Gestapo sökte överallt utan framgång
Oslogänget är banditer. Så tyckte i alla fall Heinrich Fehlis. Men så var han chef för Gestapo i Oslo under den tyska ockupationen av Norge. Oslogänget med Gunnar Sønsteby i spetsen var en mycket irriterade nagel i ögat för tyska ockupationsmakten.
Frampå våren 1944 tog utvecklingen i Norge en allvarlig vändning. Det blev tydligt att nazisterna hade för avsikt att genomföra en omfattande mobilisering av norsk arbetskraft. Ryktena surrade, oron ökade och en allvarlig kris närmade sig med raska steg. Arresteringar och razzior gick hårt åt nerverna. En stor del av den illegala pressen hade kollapsat, något som i hög grad försvårade en nykter värdering av situationen.
För hindra detta fanns en grupp sabotörer, som sedan kom att kallas Kompani Linges Oslogrupp eller Oslogänget (”Oslogjengen”). Ledaren var Gunnar Sønsteby – den erfarne ”no. 24”, också kallad ”Kjakan”.
Några kända aktioner
*Kuppen mot Norges Bank 1942, säkrade tryckplåtar
*Sprängningen av Arbetsmobiliseringens kontor på Akersgatan i maj 1944
*Sprängningen av maskinutrustning för mobiliseringskort 8 juni 1944
*Sprängning av flygmotorer och reservdelar
*Kapning av lastbil med 75 000 ransoneringskort 9 augusti 1944
*Sprängningen av Arbetsmobiliseringens kontor på Parkvägen i augusti 1944
*Sprängning av Kongsberg Vapenfabrik 17 september 1944
*Förstörelse av lokomotiv på Skabo Jernbanevognfabrikk september 1944
*Sprängning av oljelagret Vakuum Pil Co på Sørenga 1 oktober 1944
*Sprängning av Norska järnvägens administrationsbyggnad 14 mars 1945
*Säkring av filer på Polis- och Justitiedepartementet 2 maj 1945
Jag bad professor Lars Ericson Wolke att skriva en kort presentation av Gunnar Sønsteby, ”The damned elusive pimpernel”:
”Redan under kriget en legend var Gunnar Sønsteby ("Nr 24) Gestapoofficerens Siegfred Fehmers arvfiende, chefen för den ökända Abteilung IV i Oslo. Men som en naturbegåvad illegalist kunde Sønsteby växla mellan sina olika identiteter och lyckades hålla sig undan tyskarna ända till befrielsen 1945. Han ledde "Oslogjengen" i flera viktiga attentat, framför allt mot den tyska arbetstjänstens kontor där arkiven brändes. Därmed räddades många norrmän från tvångsarbete i tysk tjänst. Än mera spektakulära var attentaten mot Kongsbergs vapenfabrik eller lagren av flygmotorer i Oslo. Därmed lyckades Gunnar Sønsteby och hans motståndsmän tillfoga tyskarna högst betydande skador. Så sent som den 2 maj 1945 ledde Sønsteby en räd mot Polis- och justitiedepartementet. Bytet bestod av viktiga arkiv som efter ockupationen låg till grund för den rättsliga uppgörelsen med samarbetsmännen. Gunnar Sønsteby var inte bara en skicklig illegalist, han hade också en klar insikt om det effektivaste sättet att skada ockupationsmakten.”
Kampen mot ockupationsmakten
Den norska Hemmafrontens ledning fann det vara strängt nödvändigt att hindra mobiliseringen, med alla tänkbara medel. Oslogänget genomförde en mängd aktioner som syftade att stoppa tyskarnas planer och de hade stor framgång samtidigt gav tyskarna inte upp. Oslogänget fortsatta aktiv arbeta mot tyskarna.
En stöld utan dess like
En av de fräckaste och mest uppmärksammade kupperna som genomfördes i Oslo under kriget skedde den 9 augusti 1944. Vid halvtiotiden på förmiddagen den dagen, körde en stor lastbil ut genom porten från tryckeriet Emil Moestue i Oslo. Lasten bestod av 75 000 ransoneringshäften. Förutom chauffören, fanns det tre man i bilen. Två av dem satt i lastutrymmet för att kontrollera, att sändningen kom fram till respektive kontor i god ordning. Den tredje satt vid sidan av chauffören i förarhytten. På avtalad signal svängde en grå Ford ut på gatan. Den hade förkörsrätt och lastbilen blev tvungen att stanna. Sønsteby hoppade upp på fotsteget och stack in en pistol genom fönstret. Två av männen klättrade upp i lastutrymmet och när gatan åter var fri, fortsatte färden som om inget hade hänt. Senare flyttades alla ransoneringshäftena över till en annan lastbil, och fördes bort. Ingen lät sig frestas av den ofantliga summan på tvåhundratusen norska kronor (i dagens penningvärde flera miljoner kronor), som ockupationsmakten utlovade för upplysningar som ledde till att banditerna kunde gripas.
En överlevare
"Best of them all was No. 24."
Överste John S. Wilson, chef för SOE:s skandinaviska sektion
Gunnar Sønsteby kunde Gestapo inte hitta och han klarade sig ända tills krigsslutet. Gunnar Sønsteby är den enda person hittills som har mottagit krigskorset med tre svärd, den högsta utmärkelse som delas ut i Norge. Även erhållit den amerikanska Presidentens frihetsmedalj som till skillnad mot andra amerikanska utmärkelser kan även icke-amerikaner få. Den inrättades av president Harry S. Truman 1945 för att hedra de som tjänstgjort under andra världskriget. Storbritannien tilldelade honom Distinguished Service Order (DSO), som är en av Storbritanniens förnämsta krigsdekorationer.
Kuriosa
Under 1942 blev han fängslad av svensk polis under tre månader men lyckades överbevisa dem att han inte var den eftersökta Gunnar Sønsteby.
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar