Infanterist eller folkgrenadjär
De tyska pansartrupperna har blivit så omskrivna att det faktiskt har glömts bort att det var infanteridivisionerna i den tyska krigsmakten som utgjorde stommen. Men efter sommaren 1944 börjar folkgrenadjärdivisioner dyka upp bredvid infanteridivisionerna. Ett politiskt beslut, prefixet folk knyter an till kampen och grenadjär häftigare än infanterist.
Liknade tankar fanns 1942 när begreppet pansargrenadjär införs stället för skyttesoldat, det låter bättre och är mer heroiskt. Samtidigt så speglade det faktiskt deras roll bättre.
Vad var skillnaden mellan de två begreppen, infanterist och folkgrenadjär? Ett nytt namn för infanteri eller var det helt ny organisation som baserade sig på erfarenheter från kriget?
En folkgrenadjärdivisions struktur hade vissa skillnader jämfört med en infanteridivision modell 1944 som till exempel brukar det anges att de blev bättre utrustade med automatkarbiner, Sturmgewehr 44 och en stor mängd lätta bärbara pansarvärnsvapen. Men detta var inte orsaken till namnbytet. Det finns nämligen inga väsentliga skillnader i organisationerna utan anledningen var något helt annat.
Attentat mot Hitler
Den 20 juli 1944 genomfördes attentatet mot Adolf Hitler och en effekt av detta var att Reichsführer-SS Heinrich Himmler blev ny chef för reservarmén i Wehrmacht. Efter den tyska arméns svek vid 20 juli-attentatet som ledande nationalsocialister uppfattade det, såg Himmler en möjlighet att skapa nya förband i nationalsocialismens anda. Namnet folkgrenadjär antogs för de nya divisionerna som formerades att dels knyta an till tysk nationalism (folk-Volk) och dels till tyska militärens traditioner (grenadjär).
Totalt kom 82 divisioner att benämnas som folkgrenadjärdivision där huvuddelen var nya förband men det fanns också en del infanteridivisioner som blev folkgrenadjärdivision som en slags hedersutmärkelse. Manskapet i de divisioner som sattes upp kom från de senaste årsklasserna värnpliktiga, men bestod dessutom av överförd personal från tyska flygvapnet och marinen som kommenderats till fronttjänst. Dessutom tillfördes "etniska tyskar" (folktyskar). Personer med olika grad av tysk härstamning men som kom områden öster om egentliga tyska rikets gränser som till exempel Polen och Rumänien.
Skillnader mellan divisionerna sett till personal.
| Infanteridivision 44 | Folksgrenadjärdivision |
Total personal | 12 407 | 11 197 |
Varav stridande | 9 130 | 8 631 |
Kvot i % | 73 % | 77 % |
Minskning av den totala personalen skedde genom dels att fysiljärbataljonen (708 man) blev ett fysiljärkompani (200 man) i folkgrenadjärdivisionen samt det skars ner på trossen och underhållsförbanden. En annan skillnad var artilleriregemente i folksgrenadjärdivisionen fick en 7,5 cm pjäsbataljon istället för en av de tre lätta 10,5 cm fälthaubitsbataljonerna i vanlig infanteridivision. Sedan pansarvärnskompanierna i de tre grenadjärregementena hade alla tre plutoner med raketgevär Panzerschreck istället för två plutoner med pansarvärnskanoner.
Verkligheten sätter begränsningar
Nu är detta på pappret, man ska medveten att från hösten 1944 till krigsslutet 1945 fanns det inte alltid tid, resurser eller möjlighet att utrusta förband enligt listorna utan lokala variationer av olika slag kunde förekomma. En folksgrenadjärdivision kunde också vara ett namnbyte, alltså en infanteridivision som ändrade sin beteckning. Det betydde inte att de i så fall var tvungna att lämna in en av sina 10,5 cm fälthaubitsbataljonen för att få lättare pjäser istället. Vad jag menar är att det inte går att anta att förband har viss utrustning och struktur så här i krigets sista fas vad gäller tyska förband utan vi måste ibland går ner på detaljnivå.
Ytterligare ett problem är att tyskarna kan använde vad som kan kallas mobiliseringsomgångar, så det betyder att de divisioner som sattes upp i 31:a mobiliseringsomgången inte behöver ha exakt samma organisation i detalj som de som sätts upp i nästa mobiliseringsomgång, den 32:a. Grundstrukturen är densamma men det kan förekomma variationer då de vet att det kommer finnas brister vad gäller viss materiel, fordon och vapen så de justerar/tar hänsyn till detta i förbandens nya organisation.
Grundorganisation Folksgrenadjärdivision 1944
Divisionshögkvarter
3 x grenadjärregementen med vardera två grenadjärbataljonen samt ett understödskompani och ett pansarvärnskompani.
1 artilleriregemente med fyra bataljoner
1 pansarvärnsbataljon med tre kompanier varav ett luftvärn
1 fysiljärkompani
1 ingenjörbataljon med två kompanier
1 signalbataljon
1 fältersättningsbataljon (helt beroende på antal nya rekryter som har tilldelats)
plus underhållsfunktioner
Ardennerna 1944
Tar vi en närmare titt på Ardenneroffensiven som inleddes 16 december 1944 kan vi se hur det nya har slagit igenom, alla infanteridivisioner betecknas som folkgrenadjärdivisioner men alla har inte formerats som folkgrenadjärdivision. Totalt elva divisioner fanns redo initialt. Och ytterligare fem kom som förstärkningar. Nu var det inte så längs hela frontlinjen i väst i december 1944, det fanns fortfarande många infanteridivisioner kvar, men just för denna offensiv var det folksgrenadjär som dominerade helt. Slumpen spelade in.
Av de elva folksgrenadjärdivisioner som deltog initialt hade tre fortfarande fysiljärbataljon istället för kompani, det var 12., 26. och 212. divisionen. Dessutom hade 26. folksgrenadjärdivisionen fortfarande nio skyttebataljoner, något som övergavs i stor omfattning under 1943. Divisionen hade fått titeln folksgrenadjär som hedersomnämnande i september 1944. Däremot hade de ersatt en av sina 10,5 cm haubitsbataljoner med 7,5 cm kanoner. Förluster är förmodligen orsaken. Däremot 12. folksgrenadjärdivision hade inga 7,5 cm utan där var det 10,5 cm som gällde.
Däremot tittar vi på personal så hade tydligen följande divisioner av de elva som sattes in initialt över 10 000 soldater i sina led: 18., 62., 212., 352. och 560. divisionen. Alltså fem av elva. Helt klart sämst var 277. divisionen med drygt 7 000 soldater. Övriga var mellan 8 000 till 10 000 man.
Så som sagt folksgrenadjär var bara ett annat namn för infanteri, det var i stort samma typ av förband, vapen och soldater. Alltså fortfarande gällde: "poor bloody infantry".
Vidare läsning:
Alex Buchner: Das Handbuch der deutschen Infanterie 1939–1945. (Freidberg 1989)
Trevor N. Dupuy, David L. Bongard & Richard C. Anderson JR: Hitlers last gamble – the Battle of the Bulge December 1944 – January 1945. (London 1995)
Timm Haasler: Die 326. Volks-Grenadier-Division in der Ardennenoffensive 1944/45. (Aachen 2017)
Hur utvecklades det tyska pansarvärnet på östfronten:
Tyskt pansarvärn 1941 kontra 1943
Pansarvärnskanonvagnar i tysk tjänst:
Tyska pansarjägare under andra världskriget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar