,5 cm kanoner

Historien om tysk pansarvärn och pansar 1942

Tyska försök med tungt pansarvärn

Historien om 521. pansarvärnsbataljonen