Amerikanska inbördeskriget 1861 – 1865 och 3. Minnesota
Det brukar anges att en tredjedel av unionsarmén bestod av immigranter, där de två största grupperna var tyskar och irländare. Många direkt från båten till unionsarmén. Var tionde soldat var tysk i unionsarmén, men så fanns det nästan hel tysk kår i Potomac-armén 1863, XI. kåren.
Regementsfanan för 3. Minnesota som inte såg speciellt mycket strid under sin i amerikanska inbördeskriget. De flesta som dog var på grund av sjukdom. Foto: Wikipedia Commons
Nu den svenska invandringen till USA kom igång först efter inbördeskriget. Till exempel vid inbördeskrigets slut 1865 fanns det cirka 25 000 svenskamerikaner, men 1890 hela 800 000. Så de svenska soldaterna som fanns hade inga egna större förband utan var spridda på en mängd förband. Ett av dessa var kompani D i 3. Minnesota frivilliga regementet. Kompanichef blev kapten Hans Mattson och i kompaniet fanns sjuttio svenskar och trettio norrmän. Mattson hade ställt sig i spetsen för svenskarna i Minnesota (cirka 3 100 1860) och uppmanat dem och norrmännen att försvara unionen. Det fanns också skandinaver i övriga kompanier. Minnesota hade som delstat vid denna tid totalt drygt 170 000 innevånare. Och detta var en delstat som växte, en "frontier state", med orden gränsen mot väster. Här fanns land. 1870 var Minnesota uppe i nästan 440 000.
På bilden överste Hans Mattson 1864. Han kom att sluta kriget som regementschef för 3. Minnesota. Foto: Photographs of Minnesota Volunteers
Hans Mattson föddes i Önnestad i Skåne den 23 december 1832 och emigrerade till USA 1851 tillsammans med en vän. Inledningsvis bodde han i staten Illinois innan han tills slut hamnade i Minnesota. Han var en man med position men ingen militär bakgrund. Så han utnämndes till kapten i US. Volunteers. Yrkesofficerare hade dubbla grader, till exempel sommaren 1863 när den välkände amerikanska officeraren Armstrong Custer tog över Michigans kavalleribrigad utnämndes han till brigadgeneral i US. Volunteers men var fortfarande löjtnant i reguljära armén.
Forrest fångar Minnesota
Sommaren 1862 var regementet i mellersta Tennessee, och den numera major Mattson hade insjuknat. Han fick sjukpermission och reste hem. På sin väg tillbaka till fronten fick Mattson en chock under ett uppehåll i Chicago. I tidningen stod det att hela regementet hade tillfångatagits av sydförband. Han kunde först inte riktigt förstå hur det hade gått till. Mattson anlände till Nashville och vid staben där förklarade vad som hade skett, En av Syds främsta kavallerigeneral Nathan B. Forrest hade övertygat regementet att sträcka vapen.
Det hade skett vid första slaget om Murfreesboro 13 juli 1862. Det var snarare bara en enkel drabbning än ett riktigt slag men kallas slag på grund av den betydligt större drabbningen vid årsskiftet 1862/1863 som också ägde rum vid Murfreesboro. Då var det 78 000 som var på slagfältet. Den 13 juli 1862 var det endast 2 214. I vilket fall nesligt nederlag.
En svensk som hade fått kapitulera och marschera i fångenskap var korpral Olof Liljegren. Han var oerhört upprörd över regementschefens agerade och kapitulation. Liljegren stötte faktiskt på några svenskar från Texas bland fångvaktarna på marschen söderut. Men snart kom regementet att utväxlas, för vid denna tid förekom flitig fångutväxling mellan Nord och Syd. Minnesotaregementet sattes upp på nytt med Mattson som överstelöjtnant och Liljegren som löjtnant. Den gamla regementschefen avskedades ur tjänst.
Siouxindianerna under Little Crow gjorde uppror 1862 och det slutade med nederlag. Little Crow blev senare skjuten av nybyggare och skalperad. För detta betalades prispengar ut, 500 dollar till skytten och 75 dollar för skalpen. National Anthropological Archives
Massavrättning i Minnesota
Samtidigt som inbördeskriget pågick utbröt ett indianuppror bland Siouxindianerna i Dakota under hövding Little Crow. Regementet skickades hem till Minnesota och stred mot indianerna från september 1862 till början av 1863. Hit skickades också generalmajor John Pope efter att sydstatsgeneralen Robert E. Lee hade givit honom storstryk vid andra slaget vid Bull Run i augusti 1862. Lincoln gav honom uppdraget att slå ner indianupproret i Minnesota efter hans misslyckade att slå ner sydstatsupproret i Virginia. Här i Minnesota skedde den största massavrättningen i USA. Det var den 26 december 1862 som 38 indianer hängdes för brott under deras uppror. Lincoln hade upphävt dödsdomen för 264 indianer men som Liljegren skrev ” Folket kommer att inte tillåta att de får lämna fängelset levande”.
Vicksburg 1863
Nu fick 3. Minnesota lämna scenen i Minnesota och kom snart ingå i generalmajor U. S. Grants styrkor som kämpade att erövra fästningen Vicksburg vid Mississippifloden. Regementet tillhörde överste Milton Montgomerys brigad. Hans Mattson utvandrade för att skapa sig ett nytt liv i USA men här vid Vicksburg fanns en annan svensk som lämnade Sverige fast för att kriga i USA. Det var Oscar Malmborg, född 1820 på Gotland.
Striderna om Vicksburg vid floden Mississippi pågick under lång tid. Men tills slut den 18 maj 1863 började de faktiska striderna om själva Vicksburg att inledas som ledde till Syd i det belägrade Vicksburg kapitulerade 4 juli 1863. Målning: Thure de Thulstrup
Han var utbildad soldat men det var inte för amerikanska inbördeskriget han lämnade Sverige utan för kriget mellan USA och Mexiko 1846–1847. Malmborg upptäckte rätt snart att hans engelska var för dålig för att bli officer så han tog värvning som menig soldat. Malmborg utmärkte sig och blev underofficer. Han arbetade vidare några år i USA innan han åkte tillbaka till Sverige 1853 för att uppmuntra emigration till Illinois. När inbördeskriget 1861 bröt ut återvände han till USA. Malmborg som erfaren krigare utnämndes till överstelöjtnant i 55. Illinois frivilliga regemente. Han blev anklagad för dryckenskap och hårda svordomar av regementets två präster. Dryckenskapen kunde aldrig styrkas och ”det gudlösa språket” visade sig vara vanlig svensk militärjargong. Han kom senare att leda regementet vid bland annat Shiloh 6 – 17 april 1862. Regementet höll stånd mot sydanfall i två timmar och förlorade hälften av sin styrka. Regementet deltog senare vid general Grants kampanj att erövra Vicksburg 1862–1863. Detta har resulterat i en minnessten i Vicksburgs slagfältspark.
Minnesstenen i Vicksburgs slagfältspark över Oscar Malmborg och hans 55. Illinois regemente. Foto: National Park Service
Malmborgs brigadchef beskrev honom med följande ord: ”Han är alltid kallblodig, klar och oförfärat tapper”. Malmborg lämnade aktiv fälttjänst i september 1864. Malmborg hade skadat ögonen vid Vicksburg, muskötkula vid det högra och granatskärva vid det västra. Synen blev gradvis sämre. Han arbetade vidare några år i USA innan han återvände till Gotland 1874 och slog sig ner i Visby där han levde fram till sin död 1880. Malmborg begravdes i sin amerikanska blå uniform.
500 dollar till Liljegrens far
Åter till 3. Minnesota som efter Vicksburg skickades iväg för att delta i erövring av delstaten Arkansas huvudstad, Little Rock, hösten 1863. Därefter fungerade regementet som ockupationsstyrka i Arkansas. Mattson blev sommaren 1864 utnämnd till överste och tog över regementet. Dock befann sig regementet vid Pine Bluff i Arkansas som enligt Mattson var kanske den mest ohälsosamma staden i hela södern. Regementet fick begrava många kamrater på grund av sjukdom. En som insjuknade var Olof Liljegren som dog efter fem dagars feber. Han efterlämnade 500 dollar som sändes till hans far hemma i Boggsjö i Jämtland. Mattson stannade kvar som regementschef till krigsslutet.
Regementschefer:
Överste Henry C. Lester – 15 november 1861 till 1 december 1862.
Överste Chauncey Wright Griggs – 1 december 1862 till 15 juli 1863
Överste Christopher C. Andrews – 15 juli 1863 till 13 juni 1864
Överste Hans Mattson – 13 juni 1864 till 2 september 1865
Att regementet inte såg speciellt mycket strid speglas i deras döda och stupade under kriget. Endast 17 dödades i strid medan hela 279 dog av sjukdom. Kan jämföras med 1. Minnesota regementet som fick 187 dödade i strid och 99 dog av sjukdom. Men detta regemente har också ett av de värsta rekorden, 82% förluster vid en stormning. 262 man stormade den 2 juli 1863 vid Gettysburg och fem minuter senare var de sönderskjutna.
Vidare läsning:
Alf Åberg: Svenskarna under stjärnbaneret. (Stockholm 2012)
James R. Arnold, Alan Hankinson: Ingen nåd – det totala kriget. Amerikanska inbördeskriget. (Stockholm 2011)
Craig L. Symonds: A Battlefield Atlas of the Civil War. ( Baltimore 1983)
Annie Heloise Abel: The American Indian in the Civil War, 1862–1865. (Lincoln 1992)
Läs mer om striden om Fort Donelson här, Grants seger innan Shiloh;
Läs mer om svensken Fabian Brydolf här:
Amerikanska inbördeskriget kostade honom en arm
Mina böcker om krigshistoria finns listade här:
https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar