Vapenutveckling: den sovjetiska stridsvagnen T-62

 

En misslyckad stridsvagn?

När T-62 kom så var det något helt nytt innanför skalet jämfört med tidigare sovjetiska stridsvagnar. Vagnen hade fått slätborrad kanon. Men egentligen var stridsvagnen ett mellanspel som fyllde en lucka medan nästa generation av stridsvagn togs fram. Foto: Vitaly V. Kuzmin

Den sovjetiska stridsvagnen T-62 var utrustad med en slätborrad 11,5 cm kanon och detta var världens första stridsvagn med slätborrad kanon.  Detta gav en högre utgångshastighet, samtidigt som en ny typ av ammunition kunde introduceras – den fenstabiliserade pansarprojektilen. Stridsvagnen var en vidareutveckling av T-55.

Den sovjetiska stridsvagnsutvecklingen efter T-55 kom att följa två spår. Det ena kan beskrivas som volymproduktion, bland annat för export, och mest notabel är T-72. Det andra spåret var T-64 och senare T-80. Detta skulle vara kvalitetsstridsvagnar, men även dessa tillverkades i stort antal – dock inledningsvis endast för de sovjetiska stridsvagnsdivisioner som stod redo i Östeuropa för att utkämpa det tredje världskriget med NATO. T-62 kan ses som ett mellanspel i väntan på nästa generation av stridsvagn.

Sovjetunionen var viktig leverantör av vapen till Syrien och Egypten och inför 1973-års krig hade de fått den nya T-62 vagnen. Nu visade det under striderna att det inte hjälpte, de sköts bort lika bra som tidigare vagnar hade gjorts av israelerna.  10,5 cm kanonen som Israel (och Sverige) hade kunde slå ut vagnen. Foto: Israel Press and Photo Agency (I.P.P.A.) / Dan Hadani collection, National Library of Israel / CC BY 4.0

Fyra minskas till tre

Skillnaden mellan T-62 och T-64 var flera, men viktigast var att T-64 försågs med en 12,5 cm slätborrad kanon med automatladdning. Därigenom kunde besättningen i den trånga stridsvagnen minskas från fyra till tre. Nästa steg i utvecklingen blev T-72, som då fick ett torn med automatladdad slätborrad 12,5 cm kanon. Produktionen av T-62 startade 1961 och året efter startade serietillverkningen som pågick fram till 1975 i Sovjetunionen.  Endast två länder inom Warszawapakten kom att ta vagnen i tjänst, Sovjet och Bulgarien. Dock exporterades flitigt till Mellanöstern. 

 

Israel stötte på syriska T-62:or igen under kriget Libanon 1982 och flera slogs ut. Här blev det också stridskontakt med nya T-72:or men de verkar inte ha förändrat läget i stort. Israeliska stridsvagnar går segrade ur striden. Foto: Israel Press and Photo Agency (I.P.P.A.) / Dan Hadani collection, National Library of Israel / CC BY 4.0

Dålig design

T-62 var endast 2,40 meter hög medan den amerikanska motsvarigheten M60 var hela 3,20 meter hög. En nackdel för T-62 var att kanonen bara kunde elevera mellan −4° and +16° medan för M60 var det mellan  −9° och +19°. Det frontala skyddet på T-62 ökade med 5-15 % i jämförelse med T-55. Sammantaget ökade alla dessa åtgärder vagnens totalvikt med 4 ton. Eftersom samma drivlina kom att användas som i T-55 blev T-62 långsammare och fick sämre rörlighet. Dålig design av tornet gjorde att omladdning av kanonen endast kunde ske vid +3,5° horisontellt läge, vilket resulterade i låg eldhastigheten om 4-5 skott per minut. Det kan jämföras med Stridsvagn 103 som hade en eldhastighet av ett skott per tredje sekund. En nyhet i T-62 jämfört med T-55 var den automatiserade utkastningen av tomhylsan, aktiverad av rekylen – något som inte alltid fungerade som tänkt, då hylsan istället for omkring i besättningsutrymmet som en rikoschett.

Första gången stridsvagn T-62 användes i krig var 1969 mellan Sovjetunionen och Kina. En av dessa stridsvagnar föll i kinesiska händer och står nu utställd på museum i Kina. Foto: Marchrius

T-62 i strid

Första gången T-62 användes i strid var i gränskonflikten mellan Sovjet och Kina 1969. Kina erövrade en vagn och då Sovjetunionen hade varit Kinas huvudsakliga leverantör av vapen med mera och brytningen mellan de två 1962 stängdes detta flöde av. Så gjorde Kina utnyttjade "reserve engineering" på den nya stridsvagnen för att använda dessa kunskaper i sin stridsvagnsproduktion. 

Sedan kom T-62 att användas i stor omfattning i mellanöstern, bland annat i Yom-Kippur kriget 1973, Iran-Irak kriget 1980–1988 och Libanonkriget 1982. Till skillnad mot T-72 kom T-62 att sättas in i striderna i Afghanistan 1979–1989 och totalförluster i detta krig blev 385 stridsvagnar T-62. 

USA stötte på irakiska T-62:or både 1991 och 2003. Det slutade med att den irakiska T-62:an blev utslagen. Foto: SGT Paul Anstine II, USMC

Ingen av dessa konflikter innebar att T-62 kom att glänsa på slagfältet och skriva in sig i historieböckerna som en av de stora vagnarna, som den sovjetiska T-34 hade gjort. Men som en amerikansk brigadbefälhavare yttrade efter Gulfkriget 1991 där T-62 och T-72 i irakisk tjänst inte hade en chans mot amerikanska M60 och M1 Abrams; ”vid dagens slut är det de bäst tränade och drillade besättningar som segrar.”. Vad som gällde i alla dessa krig var att den som träffade sitt mål först vann i duell vagn mot vagn.

T-62M har förbättrat skydd och här i tjänst med Afghanistans armé 2004.  Ryska armén har plockat fram ett antal T-62:or från sina stridsvagnsdepåer och satt in dem i kriget i Ukraina. Det finns inte tillräckligt med T-72:or, T-80 eller T-90 kvar i rysk tjänst så åter till fronten för T-62:an.  Foto: Davric

Läs mer om pansar och Fulda Gap under kalla kriget:

Sovjetisk pansaroffensiv och försvaret av Fulda Gap

Vad hade vi i form av pansarvärn under kalla kriget?

Svenskt pansarvärn under kalla kriget

Mina böcker om krigshistoria finns listade här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html