Stalingrad-trauma

Tysklands allierade får stryk av Röda armén 

En av Röda arméns största segrar under andra världskriget var fälttåget vid Stalingrad 1942–1943. Det drabbade visserligen tyskarna hårt men det drabbade deras allierade betydligt hårdare. 

Rumänska infanterister på östfronten 1942. Kulsprutan de har är en tjeckoslovakisk ZB-53. Dessa hade Rumänien beställt från Tjeckoslovakien innan kriget. Foto: Reddit

Hösten 1942 på östfronten: 

Ungern hade 12 divisioner varav en pansardivision 

Italien hade 9 divisioner 

Rumänien hade 18 divisioner varav en pansardivision. 

Ungerskt pansar på östfronten. På bilden den ungerska lätta stridsvagnen Toldi som var en licensproduktion. Grunden var den svenska stridsvagnen Landsverk L-60 som även användes i svenska försvaret under andra världskriget. Foto:FORTEPAN / Berkó Pál

Dessa divisioner hade generellt lägre stridsvärde än motsvarande tyska divisioner men kunde täcka upp en väsentlig del av frontlinjen i försvarssyfte och frigöra tyska förband för offensiva uppgifter. När Röda armén inledde sin motoffensiv vid Stalingrad den 19 november 1942 kom även Tysklands allierade drabbas hårt. Under första fasen slog Röda armén på de rumänska styrkorna, under andra fasen de italienska och slutligen de ungerska. 

Italienska Bersaglieri med sina motorcyklar på östfronten Notera den enkla fjäderskruden på deras hjälmar, ett signum för dem. Foto: Wikiåpedia Commons

Ungerska 2. armén och italienska 8. armén kollapsade men det gjorde även rumänerna. Men med deras större antal divisioner gjorde att det fanns fortfarande förband kvar på östfronten. Dock deras två arméhögkvarter, 3. och 4., blev utdragna. De nio divisioner som fanns kvar hade drabbats hårt av vinterstriderna 1942–1943, så hade de lågt stridsvärde hösten 1942 så var det inte bättre sommaren 1943. 

Förluster hos Tysklands allierade 

De rumänska förlusterna vid Stalingrad för rumänska 3. och 4. armén uppgick nästan till 160 000 man av en styrka på cirka 225 000 man. Rumänska styrkor fanns fortfarande kvar på östfronten men då främst i Kubanbrohuvudet. 

Katastrofen för italienska 8. armén tog hårt på Italien och Mussolini tappade i aktning. Italiens krig på östfronten hade inte varit speciellt blodigt innan det tunga sovjetiska anfallet mot italienska 8. armén den 16 december 1942. Till exempel förluster mellan augusti 1941 och 30 juli 1942 hade endast varit 1 792 man i döda, sårade och saknade men nu förlorade italienska armén över 125 000 man där antalet döda och saknade utgjorde nästan 90 000 man. Alltså strax mer än halva armén som satts in på östfronten hade gått förlorad. 

Italienska krigsfångar. Den italienska 8. armén gick under vintern 1942–1943 på östfronten. Foto: Wikipedia Commons

Ungefär 10 000 kom efter krigets tillbaka från sovjetiska krigsfångeläger. Mussolinis östfrontsäventyr som han hade tiggt till sig hade kostat enormt. Den italienska 8. armén drogs tillbaka till Italien för vila och återhämtning under mars/april 1943 men skulle aldrig återvända till östfronten. Och snart kom katastrof efter katastrof för Italien på närmare håll. 

Ungerns 2. armén råkade ännu värre ut. Ungern hade skickat cirka 200 000 soldater samt 50 000 judiska tvångsarbetare. Efter tolv månader på östfronten anlände cirka 40 000 tillbaka till Ungern i april/maj 1943. Det sovjetiska anfallet på ungerska 2. armén vid Don i januari 1943 anses i Ungern vara det största militära nederlaget för ungerska trupper sedan de turkiska krigen på 1500- och 1600-talet. Ungern kom att strida på Tysklands sida tills det bittra slutet. 

Nederlaget hamnade bakom järnridån 

Sommaren 1942 hade tyskarna 178 divisioner på östfronten medan sommaren 1943 ökat till 187. Den tyska sommaroffensiven 1943 hade begränsad karaktär mot Kursk. Medan sommaroffensiven 1942 hade mer vidsträckta mål Stalingrad–Kaukasus. 

