Pansar under kalla kriget

 

Stridsvagnar i Koreakriget – T-34 mot Chaffee och Pershing

Nordkoreanska armén hade ungefär 270 sovjetiska T-34:or med 8,5 cm kanoner och ett mindre antal T-34/76 och lätta stormkanonvagnar Su-76 när den inledde sin invasion av Sydkorea den 25 juni 1950.

När Koreakriget inleddes i juni 1950 hade varken Sydkorea eller USA särskilt många vapen på plats som kunde bekämpa de nordkoreanska T-34/85, men efter tag kom allt fler vapen och de amerikanska soldaterna kunde undersöka utslagna vagnar som på bilden. Foto: US Army

Den sydkoreanska armén däremot hade inte en enda stridsvagn. Dessutom hade Sydkorea inget bra pansarvärn, endast 37 mm kanoner och äldre Bazookas (med 6 cm kaliber). Det var inga vapen som kunde slå ut en T-34 frontalt. Någon amerikansk trupp fanns inte på plats; de sista soldaterna hade lämnat våren 1949. Så det var pansar mot infanteri.

En lätt M24 Chaffee från amerikanska 24. infanteridivisionen på väg fram till fronten. Denna stridsvagn var egentligen inte tänkt att ta sig an T-34/85, men det var den enda amerikanska stridsvagnstypen på plats inledningsvis. Foto: NARA

Bara lätta vagnar

De stridsvagnar USA hade tillgängliga att förstärka med på kort varsel var lätta stridsvagnar av typen M24 Chaffee, som fanns i Japan. Chaffee hade en 7,5 cm kanon L/39. Vi kan jämföra med tyskarna som standard hade haft 7,5 cm L/48, alltså det var ingen bra kanon att bekämpa T-34:or med.  Inga tyngre vagnar fanns bland de amerikanska förbanden i Japan, eftersom man ansåg att tyngre vagnar skulle ha problem med japanska vägar och broar.

 

Stridsvagn	Vikt	Eldrör
T-34 / 85	32 ton	8,5 cm L/54,6
M24 Chaffee	18,4 ton	7,5 cm L/39
M4A3E8 Sherman	30,2 ton	7,6 cm L/52
M26 Pershing	41,9 ton	9 cm L/53

 

Nordkoreansk supervagn

M24 Chaffee skickades över till krigets Korea, men de första striderna med nordkoreanska T-34/85 i juli 1950 var mindre lyckade. Dessutom hade nyare 9 cm Bazookas anlänt från USA, men det hjälpte inte heller. Rykten började uppstå om att T-34/85 var en superstridsvagn. Men det blev inte långvarigt då USA fixade logistiken.

Allt eftersom Koreakriget fortlöpte kom USA att kunna sätta in allt fler M26 Pershing-stridsvagnar med 9 cm kanon i kriget. Dessa vagnar hade inga problem med T-34/85, utan de kunde bekämpa dem med god effekt. Foto: US Army

Man tager var man haver

USA letade med ljus och lykta efter pansarförband som kunde skickas till Korea. I Japan aktiverades en pansarbataljon som fick Sherman-stridsvagnar, medan det i USA fanns endast tre pansarbataljoner som var redo för strid. Det har ju skett en avsevärd nedrustning efter 1945.

Alla tre skeppades från USA den 23 juli och anlände till Pusan den 7 augusti. Man hittade även i ett förråd i Japan tre M26 Pershing-stridsvagnar som visserligen var i dåligt skick men ändå gjordes i ordning och skeppades till Korea.

Amerikanska Douglas AD-4 Skyraiders anfaller markmål under Koreakriget. Detta försvårade för nordkoreanerna att förflytta sina förband under dagtid. Foto: US Navy

Bråttom till fronten

Pershingvagnarna bemannades med M24 Chaffee-besättningar, som snabbt fick skola om sig. Vagnarna fungerade inte till etthundra procent, men skickades ändå till frontlinjen så snabbt det gick. Resultatet blev att samtliga gick förlorade vid ett nordkoreanskt genombrott bara några dagar senare.

Då fanns inga tyngre amerikanska vagnar kvar i Korea efter denna förlust, men under augusti skulle nya vagnar anlända – både från armén och marinkåren.

Två nordkoreanska T-34/85 som slagits ut vid Naktong Bulge. Det är amerikanskt flyg som varit framme. Foto: US Army

Marinkåren löser problemen

Under första slaget vid Naktong Bulge i augusti 1950 kom marinkåren att sätta in M26 Pershing i strid. Det hade inte varit enkelt att få dit dem. Stridsvagnskompaniet var egentligen utbildat på Sherman, men fick M26 Pershing – och en dags träning med två skott!

För att göra än värre så hade de råkat ut för en olycka under transporten till Korea. Lastrummet fylldes med 1,5 meter saltvatten och skadade 14 stridsvagnar och ammunition. Lyckligtvis gick det att snabbt reparera 12 av dem och kort därefter även de sista två.

Amerikanska M46 Patton från 6. pansarbataljonen med sina berömda Tigermålningar på vagnarna. USA kom totalt under 1950 efter krigsutbrottet, alltså under sex månader, att frakta 1 326 stridsvagnar till Korea. Av dessa var 200 av typ M46 Patton. Foto: US Army

Ännu mer pansar kommer

Under augusti anlände pansarbataljon efter pansarbataljon. Det var M4 Sherman, M26 Pershing och en bataljon med M46 Patton. Så i slutet av augusti fanns cirka 400 amerikanska medeltunga stridsvagnar i Korea på plats och fler var på väg.  Nordkoreanska T-34/85-stridsvagnar levde nu farligt.

M4 Sherman-vagnarna var i huvudsak M4A3(76)W HVSS, även känd som M4A3E8. Det var Sherman med lång 7,6 cm kanon (L/52), bättre fjädring och bättre pansarskydd. Både M26 och M46 hade däremot långa 9 cm kanoner.  Ryktet om T-34/85 som superstridsvagn hade försvunnit så fort amerikanska medeltunga vagnar anlände och sattes in i strid.

Centurion anlände också

Brittiska 8th King's Royal Irish Hussars anlände till Pusan först i november 1950 utrustade med Centurion Mark III (som vi i Sverige tog i tjänst som Stridsvagn 81). Även C-skvadronen i brittiska 7. stridsvagnsregemente anlände, fast den var utrustad med Churchill Mark VIII. Senare tillkom även Cromwell-vagnar.

Så Nordkorea hade ett kort fönster där deras stridsvagnar kunde briljera men det stängdes snabbt. Kriget tog sedan en annan utveckling när Kina i oktober 1950 blandade sig i.

Vidare läsning:

Artur Szulc: Koreakriget. (Lund 2019)

Max Hastings: The Korean War – An Epic conflict 1950–1953. (New York 1987)

Steven J. Zaloga: M24 Chaffee Light Tank 1943–1985. (Oxford 2003)

Läs mer om pansar och Fulda Gap under kalla kriget:

Sovjetisk pansaroffensiv och försvaret av Fulda Gap

Här finns mer om de svenska pansarbrigaderna:

Arméns slägga i Skåne under kalla kriget

Mina böcker om krigshistoria finns listade här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html