Pansar andra världskriget: Operation Barbarossa

 Våga analysera och ifrågasätta – sovjetiska stridsvagnar 1941

Kampen mellan Tyskland och Sovjetunionen inleddes den 22 juni 1941 och pågick till den 8 maj 1945. Det var inte bara en kamp mellan nationer utan också ideologier. Sovjetunionen gick segrade ur denna konflikt men vissa saker togs inte upp under den sovjetiska era utan hölls hemligt.

Det tyska pansarvapnet var segerrikt i inledningen av fälttåget 1941 men Moskva föll inte. På bilden en tysk stridsvagn Panzer III med 50 mm kanon L/42. Foto: Wikipedia Commons

Varför? Det styrande politiska systemet i Sovjetunionen presenterades som överlägset jämfört med alla andra. Den sovjetiska modellen var den rätta vägen och skulle slutligen segra över andra nationella system.  Därför var det svårt att publicera uppgifter som kunde användas att ifrågasätta detta och skapa tvivel på den sovjetiska staten.

Symbolen för den sovjetiska segern över Nazityskland blev den sovjetiska medeltunga stridsvagnen T-34/76. Hur många som fanns av dessa 1941 blev inte hemligstämplat utan endast de äldre stridsvagnar. 

Sovjetiska armén var obesegbar

Den sovjetiska krigsmakten kom att framstå som en garant för Sovjetunionen och var den främsta i världen efter segern under andra världskriget. Den ansågs vara obesegbar. Så narrativet för östfronten blev att efter det lömska, svekfulla och överraskande tyska anfallet med överlägsna styrkor den 22 juni 1941 kom Röda armén att segra tack vare sin kampvilja , skicklighet och Josef Stalins genialitet.  Industrin byggdes upp och levererade stora mängder av stridsvagnar, kanoner och stridsflygplan som fronten behövde.

T-34-stridsvagnen blev symbol för den sovjetiska segern. Drygt 57 000 vagnar producerade fram till juni 1945 och den fortsatte även i produktion några år efter kriget. Den nya vagnen som fick sitt genombrott 1941 var revolutionerade med sitt lutande pansar och sina breda band och faktiskt stora kanon för 1941 jämfört med vad motståndarna hade.

En bild från styckningen av Polen 1939. Tyska infanterister i samspråk med sovjetiska pansarsoldater. Vagnen är kavalleristridsvagnen BT-7. Och vagnens 45 mm kanonen hade inga större problem att bekämpa tyska stridsvagnar. Foto: Narodowe Archiwum Cyfrowe 

Räkna inte alla vagnar

Sovjetiska historiker skrev i de historiska verk som kom ut att Röda Armén hade haft 1863 moderna vagnar och ett stort antal äldre modeller som inte höll måttet den 22 juni 1941. Sedan angav man aldrig hur många antalet äldre vagnar som fanns. Moderna vagnar var främst den nya medeltunga T-34:an och de tunga KV-vagnarna. Däremot togs det inte upp till exempel hur många lätta stridsvagnar T-26:or eller hur många kavalleristridsvagnar BT-7 det fanns. Röda Armén hade totalt drygt 23 000 stridsvagnar den 22 juni 1941.

Den sovjetiska stridsvagnen T-26 fanns i många olika versioner och modeller. Här på bilden har vagnen en 45 mm kanon och är utslagen på södra sektorn på östfronten 1941. 45 mm kanonen hade inga större problem att bekämpa tyska stridsvagnar. Foto:Fortepan — ID 78312: Adományozó/Donor: Berkó Pál.

Tyskarna satte in 4 200 stridsvagnar 1941 och alla sågs som moderna av sovjetiska historiker. Vad som ingick tyskarnas moderna vagnar var bland annat Panzer II, Panzer 35(t) och Panzer 38(t). Det var inte moderna vagnar 1941 utan snarare utfyllnad då tyska produktionen av stridsvagnar var för liten sett till antal stridsvagnar som behövdes. 

Genom att skriva på detta sätt samt räkna bort de så kallade äldre modellerna på den sovjetiska sidan, kunde den sovjetiska historieskrivningen peka på att tyskarnas hade fler moderna vagnar och därigenom haft ett numerärt övertag, 2,5 mot 1. Men tack vare den sovjetiska ledningens ansträngningar kunde Röda armén ändra detta förhållande genom hårda strider och den sovjetiska industrins leveranser av stridsvagnar. 

På bilden den lätta tyska stridsvagnen Panzer II. Kanon var endast en 20 mm. Tyskarna hade fortfarande sommaren 1941 många av dessa kvar i tjänst hos frontförbanden. Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-382-0248-33A / Böcker / CC-BY-SA 3.0

Så sovjetiska historieverk blir mer sanningsenliga angående hur många stridsvagnar som Röda armén har fram på hösten / senhösten 1941.  Anledning att Röda armén har sådana enorma förluster av stridsvagnar under juni, juli, augusti och september så att deras enorma överläge som hade funnits har försvunnit. Samtidigt som produktionen hade ju avstannat till viss del på grund av evakueringen av fabriker. Den kom under 1942 att stiga kraftigt,  Månadsproduktionen 1941 låg på i snitt cirka 1 000 vagnar medan 1942 var den 2 000 vagnar per månad. 

En annan vagn som tyskarna hade fortfarande många i frontförbanden var den tjeckoslovakiska Panzer 38 (t). Vi känner den som stridsvagn m/41. Vagnen var för lätt och hade för svag kanon, 37 mm, för östfronten. Foto: Narodowe Archiwum Cyfrowe 

Oops vad många det blev

Röda Armén hade drygt 23 000 stridsvagnar den 22 juni 1941 och av dessa var nästan 13 000 stridsvagnar grupperade längs gränsen i väster redo för försvar.  Alltså 13 000 sovjetiska stridsvagnar jämfört med 4 200 tyska stridsvagnar innebär att Röda armén hade ett styrkeöverläge på 3 till 1 vad gällde stridsvagnar längs den västra gränsen. Det gick inte att erkänna i Sovjetunionen för då skulle hela systemet  kunna ifrågasättas. Varför gick det åt helvete 1941? Varför tog det 46 månader att vinna med allierade som USA och Storbritannien? Sedan med en total på 23 000 hade Röda armén fler stridsvagnar än resten av världen tillsammans.

Tyskarnas huvudstridsvagn 1941 var först och främst Panzer III med 50 mm L/42 kanon. Panzer IV hade vid denna tid en kort 7,5 cm L/24 och var mer tänkt för eldunderstöd än pansarstrid, Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-187-230-06A / Grimm, Arthur / CC-BY-SA 3.0

Lite fakta på de vanligaste stridsvagnstyperna 1941

Typ	Kanon	Vikt	Antal av vagnen
T-34 /76	7,6 cm L/42,5	26,5 ton	Ca 1 200
T-26 mod 1933	45 mm L/46	9,6 ton	Ca 10 000
BT-7 mod 1937	45 mm L/46	13,9 ton	Ca 5 500
Panzer II	20 mm L/55	8.9 ton	Ca 1 100
Panzer III G	50 mm L/42	23 ton	Ca 1 300
Panzer 38 (t)	37 mm L/47,8	9,8 ton	Ca 800

Stalin, det styrande politiska systemet och Röda armén genomled ett gigantiskt misslyckande 1941 trots ett enormt överläge som försvarare. Hur kunde det ske? Vems var felet? Dessa frågor ville makten absolut undvika, inga diskussioner om detta. Detta skulle undvikas, alltså det fanns 1863 moderna vagnar och ett stort antal äldre modeller som inte höll måttet den 22 juni 1941. Sanningen skulle vara att fienden hade numerärt övertag samt genomförde ett lömskt anfall. Lösningen blev att till exempel antal lätta stridsvagnar T-26:or, cirka 10 000, och kavallerivagnar BT-7, cirka 5 500, den 22 juni 1941 var hemligstämplat i nästan 50 år. 

Den sovjetiska T-34:an överraskade tyskarna. Tyskarna hade vapen som kunde bekämpa T-34:an utan problem men problemet var att de inte hade satt de i produktion utan dessa kom i allt större antal under 1942.