Sjöspaningsplanet Heinkel He 114 i rumänsk tjänst. Det byggdes bara 98 maskiner men Sverige, Spanien och Rumänien kom att använda planet under andra världskriget. Foto: San Diego Air & Space Museum

Ungern och Rumänien hamnade bakom järnridån efter 1945 så historieskrivningen om deras strider på östfronten blev eftersatt. Det var först efter murens fall 1989 som allt mer började skrivas om deras insatser på östfronten, det var inte längre samma tabu. Medan Italien hade mängder av katastrofer att skriva om, Grekland, invasionen av Egypten, el Alamein, Tunisien och Sicilien som till exempel. 

De sattes i huvudsak in på den södra delen av östfronten, alltså förenklat kan vi säga dagens Ukraina och dess närområden. De var där för de var tyskarnas allierade snarare än egna stormaktsdrömmar. Där sneglade de hellre på varandras och sina grannars territorium. 

Italienska bombplan i formation.  Savoia-Marchetti SM.79 Sparviero togs tjänst 1936 och närmare 1 300 bombplan byggdes. Foto: Wikipedia Commons

Den tyska krigsindustrin hade under 1941–1942 inte kommit igång så vapenhjälpen från Tyskland var begränsad men alla tre länderna hade byggt upp en egen vapenindustri som bland annat kunde bygga stridsflygplan och stridsvagnar. Men kapaciteten var begränsad. 

Stalingrad krossade tyskarnas allierade på den södra delen av fronten. 

Rumänska krigsfångar hos Röda armén i november 1942. Både rumänska 3. och 4. armén led stora förluster. Foto: Anton Zenin / Tass

Vidare läsning: 

Frankson, Anders: Achtung Panzer! Stalingrad och Charkov – Två slag som förändrade andra världskriget (Stockholm 2023) 

Müller, Rolf-Dieter: Hitlers okända soldater. Utländska förband på östfronten 1941–1945. (Lund 2015) 

 Zetterling, Niklas: Hitler mot Stalin: kampen på östfronten 1941–45. (Stockholm 2009)

Italien bygger stridsvagnar

Italienskt pansar under andra världskriget

Rumänien växer och krymper

Drömmen om Storrumänien

Slaget om Stalingrad

Korta historier om sju befälhavare

USA i krig

USA och dess divisioner i Europa 1944–1945 

Den amerikanska armén hade den 30 juni 1944: 89 divisioner. Så hur många av dessa kommer till Normandie under juni och juli 1944? 

Amerikanska pansarförband under övning 1942. Stridsvagnarna på bilden är medeltunga M3 Lee. Foto: US Signal Corps

Totalt: 20 divisioner. Det var tretton infanteridivisioner, fem pansar och två luftburna till Normandie under juni och juli 1944. Det tar tid att skeppa över och att bygga upp styrka. Antal amerikanska divisioner som anländer till Normandie 

6 juni: 6 divisioner (1., 4, 29, 90. Infanteri och 82., 101, luftburna) 

7 juni: 1 division (2. Infanteri) 

9 juni: 1 division (2. pansar) 

10 juni: 2 division (9., och 30. Infanteri) 

12 juni: 1 division (79. Infanteri) 

18 juni: 1 division (83. Infanteri) 

23 juni: 1 division (3. pansar) 

4 juli: 1 division (8. Infanteri) 

5 juli: 1 division (35. Infanteri) 

 9 juli: 1 division (5. Infanteri) 

11 juli: 1 division (4. pansar) 

19 juli: 1 division (6. pansar) 

22 juli: 1 division (28. Infanteri) 

24 juli: 1 division (5. pansar) 

Förutom Normandie 1944 hade USA divisioner i Italien och Medelhavet, totalt tio infanteridivisioner, två pansar, en luftburen och en bergsdivision., fjorton divisioner, som mest kom att tjänstgöra där. Men sedan sjönk det då det försvann fyra divisioner därifrån till D-dagen i Normandie och tre för operation Dragoon i södra Frankrike så kvar blev sju amerikanska divisioner. 

Den 15 augusti 1944 öppnade USA och de allierade ännu ny front, operation Dragoon då man landsteg i södra Frankrike. Tre amerikanska infanteridivisioner från Italien och med hjälp av franska styrkor. De förenade sig senare med styrkorna från Normandie.

Amerikanska infanterister från amerikanska 9. armén avancerar framåt. Kanonen de passerar är en amerikansk pansarvärnskanon 57 mm M1. Standardkanonen för pansarvärn i amerikanska infanteridivisioner. Foto: US Signal Corps

Framgångar under augusti och september i Västeuropa gjorde att allt fler divisioner kom att sättas in vid fronten. USA hade i början september 1944 två armégrupper, 12. som hade 1. och 3. armén samt 6. armégruppen med amerikanska 7. armén och franska 1. armén. Ytterligare en amerikansk armé, 9., anlände. Så enligt uppgifter kom till slut USA att ha 42 infanteridivisioner, 15 pansardivisioner och fyra luftburna divisioner vid fronten i västra Europa. Med andra ord 61 divisioner. 

 Hur stora divisioner? 

En amerikansk pansardivision hade vid full styrka 10 937 man, 186 medeltunga stridsvagnar (M4 Sherman) och 77 lätta stridsvagnar (M5 Stuart). Artilleriet hade 54 bandkanoner av typ M7 Priest med 10,5 cm haubits. Notera att amerikanska 2. och 3. pansardivisionen hade något annorlunda organisation. 

Den amerikanska lätta stridsvagnen M5 Stuart som hade en 37 mm pjäs och vikten var 15 ton. På bilden i den tyska staden Coburg 1945. Foto: US Signal Corps

En amerikansk infanteridivision hade normalt nio infanteribataljoner med understöd av fyra artilleribataljoner. Då är inga extra understödsförband medräknade. Styrka: 14 281 man, 2076 fordon, 54 10,5 cm haubitsar, 12 15,5 cm haubitsar, 57 5,7 cm pansarvärnskanoner, 54 8,1 cm granatkastare. 

Fyra av dessa divisioner i Europa, två infanteri och två pansar, kom i krigets slutskede så de hann knappt uppleva några strider. Det är en stor skillnad mellan de fyra luftburna divisionerna och mängden strid de fick delta i, till exempel 82. luftburna hade 1 619 stupade, 101.luftburna hade 1766 stupade medan 17. luftburna hade 1 191 stupade och 13. luftburna som anlände till Frankrike i februari 1945 kom aldrig sattes in i strid, så noll stupade. 

Samma sak gällde andra divisioner, kom divisionen tidigt eller sent. Till exempel amerikanska 4. pansardivisionen, hade varit i strid länge. Den hade 230 stridsdagar och 5 988 man i förluster! Medan 20. pansardivisionen, som var bland de sista som anlände, hade vid krigsslutet endast åtta stridsdagar och 76 man i förluster. 

M4 Sherman med den nya kanonen, 7,6 cm L/52 från amerikanska 11. pansardivisionen. M4 Sherman var USA:s standardstridsvagn på västfronten 1944–1945. Foto: US Signal Corps

En jämförelse 

USA hade 16 pansardivisioner och Röda arméns motsvarigheter kallades kårer men var de var jämnstora. Röda armén hade 24 stridsvagnskårer och 13 mekaniserade kårer. Men graden av mekanisering var inte alls på samma nivå som USA, de hade varken bandhaubitsar eller pansarfordon för sina skyttesoldater. Backar vi och tittar på det stort så hade båda sidor runt 12 miljoner man, plus och minus då variationer inträffar. 

Enkel tabell över hur det fördelades 

Armén: USA 52% Sovjetunionen 86% 

Flyget: USA 20% Sovjetunionen 10 % 

Flottan: USA 28% Sovjetunionen 4% 

Notera: amerikanska marinkåren har räknats att ingå i armén ovan samt de sovjetiska luftförsvarsstyrkorna ingår i flyget. 

 USA hade färre soldater på marken då de hade fler i luften och till havs. USA:s stora tid på landbacken i Europa var från juni 1944 till maj 1945, 11 månader, medan för Röda armén var det 46 månader. 

Den amerikanska krigsmakten satsade enormt på strategisk bombflyg som krävde stora resurser, både flygplan och manskap. På bilden amerikanska tunga bombplan B-17 Flying Fortress på väg mot Schweinfurt i Tyskland. Foto: US Air Force

Vidare läsning: 

Colby, Elbridge: The First Army in Euope 1943–1945. (Nashville 1993) 

Johnson, David W.; Fast Tanks and Heavy Bombers. Innovation in the U.S. Army 1917–1945. (Ithaca 2003) 

Stanton, Shelby L. : Order of Battle U.S. Army World War II. (Novato 1984)

Den tyska pansarnäven

Det tyska pansarvapnet 1941 jämfört med 1944

Amerikansk pansar i strid med tyska pansarbrigader, läs mer här:

Sherman versus Panzers – Slaget om Arracourt 1944

Striderna i Bretagne 1944

Slaget om Brest 1944