Stridsvagnar till Sovjetunionen 1942
De västallierade hjälpte Sovjetunionen under andra världskriget med bland annat
stridsvagnar, via Lend-Lease. Avtalet om Lend-Lease kom att tecknas i månadsskiftet
september/oktober 1941 i Moskva. Enligt detta skulle bland annat Storbritannien, Kanada
och USA skulle bistå Sovjetunionen med vapen, utrustning och materiel som behövdes i
kampen mot Tyskland. I praktiken ställde sig USA på Sovjetunionens sida i kriget redan då i början
av oktober 1941.
Brittiska Valentine-stridsvagnar är klara vid fabriken och ska skeppas till Murmansk. De två vanligaste vagnarna Röda armén fick var Valentine de första krigsåren och sedan tog M4 Sherman över. Foto: Imperial War Museums (IWM)
Betydelsen av de västallierades Lend-Lease var svårt att erkänna i det forna Sovjetunionen. Att
man fick hjälp erkänns men effekten av den tonas ner eller att den egentligen inte var bra.
Ibland anges det som 4 % av den totala militära krigsproduktionen. Stridsvagnar brukar
också användas som exempel, ”det stora antalet producerade vi själva och de stridsvagnar
som var bra, T-34:orna, det var våra egna”. Detta kan ses som i stort sett korrekt men det är
ett sätt att gömma sanningen.
Sovjetunionens överraskning, stridsvagnen T-34:an. Den hade en bra kanon, ett utmärkt pansarskydd och bra rörlighet men var tyvärr mekanisk opålitlig. Det blev bättre med tiden. Vagnen kom att dominera i de sovjetiska pansartrupperna under kriget. Från 1944 med ett helt nytt torn och 8,5 cm kanon. Foto: Ukrainska statsarkivet.
Lend-Lease stridsvagnar
Nedan ser vi tabellen över de västallierade leveranserna under 1941 och 1942. De hann inte
komma igång under 1941, endast 361 vagnar och alla brittiska modeller. Under 1942 satte
leveranser igång på allvar.
Lastning av infanteristridsvagnen Matilda i Liverpools hamn. Detta var ett koncept enligt britternas idé om infanteristridsvagn, bra skydd och långsam. Sedan hade vagnen givetvis fått britternas standardpjäs vid denna tid, 2-pundare, alltså 40 mm L/45. En för vek pjäs mot tyskarnas senare vagnar. Foto: Imperial War Museums (IWM)
Vagnstyp | 1941 | 1942 | |
Mk.II Matilda | 145 | 626 | Vikt: 25 ton, kanon: 40 mm L/45 |
Mk.III Valentine | 216 | 959 | Vikt: 16 ton, kanon: 40 mm L/45 |
Mk.IV Churchill | 0 | 84 | Vikt: 39 ton, kanon: 57 mm L/50 |
Mk. VII Tetrach | 0 | 20 | Vikt: 7,6 ton, kanon: 40 mm L/45 |
M3 Lee | 0 | 812 | Vikt: 27 ton, kanon: 37 mm L/53, 7,5 cm L/40 |
M3 Stuart | 0 | 977 | Vikt: 15 ton, kanon: 37 mm L/53 |
M4 Sherman | 0 | 36 | Vikt: 30 ton, kanon: 7,5 cm L/40 |
Totalt | 361 | 3514 | |
Hela 3 514 vagnar. Detta brukar ställas mot den sovjetiska produktionen. Trots debaclet
1941 och evakueringar av fabriker lyckades den sovjetiska industrin tillverka 24 690
vagnar under 1942. Imponerade siffror.
