Kampen om Östersjöns öar
Under 1600-talet kom Östersjön att bli något av ett svenskt innanhav, för under en kort tid hade Sverige kontroll över de fem största öarna: Bornholm, Gotland, Åland, Dagö och Ösel. Sverige tappade sedan kontrollen över Dagö, Ösel och sina baltiska besittningar under stora nordiska kriget till Ryssland, som då nådde Östersjön. Och Bornholm återgick förstås till Danmark redan efter två år (1658 till 1660).
Sovjetiska soldater i Danmark på Bornholm dit sovjetiska styrkor anlände den 9 maj 1945 efter att ha flygbombat ön i två dagar. De sovjetiska styrkorna stannade kvar på Bornholm till den 5 april 1946.
Det befästa Åland
Ryssland blev allt mer dominant och byggde upp en
styrkeposition i Östersjön. Det ödesdigra kriget 1808–1809 mellan Sverige och
Ryssland innebar att Sverige förlorade ännu mer av sin kontroll över Östersjön.
Åland och Finland blev en del av ryska riket. Här på Åland byggdes den ryska
fästningen Bomarsund.
Fästningen Bomarsund på Åland försvarades av endast 2 000 man med 40 kanoner den 8 augusti 1854 då brittiska och franska flottan understödde 12 000 franska soldater i anfallet. Det blev en stor fransk triumf som ihågkoms med en inskription på Triumfbågen i Paris. Foto: Wikimedia Commons (Henrik Juslin_Graham, Robins_Foto_Sebastian_Sodergardh)
Åland under tung beskjutning
När Krimkriget (1853–1856) utkämpades sköts den nya ryska
fästningen Bomarsund på Åland sönder och samman av en brittisk-fransk flotta.
Resultatet av Krimkriget blev ur Östersjöns synvinkel att Ryssland förbjöds att
befästa Åland. Efter första världskrigets slut 1918 tappade Ryssland helt sina
positioner runt Östersjön förutom en mindre kustremsa längst in i Finska viken
vid ön Kronstadt och staden Sankt Petersburg. Sedan kom Josef Stalin.
Danska
samhället Rønne på Bornholm efter två dagars sovjetiska flyganfall den 7 och 8
maj 1945. Ungefär 3 000 boende i Rønne förlorade sina hem. Foto: Wikimedia
Commons
Bornholm erövras
Stalin flyttade fram Sovjetunionens positioner så enormt att hela östkusten i Östersjön (inklusive Ösel och Dagö) var under sovjetisk kontroll år 1945. Nu fick Sovjetunionen en dominerande maktposition i Östersjön tillsammans med sina allierade Polen och Östtyskland. Dessa länder kontrollerade större delen av södra kusten i Östersjön. Stalin visade att inget stoppade Röda armén när landstigning efter landstigning genomfördes under kriget. Till och med Bornholm ockuperades under nästan ett år från den 9 maj 1945. Tyskland hade kapitulerat men Bornholm var ju en dansk ön. Röda armén stannade kvar till 5 april 1946 innan Danmark lämnades i fred.
Kampen om Ösel
Sedan Peter den stores tid har Ryssland genomfört
räder och landstigningar i kampen om Östersjön. En av de hårdaste striderna om
öar i Östersjön var kampen om Dagö och Ösel under andra världskriget.
Först var det tyska operation Beowulf (från den 8 september 1941 till den 21
oktober 1941) där Dagö och Ösel försvarades av en sovjetisk styrka på 24 000
man. Tyskarna tog 19 000 krigsfångar.
Sovjetiska soldater förbereder sig på att inleda operation Moonsund, återerövringen av Dagö och Ösel. Totalt sattes två sovjetiska skyttekårer in i första anfallsvågen.
Operation Moonsund 1944
Under hösten 1944 återvände Röda armén med full styrka. Tyskarna hade grupperat 23. infanteridivisionen, totalt nästan 12 000 man, att försvara Dagö och Ösel med huvudstyrkan på Ösel. Sovjetiska 8. armén med två skyttekårer förstärkta med en marininfanteribrigad fick uppdraget att återta området. Operationen inleddes den 27 september 1944 och pågick fram till den 24 november 1944. En finsk styrka bestående av mindre båtar som galeaser och motorbåtar fick bistå Röda armén under några dagar med logistiken i början av oktober. Finland hade ju tvingats ut ur kriget mot Sovjetunionen efter sommaren 1944 men var tvungen av Sovjetunionen att bistå dem med transporter samt kasta ut tyskarna ur norra Finland
Till höger i bild ses en sovjetisk kanonbåt (projekt 1124). Dessa var 26 meter långa och en del versioner hade ett T-34-torn i fören och i aktern. De var effektiva för strid längs floder, men kanske inte riktigt för strid till sjöss. Foto: mil.ru
8. estniska skyttekåren
De två skyttekårerna i sovjetiska 8. armén var 109.
och 8. estniska. Den senare hade bildats av Röda armén i november 1942 och
bestod av två skyttedivisioner, 7. och 249.. Kårerna bestod inte bara av ester,
men det hade rekryterats flitigt från leden i Estlands kommunistiska parti och
bland de med estnisk börd boende i själva Sovjetunionen. Många av de ester som
tjänstgjorde i kåren kom senare att få tjänstemannajobb i den sovjetiska
rådsrepubliken Estland.
Röda armén i
form av 8. estniska skyttekåren på ön Ösel 1944. Tyskarna har drivits tillbaka.
"Vi ger inte upp!"
Generallöjtnant Hans Schirmer, befälhavare över 23.
infanteridivisionen, tänkte inte ge upp öarna utan strid, utan här var det att
hålla linjen och genomföra fördröjningsstrid som gällde till det yttersta. Röda
armén tog relativt snabbt Dagö, men landstigningarna och striderna på Ösel gick
inte lika lätt. Schirmer fick till och med förstärkningarna som tyskarna
skeppade in i form av stridsgrupper i form av 218. infanteridivisionen och 12.
fältdivisionen (Luftwaffe).
Detta fotografi är taget ombord på den tunga kryssaren Prinz Eugen under 1942 och fartyget som skymtar är pansarskeppet Admiral Scheer. Foto: US Naval History and Heritage Command.
Estniska kåren pressar
Tyskarna besköts intensivt och hela tiden genomfördes
sovjetiska flyganfall samtidigt som deras försvarslinjer pressade bakåt. Röda
armén tillförde förstärkningar i form 30. gardesskyttekåren samtidigt som
tyskarna hela tiden evakuerade sårade och lokalbefolkning. Tyskarna satte till
och med in pansarskeppet Admiral Scheer och den tunga kryssaren Prinz
Eugen som eldunderstöd. Tyskarna beslutade den 12 november att dra ut 12.
divisionen.
Sovjetiska
förband förs över till Ösel. Här kan vi se en 15,2 cm fältkanonhaubits ML-20
färjas över.
Slutet efter 59 dagars kamp
Tills slut insåg Schirmer att det inte längre gick att
fortsätta motståndet och befälhavaren för armégrupp Nord, generalöverste
Ferdinand Schörner, beslutade om evakuering. Den 24 november 1944 evakuerades
tyskarna från Ösel. Röda armén kom att ta bara 700 fångar totalt under
striderna om öarna.
Sovjetunionen
brukade nedvärdera värdet av lend-lease-materiel från de allierade. De nästan
600 amfibietransportfordon DUKW som man fick var dock väldigt användbara under sovjetiska
landstigningar som vid bland annat Ösel. En DUKW hade plats för 24 soldater. På bilden ses
en segerparad i Leningrad 1946.
Dagens läge
Idag är alla fem av de största öarna, Bornholm, Gotland, Åland, Dagö och Ösel, en del av NATO. Dock för Åland gäller i viss mån gamla avtal, så Åland är sedan 1856 en demilitariserad zon. Att Estland åter blivit självständigt 1991 har förändrat rollerna för Dagö och Ösel. Från att varit Sovjetunionens främre bastioner till att bli en del av ett fritt Estland och senare NATO har nog minskat öarnas militära betydelsen.
Ryssland grepp över Kaliningrad-området gör att Gotland är mer intressant som militärt mål i händelse av konflikt mellan NATO och Ryssland. Ryska vapensystem som sjömåls- och luftvärnsrobotar kan med en gruppering i Kaliningrad och på ett ockuperat Gotland spärra och blockera av östra Östersjön för NATO.s flyg- och sjöstridskrafter.
Vidare läsning:
Sten Ekman och Tommy Jeppsson: Ockupera Åland.
Svensk krigsplanläggning från 1900 och framåt. (Stockholm 2020)
Poul Grooss: Kampen om Östersjön 1939–1941. (Stockholm
2016)
Poul Grooss: Kampen om Östersjön 1942–1945. (Stockholm
2016)
Walther Melzer: Kampf um die Baltischen Inseln.
(Neckargemünd 1960)
Försvar av den svenska under kalla kriget
En enkel historia om rörligt kustartilleri
Hitler och Stalin delar på Europa
Den ödesdigra dagen 23 augusti 1939
Stalin vann kriget men Sovjetunionen kollapsade
Sovjetunionens imperium bryts upp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar