Den ryska invasionen kollapsar

Undergången i Ostpreussen 1914

De fick gå till fots för att ta sig fram i skogen för att nå ut till vägen mot Niedenburg. Befälhavaren för ryska 2. armén, Aleksandr Samsonov, och hans stabschef med följe marscherade som en klunga genom skogen i mörkret för att ta sig tillbaka söderut, alla vägar verkade blockerade av tyska förband. Samsonov hördes muttrade: ”Tsaren litade på mig.”

Två ryska arméer invaderade Ostpreussen 1914. En från öster och en från Söder, då Warszawa vid denna tid var en del av Tsarryska imperiet. Ryssland hade förbundit sig att hjälpa Frankrike. Foto: Wikipedia Commons.

Aleksandr Samsonov tillhörde de elva viktigaste befälhavarna i ryska armén vid krigsutbrottet 1914. Han var nämligen befälhavare för en av sex ryska arméer som fanns längs fronten mot Tyskland och Österrike-Ungern.  Vid första världskrigets utbrott 1914 utnämndes Samsonov till chef för ryska 2. armén inför invasionen av Ostpreussen. Den andra styrkan i Rysslands invasionsstyrka var ryska 1. armén under befäl av Paul Rennenkampf. De båda arméerna ingick i Nordvästfronten som leddes av Jakov Zjilinskij. Rennenkampf skulle invadera Ostpreussen från öster medan Samsonov skulle göra det från söder. Båda hade varit framgångsrika kavallerister. Mot sig hade de den tyska 8. armén.

Aleksandr Samsonov var en erfaren kavalleribefälhavare och nu hade han fått förtroende att leda ryska 2. armén i strid. Hans armé bestod av sex kårer. 

Inte en invasion utan två

Alliansen mellan Frankrike och Ryssland 1914 innebar att ryska styrkor skulle snarast efter ett eventuellt krigsutbrott utföra en invasion av Tyskland med syfte att skapa ett tvåfrontskrig. Detta då Frankrike visste att de skulle utsättas för en tysk invasion vid ett eventuellt krigsutbrott. Nu gjorde inte ryssarna exakt som fransmännen ville för man hade egna mål. De planeras istället för två invasioner, en norr mot Ostpreussen och en i söder mot provinsen Galizien i Österrike-Ungern. Den senare sköttes av Sydvästfronten med fyra ryska arméer.

Den ryska planen gällande invasionen av Ostpreussen byggde på samordning mellan två arméer.  Det var bara ett problem med detta då ryska toppskiktet bland befälhavarna var delade i två läger, som inte gärna arbetade tillsammans.  Den viktigaste skillnaden var vilken falang man tillhörde, krigsministern Vladimir Suchomlinovs eller överbefälhavaren (Stavka) storfursten Nikolajs. För att skapa balans mellan de olika falangerna så innebar det ofta att kom en arméchef från en falang då kom stabschefen automatiskt från den andra. Ibland var det så att de två vägrade samtala direkt med varandra, vilket till exempel var fallet med Rennenkampf och hans stabschef Georgi Mileant. Den sistnämnde var från Suchomlinovs falang. Sedan var det inte bättre att Rennenkampfs överordnade Jakov Zjilinskij, chefen för Nordvästfronten, också var en som stödde Suchomlinov och därigenom fick stora samarbetsproblem med Rennenkampf . Hos 2. armén var förhållandet tvärtom, där kom arméchefen Samsonov från Suchomlinovs falang.

Notera avsaknaden av hjälm. Ryska armén under första världskriget hade egentligen inte hjälm, det var raritet kan vi säga. Foto: Reddit

Kavalleristen leder anfallet

Samsonovs armé bestod av sex kårer men en kår avdelades till att agera flankskydd åt ryska 1. armén och avancera mot fästningen Lötzen vid de Masuriska sjöarna. Hans kvarvarande fem kårer avancerade norrut mot linjen Deutsche Eylau – Osterode – Allenstein. En kavalleridivision avdelades som flankskydd på respektive flank. Ostpreussen skulle erövras.

Aleksandr Samsonov föddes i november 1859 i byn Andrejevka i Kirovogradområdet som tillhörde guvernementet Cherson. Han var 54 år vid första världskrigets utbrott. Han hade under sin karriär utmärkt sig som kavallerist, speciellt under rysk-japanska kriget 1904–1905 där han bland annat ledde kosacker utrustade med lansar som krossade japanska kavallerister med sabel vid Yujiatun den 17 maj 1904. Samsonovs framgångar ledde till fler utmärkelser och han utnämndes till generallöjtnant vid 44 år. Hans nya position efter ryska-japanska kriget blev stabschef vid Warszawas militära distrikt under några år innan han utnämndes till generalguvernör över Turkestan och befälhavare över Turkestan där han stannade till första världskrigets utbrott.  Då återvände han till Warszawa för att ta befälet över ryska 2. armén.

Soldaterna i tyska XX. kåren kände området och terrängen väl, de hade övat för att försvara området. De var inte många men motiverade.Foto: Wikipedia Commons

Mot hans armé i Ostpreussen stod initialt endast en tysk kår, XX. under befäl general Friedrich von Scholtz, med två divisioner.  En viktig fördel för den tyska kåren var att de hade under de senaste två åren genomfört flera övningar i området som de skulle försvara. Officerarna i kåren var välbekanta med både trupp och terräng. Denna fördel blev ännu större med tanke på hur saker gjordes på den ryska sidan. Ryska stabsofficerare visste ytterst sällan vilken stab de skulle tillhöra förrän vid själva mobiliseringen. Så de var varken bekant med trupp eller terräng. Sedan existerade ett annat problem, de ryska kårerna använde olika kodnycklar så radiokommunikationen till arméhögkvarteret skedde i klartext (vilket tyskarna givetvis avlyssnade). Detta problem hade inte löst innan invasionen.

21 augusti 1914 över gränsen

Samsonovs armé uppmarsch längs sandiga vägar var plågsamt för trupperna, de kunde hålla cirka 20 km per dag och uppmarschen tog fem dagar.  Äntligen den 21 augusti börjar hans armé att korsa gränsen och den ryska centern i form av XV. kåren erövrar Niedenburg med lätthet men vidare avancemang norrut mötte på hårt motstånd, bland annat av 1. ostpreussiska jägarbataljonen som var kända för vara goda skyttar. Denna bataljon tar rejält med stryk men ryska XV. kåren tar 4 000 man förluster under två dagar och kriget har knappt börjat.  Frontchefen Zjilinskij pressar Samsonov att hans armé ska fortsätta framåt till linjen Osterode –  Allenstein, ytterligare drygt 50 km norrut, innan den gör halt.

På andra sidan börjar tyskarna skifta förband från norr, fronten mot Rennenkampf, till söder mot Samsonov. Tyskarna har i norr tre fältkårer och det ryska spaningsflyget upptäckte att en kår anländer till söder. De andra två tappar faktiskt ryssarna bort. Då Rennenkampf inte hade stridskontakt lyckas tyskarna omgruppera alla tre kårer till söder mot Samsonov. De två ryssarna tappar koll på antog ryssarna hade retirerat mot fästningen Königsberg för att förstärka försvaret där, dit Rennenkampf höll på att avancera i ett långsamt tempo.

Det ryska artilleriet på väg till fronten. Stor del av det ryska artilleriet var uppbundet i olika fästningar och fortifikationer. Ammunitionsåtgången under striderna i augusti 1914 visade sig bli högre än vad ryssarna hade räknat med. 

Samsonov märker ett ökat tryck på sin vänsterflygel då där finns nu två tyska kårer, XX. och den nya I, som strider i området nordväst och väster om Niedenburg.  Samsonov får intrycket att det här som tyskarna har koncentrerat sina styrkor. Samsonovs center splittras då hans XV. kår dras in i dessa strider. Detta hans andra centerkår och högra flygel fortsätter avancemanget norrut, Högerflygel i form av ryska VI. kåren erövrar Bischofsburg, öster om Allenstein, den 25 augusti medan Samsonovs andra centerkår närmar sig Allenstein. Då plötsligt dyker den tyska generalen August von Mackensen med sin XVII. kår upp och anfaller rakt in Samsonovs högerflygel, en division från ryska VI. kåren, norr om Bischofsburg, och slår divisionen sönder och samman. Samtidigt som den andra borttappade tyska kåren anfaller den andra divisionen i kåren. Hastig reträtt inleds av den ryska kåren och detta debacle rapporteras inte vidare till Samsonov förrän ett dygn senare men inte i full detalj.

Allt lugnt eller?

