”De behöver kaffe”
Amerikanska inbördeskriget 1861–1865 kom att påskynda kaffets popularitet i USA. Den forna brittiska kolonin lämnade te och gick över till kaffe.
Sydstatsmajoren Moxley Sorrel, Longstreets kårstabschef, skrev att under juli och augusti 1862 fanns det gott om mat till trupperna, det var fulla ransoner av färsk biff, bacon, mjöl, kaffe och socker. Däremot i september under invasionen av Maryland började man lida brist på allt, på grund av att armén var för långt från sina egna järnvägslinjer.
Sydsidan kom att lida brist på riktigt kaffe under kriget och precis som vid ransoneringstider under andra världskriget kom ett antal substitut att skapas, till exempel av majs. Däremot hade man väldigt gott om fin sydstatstobak som nordsoldater gärna bytte till sig. Unionssoldaterna hade gott om riktigt kaffe så en byteshandel kom att utvecklas, vilket båda sidors underrättelseofficerare kom att utnyttja genom att andra sidans tidningar skulle ingå i bytesaffärerna. Pressen var fri både i norr och söder, vilket gjorde att tidningar var ett utmärkt underrättelsematerial.
Gräla via pressen
Major Sorrel berättar till exempel om en incident som visar hur fri pressen var och att det kunde få oanade konsekvenser. En reporter från Richmondtidningen ”The Examiner” ingick i A.P. Hills stab och skrev flitigt om lätta divisionens bravader. Longstreet ansåg att allt inte var korrekt så han bad Sorrel skriva ett inlägg i tidningen ”The Whig”. Nästa gång Sorrel mottog en rapport från A.P. Hill till Longstreet medföljde följande kommentar: ”General Hill avböjer vidare kommunikation med major Sorrel”. Hela historien slutade med att Lee fick lägga sig i och Hills division skiftade från Longstreets kår till Jacksons kår. Men Hill var nog en besvärlig underlydnad då han även kom i gräl med Jackson.
Plundring av lik
Så i byteshandeln av kaffe och tobak ingick även tidningar. Men bristen på riktigt kaffe ledde också till sydstatssoldater mitt under en eldstrid kunde söka igenom döda federala soldaters ränslar efter kafferansoner. Lees brigadchef, senare divisionschef, Evander Law skrev efter kriget att Potomacarmén blev en av viktigaste leverantörerna av kaffe till Lees Norra Virginia-armé. Law skrev att kaffe var viktigt för att upprätthålla humöret och energin i ett fälttåg som ansträngde dem till det yttersta.
Monument över kaffeservering
Ett intressant och väldigt annorlunda monument finns i slagfältsparken Antietam och det har tillägnats servering av kaffe under eldstrid, den 17 september 1862 – den blodigaste dagen under amerikanska inbördeskriget. På engelska lyder inskriptionen som följer:
"Sergeant McKinley Co E. 23rd Ohio Vol. Infantry, while in charge of the Commissary Department, on the afternoon of the day of the battle of Antietam, September 17, 1862, personally and without orders served "hot coffee" and "Warm food" to every man in the Regiment, on this spot and in doing so had to pass under fire."
 |
William McKinley föddes 1843 och slaget vid Antietam var hans första slag men inte sista. McKinley var kvartermästare men befann sig i de bakre regionerna när han tog beslutet att spänna för mulorna för vagnarna och lasta dem med kaffe och smörgåsar. McKinley begav sig fram till frontlinjen. Det blev givetvis ett himla ståhej hos regementet med servering av kaffe vid fronten, vilket även uppmärksammades av divisionschef Scammon. Han undrade vad som stod på och fick snabbt informationen att det berodde på McKinley och hans varma kaffe.
Mördad som president i USA
McKinleys namn är inte lika bekant som Lincoln och Kennedy men även han mördades under sin tid som USA:s president. Det skedde 1901 under hans andra period. Endast fyra presidenter har mördats och tre av dem deltog i amerikanska inbördeskriget. Lincoln som president för USA, James Garfield bland annat som Rosencrans stabschef vid Chickamauga 1863 och William McKinley som kvartermästare vid Antietam 1862.
En enorm ökning
Att kaffe fick ett uppsving under inbördeskriget kan visas genom hårda siffror. Före kriget använde genomsnittsamerikanen 1,4 kg kaffebönor per år medan i förplägnaden för nordsoldater ingick det ca 12,7 kg kaffebönor per år, vilket motsvarar 22 koppar kaffe per vecka. Sydstatssoldater hade det sämre ställt, inledningsvis var tanken 9,5 kg kaffebönor per år men bristen på riktigt kaffe i söder gjorde att sydstaternas kvartermästare fick dela ut substitutkaffe.
1866 använde genomsnittsamerikanen 2,3 kg kaffebönor per år och 1880 var det uppe i 3,6 kg, vilket innebär en ökning av kaffeförbrukningen sett till person och år med 166% på 20 år. Betänker vi att under samma tid ökade befolkningen i USA från 31 miljoner till 49 miljoner blir ökningen av kaffeförbrukningen ännu större, över 300% ökning på 20 år.
Kriget skapade kaffedrickare
Mängder av krigsveteraner kom att få smak för kaffe eftersom både kvartermästare i norr och i södern ansåg att kaffe var en viktig del av den dagliga kosten och tilldelade varje soldat i respektive armé det i sin förplägnad.
Karbin med kaffekvarn
Som kuriosa kan nämnas den inbyggda kaffekvarnen i Sharpskarbinerna. Detta vapen tillhör en av de mer sällsynta från amerikanska inbördeskriget och det tvistas om kvarnen i karbinens kolv. Är den verkligen för kaffebönor eller är den för sädeskorn? Karbinen var avsedd för kavalleriet och under dess räder bakom fiendens linjer skulle de kunna mala sitt eget mjöl för att förbättra sin middag (haren sköts med karbinen). Ett fåtal karbiner tillverkades och idag finns i alla fall fyra stycken kvar.
Läs mer om svenskar som stred i amerikanska inbördeskriget:
Mina böcker om krigshistoria finns listade här:
https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar