Strategisk luftkrigsföring - ett fiasko eller bara en början?

Första världskriget och de första åren

Att använda flygstridskrafter för att nå sina mål i krig har bara varit möjligt i ungefär 110 år vilket kan ställas mot att människan har krigat sedan urminnes tider.  Genombrottet för flyg som vapensystem kom under första världskriget (1914-1918). Före 1914 hade det totalt tillverkats cirka10 000 flygplan i hela världen och respektive stormakt hade vid krigsutbrottet i augusti 1914 en flygplansflotta på 50 till 250 flygplan. 

Ett tyskt spaningsplan, Albatros B.I, som började produceras inför första världskriget men det visas snart att utvecklingen sprang ifrån maskinen, då de allierade jaktplanen 1915 blev för bra. Så Albatros B.I övergick från spaning till skolflygplan. 

Huvuduppgiften för flyg innan augusti 1914 var spaningsuppdrag. Under första världskriget kom det att ske en enorm utveckling och de nya flygstridskrafterna fick nya uppgifter som jakt, attack och strategisk bombning. Tyskland producerade 47 831 flygplan under kriget, Storbritannien 55 061 och Frankrike 52 146. Med andra ord produktionen av flyg expanderade enormt under dessa år.

Tabell över tyska flygvapnet under kriget

	Augusti 1914	Slutet av 1915	Slutet av 1916	Augusti 1918
Spaning	100 %	73 %	51 %	40 %
Jakt	0 %	27 %	42 %	40 %
Bomb	0 %	##	7 %	11 %
Attack	0 %	0 %	0 %	9 %

## Bombplanen ingår i kategorin jaktplan.

Kasta handgranater

De krigförande utvecklade sina möjligheter för strategisk bombning under kriget. I början fanns det en satsning och tro på luftskepp men dessa hade sina begräsningar, svåra att skydda mot fientliga jaktplan. Kapaciteten för att bomba på djupet blev bättre ju längre kriget pågick, inte bara på grund av antalet flygplan blev flera utan även att de enskilda flygplanens förmåga och prestanda förbättrades ständigt. Samtidigt som riktiga bomber kom att produceras i allt större omfattning. Ett enkelt sätt att ”bomba” som användes tidigt var kastandet av handgranater från flygplanet. Då det fanns nya möjligheter att nå in på djupet på sina motståndares territorium ökade kraven på skydd av det egna territoriet, det vill säga luftförsvarsstyrkor kom att formeras. Som den amerikanska legenden, Claire L. Chennault, har sagt: ”för varje vapen finns ett nytt och effektivt motmedel”.

Ett tysk bombplan, Gotha G.V görs redo för nästa uppdrag. Bombplanet togs i tjänst i augusti 1917 och 205 maskiner byggdes. Normal bomblast var 14 stycken 25 kg bomber (korrekt tjugofem) men maskinen kunde ta tyngre bomber. 

Brittiska trafiken farligare

Behovet av luftvärnskanoner, kulsprutor, strålkastare, jaktflygplan, spärrballonger och skyddsrum med mera för att skydda det egna territoriet kom att hamna i fokus.  Dock var förmågan att genomföra ett strategiskt luftkrig på djupet fortfarande klart begränsad. I Storbritannien under året före kriget, 1913, dödades drygt 2 000 människor i den brittiska trafiken och drygt 42 000 skadade sig medan den tyska strategiska bombkampanjen med Zeppelinare och bombplan orsakade under hela första världskriget cirka 1 400 människors död och skadade cirka 3 400.

Brittisk propagandaaffisch 1915 som försöker dra nytta av de tyska bombräderna.  Foto: FranksValli

De första tyska luftangreppen med bombplan mot Storbritannien inleddes i maj 1917 och den 22 juni 1917 inträffade första världskrigets svåraste luftangrepp sett till civila förluster. Totalt sändes 22 tyska bombare mot London av vilket 17 plan bombade London under två timmar. Detta ledde 162 döda och 432 skadade. Från början klarade sig de tyska bombplanen sig väl mot de brittiska jaktplanen men ju mer avancerade jaktplan britterna satte in ju högre blev de tyska förlusterna.

En bild som visar hur stor Zeppelinare var. Just denna på bilden är 158 meter lång och förstördes i en olycka den 13 oktober som dödade alla ombord. Sista attacken med Zeppelinare mot London var i oktober 1917 medan sista mot Storbritannien var den 5 augusti 1918. Det sägs av 115 tyska Zeppelinare hade 77 blivit totalförluster under kriget.

Ny vapenteknik hade sett dagens ljus. Nu gällde det att utveckla kapaciteten och förmågan att genomföra ett strategiskt luftkrig (och att utveckla metoder för att döda har alltid varit en del av människans natur). Det brittiska luftförsvaret byggdes ut och förstärktes precis som det tyska luftförsvaret gjorde.

Tabell Utvecklingen av det tyska luftförsvaret i Tyskland

 

	Lv-kanoner	Lv-kulsprutor	Strålkastare	Jaktplan	Spärr- ballonger	Personal
1.9.1915	215	114	21	0	0	Okänt
15.12.1916	500	71	47	82	5	7 852
31.12.1917	626	110	447	77	279	15 210
30.9.1918	896	204	454	170	327	24 110

Bombare vs jaktplan

Första världskriget slutade med centralmakternas nederlag och Europa kom att förändras i flera avseende. Efter kriget var det i länder som Storbritannien, Frankrike, Italien, Japan och USA som det fanns de största möjligheterna att utveckla förmågan att genomföra ett strategiskt luftkrig. Ett synsätt som hade fått stort genomslag var att ”bombare alltid kommer igenom”. Med basis på erfarenheterna från första världskriget kan detta i viss mån anses som korrekt.  Dock den tekniska utvecklingen som pågick gick i motsatt riktning, det vill säga bombplan behöver jaktskydd. Jaktplanen fick allt bättre motorer och bättre beväpning, vilket gjorde ökade möjligheten att skjuta ner bombplanen. Men alla krigsmakter uppfattade inte denna utveckling utan behöll uppfattningen att bombplan alltid kommer igenom.  Christopher Courtney, ställföreträdande chef för brittiska flygvapnet RAF 1935–1937 sa följande till exempel: ”Jag har inget tvivel om att hela uppfattningen om jakteskort för bombare i grunden är defekt”.

En tidig tysk luftvärnskanon 7,7 cm Flak L/35. Det byggdes 394 stycken av genom att modifiera erövrade franska kanoner, 7,5 cm fältkanon modèle 1897 och anpassa den till 7,7 cm ammunition. Denna kan kanon har sin tur blivit återerövrad av franska styrkor. Tidigare luftvärnskanoner var egentligen artilleripjäser som kunde elevera ordentligt. 

Mytisk övertro på bombare

Under mellankrigstiden uppstod diskussioner om hur de nya vapensystemen skulle kunna utnyttjas i ett framtida krig. En mytisk övertro på strategisk bombning växte fram som inte hade någon förankring i verkligheten med tanke på hur det hade gått under första världskriget, till exempel trodde det brittiska försvaret att en tysk strategisk bombkampanj under sextio dagar skulle orsaka 600 000 döda och 1 200 000 skadade i Storbritannien. Kan nämnas under den tyska ”Blitzen” som pågick under åtta månader mot Storbritannien under 1940-1941 kom nära 40 000 att dödas.

Men under trettiotalet var det snarare Ragnarök som man såg framför sig, det talades om förstörelse och förintandet av hela städer med dess befolkning. Under trettiotalet utkämpades ett antal mindre krig som involverade flygstridskrafter, till exempel. Etiopien, Spanien och Kina. Men dessa krig fick ett begränsat inflytande på den utveckling som pågick innan andra världskriget som bröt ut den 1 september 1939.

En av många allierade bombare som förlorades under andra världskriget. Det är en amerikansk tung bombare, Boeing B-17 Flying Fortress som hade en besättning på 10 man och det sägs att 

4 735 förlorades i strid. Foto: US Air Force

Ett gigantiskt svart hål

Andra världskriget kom att innebära nästa steg i utveckling för strategisk luftkrigföring. Från början hade ingen av de krigförande parterna någon större förmåga att genomföra en strategisk luftkrigskampanj mot sina huvudmotståndare. Det var först när USA och Storbritannien började sin gemensamma bombkampanj mot Tyskland som det strategiska bombflyget visade sin potential.  Det tyska luftvärnet hade hösten 1944 drygt 1 250 000 i personalstyrka. Detta kan jämföras med att i september 1918 under första världskriget var personalen bara varit 24 110 man. Även enorma ekonomiska resurser användes av de allierade för att hålla gång den strategiska bombkampanjen. Den strategiska bombningen som dagens ljus under första världskriget växte till att bli något gigantiskt under andra världskriget som slukade enorma resurser både anfallaren som försvararen. De allierade förlorade nästan 22 000 bombplan under den strategiska bombkampanjen. Och dessa hade en besättning på kanske så få som fem men det kunde också vara så många som tio. 

Vi brukar skryta med att under en period under kalla kriget hade vi det fjärde största flygvapnet med 1 000 plan.

Vidare läsning:

Anders Frankson (red): Andra världskrigets värsta dåraktigheter, katastrofala strategier och felbeslut (Stockholm 2022)

Olaf Groehler: Geschichte des Luftkriegs 1910 bis 1980. (Berlin 1981)

Lars Ericson Wolke: "Bomba och bränn dom": taktik och terror under 100 år av flygkrig. (Lund 2009)

Robert A. Pape: Bombing to win – Air power and coercion in war. (Ithaca och London 1996)

Lite om drönare:

En enkel historia om drönare

Om utvecklingen av stridsflyg i Asien

Kina rustar och Indien rustar

Luftkriget i Ukraina 2022

Ett ryskt fiasko 2022