Sverige och kalla kriget

 

Historien om en bild – Wennerströms vän från Stalingrad

Genom militärhistorien finns en del berömda radarpar vad gäller chef och stabschef, så som Paul von Hindenburg och Erich Ludendorff eller Erwin Rommel och Hans Speidel. De flesta av oss känner till Vasilij Tjujkov, befälhavare över sovjetiska 62. armén, som till slut segrade vid Stalingrad i februari 1943 – men vem var hans stabschef? Knappt någon kan svara på den frågan. Det var just honom som överste Stig Wennerström mötte på Bromma tisdagen den 25 november 1958.

En känd bild av ett avgörande skede i svensk militärhistoria. En sovjetisk militärdelegation besöker Stockholm 1958 och i mottagningskommittén ingår flygöversten Stig Wennerström, som senare skulle bli känd som landsförrädare och spion. Men vilka är männen på bilden? Den sovjetiska generalen som hostar är chefen för Leningrads militärområde, general Nikolaj Ivanovitj Krylov. Den svenske officeren med pälskrage är chefen för Västerbottens regemente överste Carol Bennedich. Foto: Lasse Sjögren

Försvar av Odessa och Sevastopol

General Nikolaj Krylov hade varit Tjujkovs stabschef vid Stalingrad och var år 1958 nytillträdd befälhavare för Leningrads militärområde. År 1919 kom han som sextonåring i Röda arméns tjänst. Han visade tidigt sina goda militära kvaliteter och utbildades till plutonchef. Efter ryska inbördeskrigets slut stannade Krylov kvar i Röda armén för att bli yrkesofficer. År 1931 tillträdde han som chef för en bataljon i Fjärran Östern. När tyskarna anföll den 22 juni 1941 befann sig överste Krylov i Odessas militärdistrikt, så de första striderna utkämpades mot rumänska förband. Krylov fortsatte att tjänstgöra på södra delen av östfronten – först i försvaret av Odessa och sedan i försvaret av Sevastopol, där han sårades svårt i januari 1942. Han evakuerades dock först under slutstriden vid Sevastopol med hjälp av en ubåt.

Högkvarteret för sovjetiska 62. armén i Stalingrad där Krylov som stabschef står längst till vänster i bild och antecknar. I mitten samtalar chefen för 62. armén Vasilij Tjujkov med chefen för 13. gardesskyttedivisionen Aleksandr Rodimtsev, medan politiske kommissarien Kuzma Gurov stirrar ner på kartan. Foto: Wikipedia Commons

Slaget om Stalingrad

Efter att ha återhämtat sig från sin skada trädde Krylov åter i tjänst och kom i augusti 1942 att bli 62. arméns nya stabschef. Arméchef var Vasilij Tjujkov och de skulle kampera ihop fram till maj 1943. Då fick Krylov befäl över en egen armé efter några temporära poster innan han landade som befälhavare över 5. armén. Denna armé ledde han från oktober 1943 till krigsslutet 1945, förutom under en kort period då han var sårad. Han erövrade bland annat Vilnius sommaren 1944 och kom att utnämnas till Sovjetunionens hjälte samt befordras till generalöverste för sina insatser sommaren 1944. Hans armé var en av dem som kom att förflyttas till Fjärran Östern för att delta i kriget mot Japan, där Krylov åter utmärkte sig.

Efter andra världskrigets slut år 1945 kom Krylov att bli befälhavare över diverse militärdistrikt och blev general år 1953. År 1958 tog han över Leningrads militärdistrikt och kom att besöka Sverige där Wennerström mötte upp på Bromma. Han kvarstod som befälhavare över Leningrads militärdistrikt fram till 1960 då han tog över Moskvas militärdistrikt. Några år senare, 1963, blev Krylov marskalk och befälhavare över de strategiska robottrupperna. Dessa förde han befälet över fram till sin död den 9 februari 1972, 68 år gammal.

 

Till vänster: här porträtteras kapten Vasilij Jefremov 1942 efter att han erhållit utmärkelsen Sovjetunionens hjälte – se guldstjärnan på uniformen. Han kom i november 1942 att gå över till att leda utbildningen av nya piloter. Till höger, Stig Wennerström skrev en bok om Stalins flygvapen som kom ut år 1946. Boken hette Röda vingar och hade undertiteln Det ryska flyget från tsartid till nutid. Wennerström visar sig som författare vara enastående initierad och sakkunnig.

En av Stalins falkar möter Örnen

En annan som var i delegationen till Sverige var flygöverste Vasilij Jefremov (1914–2002) som var en erfaren stridspilot. Han flög jaktplanet I-15bis under finska vinterkriget 1939–1940 under totalt 140 uppdrag. Under kriget mot Tyskland flög han sedan först MiG-3 och därefter LaGG-3 fram till den 10 november 1942 då han lämnade fronttjänstgöringen. Han hade då flugit 274 stridsuppdrag och vunnit sju luftsegrar. Hans nya tjänst var som inspektör för utbildningen av nya piloter. Efter andra världskriget deltog han aktivt i utvecklingen av Sovjetunionens första jetstridsplan och utbildade sig till generalstabsofficer med examen år 1953.

Överste Stig Wennerström lämnade över information till Sovjetunionen inte bara om Sverige utan även om Nato. Informationen rörde försvarsplaner, den brittiska luftvärnsroboten Bloodhound, den amerikanska luftvärnsroboten Hawk samt de amerikanska jaktrobotarna Falcon och Sidewinder. Via Wennerström fick Sovjetunionen även information om det svenska flygbassystemet och Saab J 35 Draken. I samband med Kubakrisen 1962 överlämnade Wennerström information angående amerikanska flottan. Wennerströms sista kontaktperson före avslöjandet var GRU-officeren Vitalij Nikolskij och han lyfte speciellt fram senare att information om luftvärnssystemen Hawk och Bloodhound samt de amerikanska jaktrobotarna som Wennerström överlämnade var mycket viktiga för Sovjetunionen.

GRU-officeren Vitalij Nikolskij (1910–2002) var Wennerströms kontaktman på den sovjetiska ambassaden under åren 1960–1963. När Wennerström avslöjades fick Nikolskij lämna fältarbetet och i stället övergå till undervisning. Även han hade ju blivit röjd. Till höger, Örnen skvallrar om höken. Robotsystem Hawk är ett luftvärnsrobotsystem med lång räckvidd och hög höjdtäckning. Robotsystem 67 har ingått i det svenska luftvärnet sedan början av 1960-talet. Uppgraderingar har genomförts genom åren och systemet har fått nya beteckningar. Robotsystem 77 introducerades 1980 och nuvarande version heter Robotsystem 97. Foto: Lasse Sjögren.

En erfaren underrättelseofficer

Wennerströms förste kontaktperson var flygattachén Semjon Jusjtjenko, som var stationerad i Stockholm 1954–1960. Hans karriär under andra världskriget bestod främst av administrativa tjänstemannaposter. Han var något av en typisk tjänsteman, medan GRU-officeren Vitalij Nikolskij som kom till Sverige i hösten 1960 var något helt annat. Till skillnad från sin föregångare hade han arbetat som underrättelseofficer vid fronten – bland annat under slaget vid Moskva 1941–1942 då han tjänstgjorde vid 10. arméns stab. Han blev uppmärksammad, befordrades och kom att tjänstgöra vid frontstaben för Västfronten innan han skickades till Stalingrad under hösten 1942. Han erhöll flera medaljer och utmärkelser för sin tjänstgöring. Under 1944 ansvarade han för utbildningen av polacker för underrättelsearbete i de polska områdena som Röda armén stod redo att marschera in i. Vid krigsslutet var han överstelöjtnant.

Nikolskij kom efter kriget att tjänstgöra i både Österrike och Tyskland innan det blev dags att fara till Stockholm på hösten 1960. Han fick välja mellan Tjeckoslovakien och Sverige, men ville egentligen inte åka till endera landet. Han valde Stockholm i hopp om att det skulle vara bäst för honom. I maj 1961 utnämndes han till generalmajor. Hans karriär som fältofficer tog slut när Wennerström arresterades och därefter fick han ägna sig åt utbildning innan han pensionerades från GRU 1968. Han skrev sina memoarer och de kom ut i Ryssland år 1997.

Vidare läsning:

Wilhelm Agrell: Stig Wennerström – Myten om en svensk storspion. (Stockholm 2020)

Anders Frankson (red): Förrädare! Att vinna krig med svek. (Stockholm 2019)

Mina böcker om krigshistoria finns listade här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html

Lästips om östfronten finns här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/vidare-lasning-har-kommer-nagra-tips-om.html