Finland i krig

 

Finlands pansarvärn under fortsättningskriget 1941 – 1944

På grund av att behovet av pansarvärnsvapen var stort fick finska 53. infanteriregementet sina första Panzerfaust och Panzerschreck under natten den 11–12 juni 1944. Vapnen levererades utan manualer och man hade varken kunniga användare eller instruktörer. Ett skrivet meddelande medföljde dock enligt vilket underofficer Asu själv skulle prova vapnen innan de delades ut till kompanierna.

” Jag gick till en stor klippa för att skjuta. Jag höll på att bränna mig med Panzerschrecken, det var en sådan enorm eldkvast som slog ut från baksidan. Tack vare de otaliga europeiska vapen som jag studerat på många kurser började jag få styr på den efter det första skottet. Jag sköt en andra gång ur skydd och skickade genast ut en last till linjerna. Resten, alltså ungefär hälften, blev kvar i min korsu.”

 

En veteran från finska 6. divisionen skrev: ”Utan de tyska raketgevärens ankomst skulle ryssarna ha gått i mål.” En annan veteran var lika rak på sak: ”Utan Panzerfaust och Panzerschreck skulle vi inte ha klarat oss, det var en stor ynnest att kunna skjuta anfallsvagnarna i brand!.” På bilden ses soldater med Suomi-kulsprutepistolen och Panzerfaust. Foto: SA-Kuva

Det finländska pansarvärnet hade lidit brist på allt när vinterkriget bröt ut den 30 november 1939. Efter vinterkrigets slut införskaffades ett stort antal pansarvärnskanoner och leveranserna av Lahtis 20 mm L-39 pansargevär, elefantbössan, inleddes. Tampellas produktion av 37 mm Bofors hade kommit igång för fullt, tyskarna levererade franska 25 mm pansarvärnskanoner och egna 37 mm Pak 36. Vad som hade undgått finländska armén var pansarutvecklingen i Röda armén.  

Finländska soldater hade äntligen fått Lahtis 20 mm L-39 pansargevär (elefantbössan). De sovjetiska vagnarna var inte längre T-26:or med 15 mm pansar, utan KV-vagnar med fem gånger så tjockt pansar. Foto: SA-Kuva

Under vinterkriget hade Röda armén satt in mängder av stridsvagnar. Röda armén hade invaderat med hundra stridsvagnar för varje finsk och det skapade enorma problem för de finländska styrkorna. Finlands pansarvärn var egentligen inte redo vid krigsutbrottet i november 1939. Endast 48 stycken Bofors 37 mm pansarvärnskanoner m/1936 hade kommit ut på förband innan kriget bröt ut. Därtill fanns en mängd infanterikanoner, granatkastare och minor att sätta in. Så stålstormen höll på att svämma över Finland men de höll ihop försvaret,

På bilden en erövrad T-26 i finländsk tjänst under fortsättningskriget. Denna typ av lätta stridsvagnar var den dominerade typen av sovjetisk stridsvagn som finländska försvaret stötte på under vinterkriget. Foto: SA-Kuva

Bland den enorma mängd pansar som kom testade Röda armén nya vagnar och en del av dem blev senare satta i massproduktion. Finland lärde sig känna T-26, BT-vagnen och den medeltunga T-28 men missade notera fullt ut vad som testades hos det röda pansarvapnet. De nya planerade huvudvagnarna T-34 och KV var något helt annat än T-26, BT-vagnen och T-28. Det finska pansarvärnet efter vinterkriget byggdes upp för att möta 1939 års sovjetiska vagnar och inte den nya generationen.

En bild som visar KV-2 i sin fulla storlek, 3,25 meter hög och 52 ton, vilket kan jämföras med T-26 ovan 2,24 meter hög och nästan 10 ton. Vagnen har övergivits någonstans på östfronten och tyska soldater är framme och undersöker vagnen. Foto: okänd. 

KV-2 gör entré

Den 21 augusti 1941 vällde ett 52 ton tungt och 3,25 meter högt stålvidunder fram genom regnet på vägen från Alakurtti. Med slamrande larvband dundrade det rakt emot finländarna. Vagnens oproportionerligt stora och kantiga torn vände sig långsamt och sökte efter ett mål för sin 15,2 cm kanon, en pjäs vars like aldrig skådats på en stridsvagn av de finländska soldaterna. Denna syn var fullständigt oväntad för soldaterna, som inte haft någon möjlighet att förbereda sig på den. Inga varningar om vagntypen Kliment Vorosjilov 2:s existens hade hunnit spridas bland trupperna vid fronten.

 Krigsdagböckernas anteckningar angående mötet med KV-2:an vid Alakurtti fångar förvirringen och hopplösheten väl. I bataljonens krigsdagbok beskrivs KV-2:an som ett jättemonster, som ett hus eller en fästning av stål. Misstron spred sig bland dem som mötte pansarbesten: ”Titta pojkar, vad i helvete är det som kommer där! Det kan inte vara sant…!”

Efter hård kamp och många försök lyckades de finska kämparna till slut slå ut vagnen.

KV-2:an i Alakurtti sprängdes i småbitar, här syns resterna av tornet. Foto: SA-Kuva

Tio träffar, men ingen skada

En annan finsk krigsdagbok beskriver strid mot en KV-1 så här:

”När 3. plutonens kanon försökte skjuta sönder anfallsvagnarna utbröt en tvekamp mellan kanonen och anfallsvagnen. Ungefär 10 träffar tillfogades vagnen, som dock inte tog någon skada eftersom dess pansar var för starkt för vanliga pansarvärnskanoner. Istället träffades vår kanon av ett skott från anfallsvagnen och förstördes. Soldat Heino Mahlamäki skadades under dagens strider.”

Nya pansarvärnskanoner

Mötena med dessa KV-vagnar under sommaren och hösten 1941 fick finska pansarvärnet att inse att nya vapen måste införskaffas.  Tyskarna befann sig i samma situation. Tyska armén hade sommaren 1941 nästan 14 500 37 mm Pak 36 och drygt 1 000 nya 50 mm Pak 38, som inte heller dög mot KV-vagnar och T-34:or.  Tyskland hade faktiskt inlett utvecklingsarbetet med 7,5 cm Pak 40 redan 1938 men arbetet hade inte prioriterats och i fälttåget i Frankrike hade visserligen 37 mm Pak 36 visat sig vara för klen. Men Tyskland spöade Frankrike och Röda armén hade inte imponerat i Vinterkriget så arbetet med den nya pansarvärnskanonen gick fortfarande på lågvarv.

Tyskarna byggde för finsk räkning 46 stycken 7,5 cm PstK/97-38 (en exakt kopia av tyskarnas Pak 97/38). De levererades under mars och juni 1943. Finska soldaters smeknamn på kanonen blev "Mulatti" eftersom det var en tysk lavett och en fransk kanon (75 K 97). Endast sju av dessa kanoner förlorades under kriget. Foto: SA-Kuva

7,5 cm pansarvärnskanonen behövdes

Åren 1942–1943 ansågs pansarhotet mot Finland vara litet. Fronten betraktades som en sidofront och antagandet var att Röda armén samlade sina stridsvagnar mot Tyskland. Trots detta försökte Finland bygga upp sitt pansarvärn, men det fanns egentligen bara en leverantör: Tyskland. Först inköptes ett fåtal 50 mm Pak 38 samt pansarspränggranater för gevär samt pansarladdningar. Det var först under år 1943 som Finland fick sina första 7,5 cm pansarkanoner: först i form av 7,5 cm Pak 97-38 och sedan 7,5 cm Pak 40. Den senare kanonen hade inte några som helst problem med T-34 eller KV-vagnar. Även tyska stormkanonvagnar med långa 7,5 cm kanoner köptes in. Finska fronten var relativt lugn 1943, men Röda armén stärkte sina positioner på östfronten i övrigt. 

 

Under år 1943 började Finland förhöra sig om tyskarnas villighet att sälja sitt allra slagkraftigaste pansarvärnsvapen. Efter förhandlingar mottogs ett första parti om 50 kanoner (7,5 cm Pak 40), under maj och juni 1943, och de viktigaste kanonkompanierna utrustades med dessa först. Totalt kom 210 Pak 40 skickas till Finland. Foto: SA-Kuva

Pansarskott och raketgevär

Tyskarnas nya vapen, Panzerfaust och Panzerschreck, alltså raketgevär och pansarskott med riktad sprängverkan var kända i sakkunniga kretsar i Finland. Generalmajor Ruben Lagus förstod betydelsen av att stoppa stridsvagnar – och han hade i början av 1944 föreslagit att dessa vapen skulle köpas in till landet, vilket också gjordes.

Finland hade införskaffat 30 stormkanonvagnar av typ StuG III med lång 7,5 cm kanon, men när den sovjetiska sommaroffensiven inleddes beställdes ytterligare 29 vagnar som levererades i omgångar från slutet av juni 1944 fram till den 6 augusti 1944. Foto: SA-Kuva

Redan i april 1944 hade Finland fått en första leverans av 1 700 pansarskott Panzerfaust och 300 raketgevär Panzerschreck med tio raketer till varje Panzerschreck.  Det finska infanteriet hade fått sina första lätta pansarvärnsvapen som vid träff ofta slog ut en sovjetisk stridsvagn men ytterst få infanterister hade tillgång till dem inledningsvis. Totalt levererades drygt 26 000 pansarskott till Finland under 1944.  Det andra viktiga pansarvärnsvapen sommaren 1944 var som sagt det tyska raketgeväret Panzerschreck. Nästan 1 900 stycken hade levererats till Finland innan landet bröt alliansen med Tyskland. Tillsammans med varje raketgevär levererades tio raketprojektiler. 

En finsk pansarjägare med ett av det finländska pansarvärnets viktigaste vapen: Panzerfaust. Foto: SA-Kuva 

Natten den 14 juni 1944 lyckades flera män från 2. jägarbataljon att gemensamt förstöra en stridsvagn. Närpansarvärnsplutonens chef fänrik Tynni osäkrade sin Panzerfaust, valde ut sitt mål och sköt omsorgsfullt på omkring tjugo meters håll. Eldkvasten sköt ut ur rörets mynning under Tynnis armhåla. Pansarspränggranaten flög i en lättjefull båge in i sidan på T-34-vagnen. Det blixtrade till och en smäll hördes, och genom den svarta röken såg man hur vagnen fattade eld. Även sergeant Leo Saarinen och korpral Viljo Saarinen hade skjutit sina pansarspränggranater mot samma mål. Det nya vapnet bet exemplariskt på fiendens stridsvagnar och gjorde underverk för jägarnas humör – vagnarna gick ju att handskas med!

En utslagen tung sovjetisk stormkanonvagn av typ ISU-152. Vagnen vägde 47 ton med ett frontpansar på 90 mm samt hade en 15,2 cm pjäs vars spränggranat vägde nästan 44 kilo. Detta kan jämföras med spränggranaten till en 7,5 cm kanon som vägde cirka 6 kilo. Foto: SA-Kuva

Slutord

Det finska pansarvärnet återigen lyckades att med små resurser, med vilja, mod och flexibilitet, stå emot den sovjetiska pansarvälten och slå ut mängder av stridsvagnar. Vinterkriget hade inneburit en upprustning av pansarvärnet, men tyvärr inte med kanoner som kunde slå ut tunga stridsvagnar av typ KV och tunga stormkanonvagnar som ISU. Under fortsättningskriget var oddsen därför högre än någonsin mot de finländska pansarjägarna.

Finska soldater bekantar sig med sitt nya vapen som har kommit från Tyskland: raketgeväret Panzerschreck. Mannen i bakgrunden håller ett pansarskott modell litet (Panzerfaust klein) i sina händer. Foto: SA-Kuva

Mer om pansarvärn under andra världskriget:

Amerikanskt pansarvärn mot tyskt pansar 1944

Hur utvecklades det tyska pansarvärnet på östfronten:

Tysk pansarvärn 1941 kontra 1943

Utveckling av Panzerschreck och Panzerfaust

Det tyska infanteriets raketgevär och pansarskott