1. skidjägardivisionen
Sommaren 1944 hade precis börjat då den tyska 1. skidjägardivisionen ser dagens ljus. Det var tyska 1. skidjägarbrigaden som utan några åtgärder kom att få ny beteckning: 1. skidjägardivisionen. Förbandet befann sig den 2 juni 1944 i närheten av staden Kovel vid Pripjatträsken mitt på den centrala delen av Östfronten.
Den nya divisionen ingick i LVI. pansarkåren som tillhörde tyska 4. pansararmén. Denna kår hade inför sommaren 1944 skiftat från armégrupp Mitt till armégrupp Nordukraina. Brigaden började formeras i augusti 1943 i regi av armégrupp Mitt och brigaden skulle ha två skidjägarregementen med vardera två bataljoner. Understöd skulle finnas i form av en tung bataljon, en artilleribataljon och en tung granatkastarbataljon. Brigaden skulle även ha en pionjärbataljon och stormkanonbataljon.
Självständiga jägarbataljoner
Tyskarna hade ett antal självständiga jägarbataljoner på Östfronten som bland annat hade stridit som Gruppe von Manteuffel (befälhavare överste Günther von Manteuffel) vid slaget om Kursk 1943. De bestämde att skapa ett större förband av dessa. Detta med tanke på vinterkrigföring. Normalt hade tyskarna sina bergsdivisioner men detta var lite nytt. Det talades om Karelen men det blev Pripjatträsken.
Dessa jägarbataljoner som användes för brigaden var enormt starka bataljoner 1169 man vid full styrka. Deras stridsstyrka (kampfstärke) var normalt minst 700 jämfört med en vanlig skyttebataljon som vid full styrka, 861 man, hade 450 till 500 i stridsstyrka (kampfstärke).
Tittar vi närmare på just 13. jägarbataljonen sommaren 1943 så skulle en jägarbataljon enligt arkivmaterial i Bundesarchiv ha 49 lätta kulsprutor, 6 tunga kulsprutor, 6 8 cm granatkastare, 4 20 mm luftvärnsautomatkanoner Flak 38 på halvbandvagnar, 3 tunga pansargevär PzBüsche 41, 2 7,5 cm infanterikanoner, 9 7,5 cm pansarvärnskanoner PAK 40 samt 4 eldsprutor.
Organisation jägarbataljon sommaren 1943
Stab (med pionjärpluton)
3 skyttekompanier (kulsprutor, granatkastare)
1 tungt kompani (luftvärn, tunga kulsprutor, infanterikanoner)
1 pansarvärnskompani (pansarvärnskanoner, tunga pansarvärnsgevär)
Så det var mycket eldkraft i dessa bataljoner som blev stommen i den nya brigaden. Formeringen inleddes och brigaden kom att anses redo för fronten i januari 1944.
Mycket bandfordon
Brigaden var välutrustad, välbeväpnad och faktiskt motoriserad till stor grad. Fordon som halvbandslastbilen Maultier, halvbandsmotorcykel Kettenkrad, bandtraktorn Raupenschlepper Ost, terränglastbilar, terrängbilar med mera fanns i förbandet. ”Rörlighet” var ett motto för brigaden. Tittar vi på fordonsparken så får vi associationer till den svenska Norrlandsbrigaden. Den tyska skidjägarbrigaden hade förbättrad terräng och översnökapacitet jämfört med vanliga tyska infanteridivisioner och betydligt mer motoriserad med band- och terrängfordon.
Förbandet trots sin speciella inriktning kom att strida på den centrala sektorn på Östfronten hela kriget och slutade sina dagar i dagens Tjeckien och kapitulerade till Röda armén.
Konstiga siffror
Brigaden var ett starkt förband,. Enligt rapport till tyska 2. armén den 1 juni 1944 så hade 1. Skidjägarbrigaden följande styrka 13 688 man. Med andra ord ett mycket manstarkt förband, det motsvarar ju en division i personalstyrka.
Här kommer det underliga. Tyska förband hade två begrepp som motsvaras av stridsstyrka (combat strength på engelska) och som synes är det en rejäl skillnad mellan dem. Detta beror på. något förenklat, att i det förstnämnda, Gefechtstärke, räknas det stridande förbandet i stort medan andra fallet, Kampfstärke, räknas de som faktiskt har stridande roll.
Så Gefechtstärke för brigaden var 7 258, vilket motsvarar 53% av den totala styrkan medan Kampfstärke var 5 739, vilket motsvarar 42%,. Normalt ska dessa procentsatser ligga på cirka 75% respektive 55%., vilket tyder på att hos brigaden finns mycket överflödig personal som inte har stridande roll. Varför? Kanske de bedrev utbildning av soldater från andra förband. Jag har sett detta hos ett annat förband. Men jag har inget bra svar.
En jämförelse med en normal infanteridivision med personalstyrka på 12 407 man, den hade haft en Gefechtstärke på 9130 man, lika med 74%. Alltså markant högre stridsstyrka.
Uppgradering till division
Alltså sommaren 1944 skedde uppgraderingen av förbandet till division, initialt bara till namnet men en tredje skidjägarbataljon till varje regemente började formeras. Varje bataljon skulle bestå av tre jägarkompanier och ett tungt kompani. Sedan började organiseringen av ett artilleriregemente till divisionen, vilket innebar att förbandet skulle få ytterligare två artilleribataljoner. Som standard var 1944 så hade infanteridivisioner en fysiljärbataljon, finare ord för en infanteribataljon, så även en skidfysiljärbataljon sattes upp för skidjägardiviisonen. Denna fysiljärbataljonen ersatte spaningsbataljonen i infanteridivisionerna. Den var utrustad och organiserad som en infanteribataljon, tre skyttekompanier och ett tungt kompani.
Organisation 1. Skidjägardivisionen januari 1945
Stab
1. skidjägarregemente (3 bataljoner, 1 pionjärkompani, 1 tungt kompani)
2. skidjägarregemente (3 bataljoner, 1 pionjärkompani, 1 tungt kompani)
1. tunga skidjägarbataljonen (pansarvärn, infanterikanonvagnar, luftvärn)
152. panzerjägerbataljonen (21 stormkanonvagnar)
1. skidfysiljärbataljonen (= organiserad som infanteribataljon)
152. artilleriregementet (3 bataljoner och 1 tung granatkastarbataljon)
85. skidpionjärbataljon
plus understödsenheter.
Vid full styrka: 14 235 man. Divisionen hade i början av januari 1945 en styrka på 12 014 man.
Ser vi till utrustning, vapen och fordon så är divisionen mer i nivå med en tysk pansargrenadjärdivision än en tysk infanteridivision. Till exempel artilleriregementet var helt motoriserat, visserligen bland annat med bandtraktorn Raupenschlepper Ost. Divisionen hade starkare luftvärn än en infanteridivision, både 37 mm (9 st) och 20 mm (16 st) luftvärnsautomatkanoner monterade på halvbandvagnar.
Mycket bly
Divisionen hade mycket tunga vapen. Artilleriregementet skulle ha 24 10,5 cm haubitsar leFH18, 12 15 cm haubitsar sFh18 och 36 12 cm granatkastare GrW 42. Sedan hade 1. tunga skidjägarbataljonen sex stycken 15 cm infanterikanonvagnar. Varje skidjägarbataljon skulle ha 4 7,5 cm infanterikanoner och 6 8 cm granatkastare, vilket ger varje regemente 12 infanterikanoner och 18 granatkastare.
Ett udda tyskt förband på östfronten som bara blev ett i mängden. Det fanns över 150 divisioner på östfronten sommaren 1944 när divisionen bildades. Ser vi på striderna 1945 så stred divisionen sida vid sida med infanteri-, pansargrenadjär- och pansardivisioner och verkar har haft stridsuppgifter som en vanlig division. Tanken med förbättrad terräng och översnökapacitet verkar inte ha haft någon särskild betydelse utan divisionen sattes in där det behövdes.
Vidare läsning
Gunter, Georg: Die deutschen Skijäger. Von den Anfängen bis 1945. (Eggolsheim 2005)
Buchner, Alex: Das Handbuch der Deutschen Infanterie 1939–1945. (Friedberg /Hess 1989)
Peter Chamberlain, Hilary L. Doyle, Thomas L. Jentz: Encyclopedia of German Tanks of World War Two. A Complete Illustrated Directory of German Battle Tanks, Armoured Cars, Self-propelled Guns, and Semi-tracked Vehicles, 1933–1945. (London 1978)
Historien om 2. fallskärmspansargrenadjärdivisionen Hermann Göring 1945:
Hitlers elit övergav Königsberg
En kort historia om tyska 24. pansardivisionen.
Tyska 24. pansardivisionen får en andra chans
Läs mer om Luftwaffes markstridsförband i Normandie 1944
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar