Australien sätter in Centurion
Kriget i Vietnam är ett av Australiens längsta krig. Det började med 30 man i augusti 1962 och det tog slut i december 1972. Då hade drygt 60 000 australiska soldater tjänstgjort i Sydvietnam. De flesta var en del av australiska 1. stridsgruppen som hade 8 500 man när den var som starkast i slutet av 1960-talet. Organisationen var väldigt lik den svenska frivilligkåren i finska vinterkriget. Stridsgruppen hade tre infanteribataljoner med understödsförband, de flesta i kompanistorlek förutom att det fanns en förstärkt artilleribataljon.
Här fanns också ett stridsvagnskompani med Centurion-stridsvagnar. Det hade funnits en del kritiska röster mot att vagnarnas vikt, 50 ton plus, skulle vara ett problem med tanke på terrängen. En annan invändning var hotet från raketgevär, RPG, då det skulle vara korta stridsavstånd i många fall.
De första Centurion-vagnarna anlände i februari 1968. Det var C-kompaniet i 1. pansarregementet som skulle sättas in i strid. Sexton bensindrivna vagnar med 8,4 cm kanon kom till Ving Tau i södra Sydvietnam. Efter två veckors träning och acklimatisering var det dags för första operationen. Stridsvagnar kom i operationen att fungera mer som rörligt bepansrat direktskjutande artilleri som gav direkt understöd till infanteriet än faktiskt pansarstrid.
Bunkerdödare på plats
I Vietnam användes stridsvagnarna nästan uteslutande som infanteriunderstöd, där en pluton stridsvagnar backade upp ett infanterikompani. En användbar ammunitionstyp var karteschen som kan liknas med en gigantisk hagelpatron. Den var väldigt effektiv mot oskyddat infanteri och rensade bort vegetation så fientliga bunkrar framträdde tydligt. Centurion fungerade som bunkerdödare för de australiska styrkorna med sin direkteld och spränggranater.
.jpg)
Sidoplåtarna på vagnarna försvann snabbt, terrängen och växtligheten gjorde att de var mer besvär än till nytta som skydd mot raketgevär som RPG med riktad sprängverkan. Ett annat problem som uppstod med höga temperaturer i tropikerna var att gummit på stridsvagnens bärhjul släppte. Två extra reservbärhjul monterades därför på frontpansaret för eventuella fältreparationer. Som en bonus fungerade det också som extra skydd mot RPG. Som det alltid är i krig uppstår smeknamn och australiska infanteriet brukade tala om ”turret heads” och ”gasoline cowboys”.
Förstört paraply
I maj 1968 var första gången som Centurion sattes för att förstöra ett fientligt bunkersystem. Det var en stridsvagnspluton med fyra stridsvagnar under befäl av kapten Gerry McCormack. Infanteristerna var inte helt förtjusta utan ansåg att dessa stora bullriga maskiner skulle förvarna fienden, eller som någon sa ” Vi kan lika gärna hålla på att banka på trummor”. Det blev stridskontakt och ett raketgevär RPG avfyrades mot McCormacks stridsvagn. Det blev en tornträff utan effekt på vagnen men paraplyet som satt fast vid tornkransen som skydd mot solen strimlades.
Användningen av kartesch- och spränggranater visade sig vara väldigt verksamt samt att även krossa ställningar under banden på den drygt 50-ton tunga stridsvagnen. Flera RPG avfyrades men dessa verkade inte alls lyckas mot stridsvagnens frontpansar, eller som sergeant Ray Curtis kommenterade det: ”Plötsligt hörs ett klang. Det är en RPG-granat som studsar på pansaret och svischar iväg ut i bushen”. Bredvid stridsvagnarna arbetade infanteristerna sig framåt, uppbackade med eldsprutor. Fjorton bunkrar förstördes i rensningen av området som beskrevs som väldigt lyckad. Infanteriet hade haft minimala förluster tack vare stridsvagnarnas effektiva sätt att ta hand om bunkrar.
Strid i bebyggelse
I juni 1968 skulle en pluton stridsvagnar sättas in som understöd av ett infanterikompani i byn Binh Ba, med cirka 3 000 invånare. Uppgiften var att rensa byn från nordvietnamesiska trupper och Vietcong som hade tagit kontroll över samhället. Orsaken till operationen var att en Centurion som passerade Binh Ba blev beskjuten av en RPG och det stod klart att byn var i fientliga händer. Detta med strid i bebyggelse var ovant för de australiska trupperna. Det blev hårda strider i Binh Ba då man hade missat i underrättelsearbetet, styrkan på förbanden i byn var snarare en bataljon än en pluton som man först fått information om. Tre Centurion skadades snabbt av RPG.
Första anfallet hade varit under befäl av snabbinsatsstyrkans chef men nu tog bataljonchefen för 5. infanteribataljonen överstelöjtnant Colin Khan, vars smeknamn var rätt givet Genghis, över. Khan gick metodiskt fram. Infanteriet tog täten och så fort de besköts från en byggnad placerade en Centurion en spränggranat i huset. Men ibland hjälpte det inte utan ytterligare eld krävdes. Därefter rensade infanteristerna, ”det var kaos och blodbad”. Nordvietnamesiska trupper och Vietcong pressades långsamt bakåt och tvingades till slut helt överge området medan själva byn blev sönderskjuten av spränggranater. Slaget om Binh Ba räknas till en av Australiens största segrar under Vietnamkriget.
Pansaranfall i Sydvietnam
I januari 1970 genomfördes faktiskt den största australiska pansaroperationen sedan andra världskriget, operation Matilda. Intressant att notera är också att Australien hade haft styrkor i krig sedan 1939, det hade alltid varit något litet krig man deltog i. Nu åter till Operation Matilda som ägde rum i Phuoc Tuy-provinsen i södra Sydvietnam tillsammans med regionala och lokala sydvietnamesiska styrkor för att rensa området från Vietcong. Mängden pansarfordon var egentligen inte så stort sett till andra världskrigets stora slagfält, 44 stycken.
Det var 8 Centurion-stridsvagnar och ett stort antal pansarbandvagnar M113 samt några bepansrade bärgningsvagnar och broläggare. Nu var det A-kompaniet i 1. pansarregementet som var i Vietnam. Det hade löst av B-kompaniet eftersom förbanden i regementet roterades. Infanteriet, 270 man, var både från Australien och Nya Zeeland i denna operation. Det var en elva dagars rensningsoperation längs vägar genom tre provinser för att säkerställa säkerheten för transporter i området.
Slutet
De sista Centurion-stridsvagnarna lämnade Vietnam i september 1971. Då hade totalt 58 vagnar tjänstgjort i Vietnam varav 42 hade skadats i strid och av dessa var 6 så svårt skadade att det inte gick att reparera dem. Endast två besättningsmedlemmar stupade i strid från februari 1968 till september 1971. I vilket fall Centurion hade fungerat i Sydvietnam, kritiken mot att sätta i vagnen i Vietnamkriget hade haft fel.
Vidare läsning:
Eshel, David & Simon Dunstan: Centurion (Hod Hasharon 1979)
Ham, Paul: Vietnam – The Australian War ( Sydney 2008)