Samsonov är väl medveten om hårda strider på sin vänsterflygel och center men lyckligt ovetande om vad som egentligen händer på högerflygeln. Rapporterna om högerflygeln som når Samsonov är oklara samtidigt som varken Zjilinskij eller Rennenkampf skickar några rapporter om att de har tappat bort två tyska kårer.  Samsonov tror att stridens tyngdpunkt är hos XV. kåren och inte vid Allenstein och Bischofsburg på hans högerflygel.  Order skickas ut på kvällen den 27 augusti.  Den ryska kåren, som tagit Allenstein får order om att förstärka XV. kåren och lämna över kontrollen av Allenstein till ryska VI. kåren. 

Tidigt på morgonen den 28 augusti tar Samsonov den fatala beslutet att bege sig till fronten och XV. kåren i syfte att stabilisera vänsterflygel och centern samt få igång avancemanget mot Osterode.  Den ryske befälhavaren i Allenstein skickar iväg spaningsflyg för att klarlägga läget både i öster och väster om staden. De rapporteras att trupper marscherar mot Allenstein från öster och det antas automatiskt att det är ryska VI. kåren. Ingen befälhavare på rysk sida vet att denna ryska kår genomför en full reträtt söderut och att det är tyska soldater som är på väg mot Allenstein från en av tyska kårerna som man tappat bort. Ett spaningsflyg skickas tillbaka till de marscherade trupperna för att kasta ner order men skjuts ner. Att planet inte återvändo väcker inget alarm utan ses mer som att sånt händer.

Katastrofen uppdagas

Samsonov anländer till ryska XV. kåren och gratulerar dem till deras seger över tyska 41. division men snart blir det smolk i bägaren.  Läget börjar bli allt klarare för Samsonov, vänsterflygel verkar inte hålla och tyskarnas huvudstyrka är kanske inte framför ryska XV. kåren utan längre österut vid hans högerflygel. Samsonov bestämmer sig för att bege sig österut med staben för att söka kontakt med kårerna där i ett sista försök att rädda situationen.  Dock det ryska försvaret där har kollapsat och det finns inte längre något ordnat försvar. Samsonov träffar på sprängda rester och börjar forma tankarna om ”Jag har svikit tsaren”. Tyska förband har återerövrat Allenstein utan större svårigheter. Detta slag om Allenstein 26 augusti–30 augusti kom senare i ett propagandistiskt genidrag att bli slaget vid Tannenberg. Det tyska radarparet Paul Hindenburg och Erich Ludendorff, som fått befälet över tyska 8. Armén, visade ryssarna hur strid skulle genomföras.

Samtidigt har tyskarna från väster återerövrat Niedenburg, vilket hindrar ryska urdragning.  Allmän reträtt beordras visserligen men det är för sent. Samsonov inser att han har förlorat och hans armé har lidit ett förödande nederlag. Samsonov skiljer sig från klungan i skogen och hans stabschef hör ett skott som ekar i skogen. Det var den 30 augusti 1914.  Hans trupper hade korsat gränsen den 21 augusti. 

Här är inte ryska soldater på marsch för att invadera utan på väg till krigsfångenskap. I bakgrunden syns en tysk ulan som eskorterar dem. 

Så halva ryska invasionsstyrkan var utslagen endast Rennenkampfs 1. armé var kvar. När Samsonovs nederlag stod klart för Rennenkampf beordrade han tillbaka sina främre förband och etablerade en ny huvudförsvarsposition samtidigt som Nordvästfrontens befälhavare Zjilinskij försökte stärka försvaret genom att tillföra nya förband.

Striderna om Ostpreussen pågick ytterligare ett tag medan reträtten fortsatte för Rennenkampf. Tyskarna kunde nu koncentrera sig på hans styrkor. Den 14 september var hans armé ute ur Ostpreussen. Den ryska invasionen med 500 000 man och 1 140 artilleripjäser var över efter en månads strider och den ryska styrkan var helt slagen i spillror. Tyskarna hade tagit närmare 150 000 krigsfångar under striderna.

En månads krig hade orsakat skador på Ostpreussen, men den ryska plundringen av provinsen förvärrade det hela. En stor del av stöldgodset – eller som det hette: konfiskerat gods – fördes till Vilnius och enligt listorna från det ryska militärdistriktet fanns det 697 olika typer av föremål, exempelvis möbler, sanitetsgods, bestick och klockor.

Mer historia om Ryssland och Sovjetunionen:

Stalin skapar en illusion

Hitler och Stalin delar på Polen:

Molotov-Ribbentrop 23 augusti 1939

Mina böcker om krigshistoria finns listade här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html