Häftigt namn men det var också allt eller?

17. SS-pansargrenadjärdivisionen ”Götz von Berlichingen” 

Waffen-SS började expandera enormt 1943 och en ny division som sattes upp under senhösten var: 

 17. SS-pansargrenadjärdivisionen ”Götz von Berlichingen” 

Namnet 17. SS-pansargrenadjärdivisionen luras lite. Detta är i praktiken en motoriserad infanteridivision, inte alls samma tyngd som en SS-pansardivision. 

17.SS-divisionen hade gott om soldater men de var egentligen inte färdigutbildade när divisionen sattes in Normandie i juni 1944. Dessutom led divisionen brist på underofficerare. Foto: Flickr

Divisionens bepansrade fordon bestod av 42 stormkanonvagnar Stug IV och 12 lätta pansarvärnskanonvagnar av typen Marder. Det fanns också tre äldre Panzer III som verkar ha funnits på pansarbataljonens stab som befälsvagnar. Bataljonen skulle ha 57 vagnar vid full styrka, staben med sex vagnar och tre kompanierna med vardera 17 stormkanonvagnar. 

Divisionens pansarbataljon var utrustade med stormkanonvagnar Stug IV, alltså de som hade Panzer IV som chassi istället för Panzer III. Foto: woldwarphotos.info

Inga bepansrade halvbandvagnar för skyttesoldaterna utan det var lastbilar som gällde, inga bandhaubitsar för artilleriet. Medan pansarspaning hade tillgång till ett kompani med 13 lätta pansarbilar men inga bepansrade halvbandvagnar utan lätta motorfordon som amfibiska jeepar likt Schwimmwagen. Med andra ord inte alls på samma nivå som en tysk pansardivision som hade 542 bepansrade fordon. 17. divisionen hade 70 pansarfordon. 

Enkel organisation för divisionen 1 juni 1944 

Stab 

37. SS-pansargrenadjärregementet 

38. SS-pansargrenadjärregementet 

17. SS-pansarbataljonen (stormkanonvagnar) 

17. SS-spaningsbataljonen 

17. SS-artilleriregementet 

17. SS-pansarvärnsbataljonen 

17. SS-luftvärnsbataljonen 

17. SS-pionjärbataljonen 

 plus understödsenheter.  

Tunga vapen i divisionen 1 juni 1944 

Divisionens artilleriregemente hade två bataljoner lätta haubitsar och en tung bataljon. Detta är på samma nivå som arméns pansargrenadjärdivisioner, med andra ord pjäser var följande 10,5 cm haubits leFH 18 (25), 15 cm haubits sFH 18 (12) och 10 cm kanoner K18 (4). 

Standardpjäsen för det tyska artilleriet under andra världskriget var 10,5 cm haubits leFH18. Foto:  © Foto: Ra Boe / Wikipedia / Lizenz: Creative Commons CC-by-sa-3.0 de

Divisionen hade en tung luftvärnsbataljon som hade tre batterier med vardera fyra 8,8 cm luftvärnskanoner och ett fjärde med nio 37 mm luftvärnsautomatkanoner. Överhuvudtaget verkar divisionen haft gått om luftvärn då varje pansargrenadjärregemente hade ett lätt luftvärnskompani, totalt i divisionen 44 20 mm luftvärnsautomatkanoner samt sju fyrlingar 20 mm luftvärnsautomatkanoner (de fanns i luftvärnsbataljonen och pansarbataljonen). 

Enkel organisation för pansargrenadjärregemente 1 juni 1944 

Stab 

I. bataljonen (3 skyttekompanier och ett tungt kompani) 

II. bataljonen (3 skyttekompanier och ett tungt kompani) 

III. bataljonen (3 skyttekompanier och ett tungt kompani) 13. infanterikanonkompaniet 

14. luftvärnskompaniet 

15. pionjärkompaniet 

16. spaningskompaniet 

Det var brist på tyska 7,5 cm infanterikanoner leIG18 i divisionen, endast 8, så det fylldes ut med 20 erövrade sovjetiska 7,6 cm pjäser. Däremot var tilldelning av tunga 15 cm SIG 33 infanterikanoner bra, 12 i divisionen. 

Pansarvärn i divisionen 

Pansarvärnsförmåga var bra sett till pansarvärnskanoner men då divisionen inte hade fått sina tänkta två kompanier med nya pansarvärnskanonvagnar Jagdpanzer IV så hade divisionens pansarvärnsbataljon endast 12 lätta pansarvärnskanonvagnar Marder, tre av dem hade 7,6 cm pjäser medan övriga nio 7,5 cm pjäser. Divisionen hade gott om dragna 7,5 cm pansarvärnskanoner Pak 40 (22) och 50 mm pansarvärnskanoner Pak 38 (33). Däremot hade tilldelning av raketgeväret Panzerschreck just påbörjats, det fanns endast fem i hela divisionen. Divisionen hade däremot 15 tunga pansargevär PzBüsche 41. 

Hur var det med personal? Personalmässigt fanns sett till divisionen i stort vissa brister, de hade drygt 17 000 man och skulle enligt listorna ha drygt 18 000. Det var främst en brist på underofficerare, mer än var tredje, och viss brist på officerare men ingen brist på soldater. 

17.SS-divisionen anländer till fronten i början av juni 1944 och deltar i slaget vid Carentan. Karta; US Army

Det blev fronten i juni 1944 

Divisionschefen ansåg den 1 juni 1944 att divisionen fortfarande genomgick förbandsutbildning, två-tredje delar av divisionen hade nått 25 utbildningsveckan medan en tredjedel 22 utbildningsveckan. Även högre chef tillstyrkte det, ett ökat tryck på förbandsutbildningen och så divisionens stridsberedskap kan höjas. Men istället för fortsatt utbildning blev det fronten i Normandie. 

Hur gick det? Cirka 8 000 man förluster under drygt 80 dagar kamp. Divisionen tog mycket stryk men Waffen-SS fyllde på divisionen bra genom att helt enkel upplösa två SS pansargrenadjärbrigaden De var två alarmenheter som hölls på att formeras, 49. och 51., och skicka in manskapen i 17. divisionen. Så i mitten september nästan 17 000 man igen och fortfarande motoriserat infanteri. Det heter som sagt ”poor bloody infantry”. 

Divisionen tog höga förluster under striderna i Normandie 1944, runt 8 000 man i förluster. Foto: NARA

Pansarvärnsbataljonen ute på äventyr 

Divisionen fick sina första pansarvärnskanonvagnar Jagdpanzer IV i augusti och de sattes in i närheten av Laval och Le Mans, då 17.SS-pansarvärnsbataljonen anlände från söder. När övriga divisionen hade marscherat norrut mot Normandie hade de stannat kvar och väntat.

Det var en reducerad pansarvärnsbataljon då tredje kompaniet med Marders hade ju satts in Normandie. Det anges att 31 vagnar Jagdpanzer IV levererades och de led omfattande förluster i striderna runt Laval och Le Mans. 

En bevarad Jagdpanzer IV på pansarmuseet i Munster, Tyskland. Kanonen är 7,5 cm L/48 pjäs. Foto: Banznerfahrer. 

Vill du läsa mer om Jagdpanzer, titta in här: Historien om Jagdpanzer

17. SS-pansarvärnsbataljonen stred bland annat tillsammans med 9. pansardivision, 5. fallskärmsjägardivisionen och 708. infanteridivisionen. Det var inte bara amerikanska förband som fanns i området utan även franska motståndsrörelsen var aktiv. 

Slutord 

17. divisionen stred hela tiden på västfronten och när divisionen kapitulerade i maj 1945 så fanns där amerikanska 101. luftburna divisionen, med andra ord samma divisionen som de hade gått först i stred med i juni 1944 i slaget om Carentan. 

Vidare läsning: 

Lefèvre, Eric: Panzers i Normandy. Then and Now. (London 1983) 

Stoves, Rolf: Die Gepanzerten und Motorisierten Deutschen Grossverbände 1935-1945. (Friedberg 1986) 

Stöber, Hans: Die Sturmflut und das Ende. Geschichte der 17. SS Panzergrenadierdivision ”Götz von Berlichingen”. Band 1: Invasion. (Osnabrück 1976) 

Zetterling, Niklas: Normandy 1944. German Military Organization, Combat Power and Organizational Effectiveness. (Winnipeg 2000)  

Panzer Lehr i Normandie 1944

”Ni ska kasta dem tillbaka i havet”

 116. pansardivisionen i Normandie 1944

Vinthunden som blev pansar

Den tyska pansarnäven

Det tyska pansarvapnet 1941 jämfört med 1944