Vagnstyp | 1942 | |
T-40 | 181 | Vikt: 5.9 ton, kulspruta: 12,7 mm |
T-50 | 15 | Vikt: 14 ton, kanon: 45 mm L/46 |
T-60 | 4 474 | Vikt: 5,8 ton, kanon: 20 mm L/82 |
T-70 | 4 883 | Vikt: 9,2 ton, kanon: 45 mm L/46 |
T-34 / 76 | 12 553 | Vikt: 26,5 ton, kanon: 7,6 cm L/42,5 |
KV-1 | 1 753 | Vikt: 45 ton, kanon: 7,6 cm L/42,5 |
KV-1S | 780 | Vikt: 42,3 ton, kanon: 7,6 cm L/42,5 |
SU-76 | 26 | Vikt: 10,5 ton, kanon: 7,6 cm L/42,5 |
SU-122 | 25 | Vikt: 30,9 ton, kanon: 12,2 cm L/22,7 |
Totalt | 24 690 | |
Drygt halva produktionen var den berömda T-34:an. De allierade vagnar som i viss mån
kunde mäta sig med denna var M4 Sherman och den tunga Mk.IV Churchill vars pjäs var den
berömda 6-pundaren, inga problem slå ut normala tyska stridsvagnar. Samtidigt som Churchillvagnen tålde mycket stryk. Tittar vi på det totala antalet 1942 så fick Röda armén en
stridsvagn för varje sju de tillverkade själva.
Den tunga brittiska stridsvagnen Churchill hade bra skydd och godkänd kanon men dess rörlighet var för dålig enligt Röda armén. Överhuvudtaget verkar den inte blivit populär så britterna totalt sett levererade ganska få, runt 260 vagnar, under kriget. Foto: Reddit
Ska vi inte jämföra med tyskarna?
Men är det rätt att jämföra med Röda armén? Detta då de västallierade stridsvagnarna
skulle ju strida mot tyskarnas vagnar. Är det inte mer rimligt att jämföra deras prestanda
och antal med tyskarna istället? Den sovjetiska historieskrivningen har nedvärderat
leveranserna genom att jämföra dem med den sovjetiska produktion och sovjetiska vagnar,
speciellt lyft fram T-34:an med sitt skydd, rörlighet och kanon.
Den tyska Panzer III med 50 mm kanonen L/60 var en förbättring men fortfarande räckte den inte till mot T-34:an utan där behövdes främst långa 7,5 cm kanoner. Dock de tyska besättningar kunde tack vare sin bättre utbildning och kunnande manövrera ut motståndaren och slå mot sidorna på T-34:an. Foto: Bundesarchiv, Bild 101l-748-0-089-10.
Så vad hade tyskarna i produktion under 1942? Den helt klar viktigaste vagnen var Panzer
III. Helt klart en lättare vagn och svagare kanon än T-34:an, men den hade en stor fördel.
Panzer III hade ett tremannatorn, chef, skytt och laddare. Medan T-34:an 1942 hade ett
tvåmannatorn, chef/skytt och laddare. Så sett till själva striden och ledningstekniskt hade
tyskarna fördel men deras kanon och pansar var svagare.
Nedan visas den tyska produktionen under 1942
Vagnstyp | 1942 | |
Panzer II | 276 | Vikt: 8,8 ton, kanon: 20 mm L/55 |
Panzer 38 (t) | 195 | Vikt: 9,8 ton, kanon: 37 mm L/48 |
Panzer III | 2605 | Vikt: 22 ton, kanon: 50 mm L/60 |
Panzer IV | 994 | Vikt: 23,5 ton, kanon: 7,5 cm L/43 |
Tiger I | 77 | Vikt: 57 ton, kanon: 8,8 cm L/56 |
Befälsvagnar | 131 | Blandat # |
Stormkanonvagnar | 788 | Vikt: 23,9 ton, kanon: 7,5 cm L/48 |
Totalt | 5066 | |
# Befälsvagnar använde övriga vagnar som bas.
Som synes landar den tyska produktionen på 5 066 vagnar, så Lend-Lease från de
västallierade motsvarar 70 % av tyska produktionen. Sedan den sovjetiska produktionen är
så pass högre än den tyska att när den sovjetiska industrin spottar ut nästan fem vagnar så lyckas
den tyska tillverka en vagn. Dessutom får Röda armén ytterligare vagnar via Lend-Lease.
1942 kom den tyska produktionen av stormkanonvagnar på gång på allvar. Huvuddelen av produktionen fick långa 7,5 cm kanoner L/48 och de hade inga problem att slå ut T-34:or. Vagnen bredvid är stridsvagnen Panzer III med en lång 50 mm kanon L/60. Foto Imperial War Museums (IWM)
Är tyska vagnar så mycket bättre än de allierade vagnarna? Ovan i tabellen anges
det vanligaste beväpningsalternativet under 1942, både vad gäller Panzer IV och stormkanonvagnar fanns en mindre del av vagnar som fick den korta 7,5 cm kanonen, L/24.
Panzer III och Panzer IV var snäppet bättre än de allierade vagnarna men mer avgörande var nog kvalitén på besättningen. De
tyska besättningarna var generellt sett bättre utbildade och samtidigt var även själva pansarförbandet
det. De tyska pansartrupperna hade en bättre samverkan och koordinering jämfört med
sina sovjetiska motpartners. Så även med T-34:or hjälpte det inte att stoppa den tyska
offensiven sommaren 1942.
Slutord
Tänk här själva, Sovjetunionen får hela 70 % av sin motståndares produktion av
stridsvagnar i stöd. Även om vagnarna generellt sett var lite sämre hade man egen
produktion som vida översteg den tyska produktionen. Lend-Lease sett till stridsvagnarna
var kanske inte krigsavgörande 1942 men ändock ett viktigt bidrag till Röda armén. Under
1942 hade Röda armén totalförluster på 15 100 stridsvagnar så sett ur det perspektivet
täckte Lend-Lease drygt 20 % av detta.
En utslagen lätt amerikansk stridsvagn M3 Stuart i sovjetisk tjänst. Dessa vagnar sågs egentligen som utfyllnad då de egna sovjetiska produktionen av lätta vagnar var stor. Foto: Reddit.
Generellt sett har många sovjetiska befälhavare i sina memoarer klagat på att
ersättningsmanskap till fronten var bristfälligt utbildade och höll inte tillräckligt hög
standard. Sedan en annan aspekt att tänka på att hur kunniga var instruktörerna ute i de bakre militärdistrikten på de västerländska vagnarna, att utbilda soldater på en obekant vagn är
svårare.
En ovanlig vagnstyp var den amerikanska stridsvagnen M3 Lee, med 7,5 cm i chassi och 37 mm i tornet. Den hade nitat pansar till skillnad mot T-34:an som hade svetsat. Foto: NARA
Fast när det gäller pansarstrider gäller följande: ”vid dagens slut är det de bäst tränade och
drillade besättningar som segrar”. Klart sitter du i lätt stridsvagn Panzer II och möter en medeltung T-34 då kanske
det inte gäller men i likvärdiga vagnar.
Av den brittiska lätta stridsvagnen Valentine levererades både brittiska och kanadensiska versioner till Sovjetunionen. Här ses ett exempel på bristen av bepansrade fordon till pansarinfanteriet, de får lifta med stridsvagnen. Foto: Reddit.
Vidare läsning:
Anders Frankson: Myten om den oövervinnliga Röda armén. ( Stevali Fakta 2025)
Steven Zaloga & L.S.Ness: Red Army Handbook 1939-1945. (Stroud 2003)
Maksim Kolomiets & I.Mosjtjanskij: Tanki Lend-Liza 1941-1945. (Eksprint, Moskva 2000)
Peter Chamberlain, Hilary L. Doyle, Thomas L. Jentz: Encyclopedia of German Tanks of World
War Two. A Complete Illustrated Directory of German Battle Tanks, Armoured Cars, Self
propelled Guns, and Semi-tracked Vehicles, 1933–1945. (London 1978)
Peter Chamberlain & Chris Ellis: British and American Tanks of World War II. The complete
illustrated history of British, American and Commonwealth tanks 1939–1945. (London 1981)
Enkel genomgång av de tyska pansarvapnet under kriget
De sovjetiska pansartrupperna på östfronten: