Churchill anfaller Frankrike

Syrien 1941 ­– Frankrikes okända krig med Storbritannien

Den franska jaktpiloten Pierre Le Gloan sattes sig i sittbrunnen på sitt jaktplan, Dewoitine D.520, på flygplatsen Rayak i Libanon. Han hade varit med förr under striderna mot tyskarna och italienarna hemma i Frankrike 1940. Le Gloan, 28 år gammal, hade redan 11 luftsegrar och hans Dewoitine var ett plan som kunde matcha alla andra plan. Det var snarare pilotens kvalitéer som skulle fälla avgörandet. Planet startade och Le Gloan tog av för att möta de forna allierade britterna i kamp. Innan dagens slut den 8 juni 1941 kunde han rapportera om ännu en luftseger. Fast denna gång var det en Hawker Hurricane från Royal Airforce och inte ett plan från Luftwaffe.

Den franske piloten Pierre Le Gloan framför sin jaktplan Dewoitine D.520. Han var stationerad i Algeriet och tog sig via mellanlandning i Italien och ockuperade Grekland till Libanon. Foto Alchetron

Attacken mot Mers-el-Kébir

Hur kommer sig det att britter och fransmän stred? Efter det att Hitlers arméer hade besegrat Frankrike sommaren 1940 så hade inte Hitler inget intresse av att ta över hela Frankrike och dess kolonier utan Frankrike fick bestå fast i en mindre version. Paris blev ockuperat medan Vichy blev Frankrikes nya huvudstad, därav namnet Vichy-Frankrike. Vichyregimen erkändes som Frankrikes legala regering av bland andra Tyskland, USA och Sovjetunionen som alla skickade ambassadörer. Däremot kom flera konflikter att blossa upp med Storbritannien. Startskottet till detta var det brittiska anfallet mot den franska flottan Mers-el-Kébir i Algeriet den 3 juli 1940. Anfallet var beordrat av Winston Churchill för att hindra att den franska flottan skulle falla i tyska händer. Nästan 1 300 fransmän dödades i anfallet.

Flera konflikter kom att blossa upp med Storbritannien och Vichy-Frankrike. Startskottet till detta var det brittiska anfallet mot den franska flottan Mers-el-Kébir i Algeriet den 3 juli 1940. Nästan 1 300 franska sjömän dödades. Anfallet var beordrat av Winston Churchill för att hindra att den franska flottan skulle falla i tyska händer. På bilden den franska jagare Mogador brinner efter anfallet. Foto: Wikipedia Commons

Uppror i Irak

Vichy-Frankrike kontrollerade Libanon och Syrien och britterna bryddes sig inte till en början om detta. Men sedan kom ökenräven Erwin Rommel och Afrikakåren till Libyen för att bistå italienarna där målet för axelmakterna var Egypten. Hitlers arméer erövrade och tog kontroll över Grekland, Kreta och Rhodos. Senare fick tyska plan överflyga, mellanlandade och tanka i Libanon och Syrien på sin väg till Irak för att understödja det protyska upproret där. Winston Churchill beordrade därför motåtgärder och ett småskaligt luftkrig inleddes. Samtidigt som den brittiska generalen Henry Maitland Wilson började planera för Operation Exporter för att erövra Libanon och Syrien. Anfallet skulle ske med en huvudstyrka från söder, det vill säga Palestina och Transjordan, samt med en styrkegruppering från öster, Irak.

 

På bilden tunga jaktplan tyska Messerschmitt Bf 110. Det var denna typ som flög till Irak och stöttade upproret där. Medan de tyska markeringarna målades över med irakiska så kom hajtänderna fortfarande vara kvar.  Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-382-0211-22/Wundshammer, Benno /CC-By-SA 3.0

Striderna satte igång

Britterna var oroliga att tyskarna skulle etablera sig i Syrien och Libanon. Man ville förhindra att detta skedde. Men vad britterna inte visste var att Hitler och hans högsta ledning var fullt upptagen med att förbereda för invasionen av Sovjetunionen, som kom att inledas den 22 juni 1941, så för tillfället fanns noll intresse hos Hitler angående eventuella större operationer i området.  Den allierade styrkan bestod av alla möjliga förband. Här fanns divisioner från Storbritannien, Australien och Indien. Det fanns fria franska styrkor, arabiska legionen, Palmach som var en judisk enhet från Palestina samt en tjeckoslovakisk bataljon. Anfallet inleddes den 8 juni 1941 och direkt blev det hårda striderna.

 

Australiska trupper har erövrat Aleppo-flygfältet. I bakgrunden syns franska stridsflygplan som har övergivits.

Flyg från Algeriet

Le Gloan och hans förband hade varit stationerade i Algeriet då order kom att det skulle omgrupperas till Libanon i maj 1941. Luftförsvaret där behövde förstärkas då britterna genomförde ett antal flygräder mot franska flygfält. Dewoitine-jaktplanen kunde inte flyga non-stop från Algeriet utan mellanlandade bland annat i Italien och det ockuperade Grekland. Vichy-Frankrike hade ett flygvapen med över 1 000 stridsflygplan där drygt 40% var jaktplan.

 

Australiska lastbilar för fram underhåll på syriska vägar. Det var det brittiska imperiet som anföll med bland annat indiska och australiska förband.

Ojämna odds

Britterna hade haft en förhoppning om att Vichy-franska styrkor skulle bara göra ett symboliskt motstånd men det blev något helt annat. Syriens huvudstad Damaskus föll den 21 juni medan Libanons huvudstad Beirut höll ut men situationen för franske generalen Henry Dentz blev hela tiden värre trots hårda motanfall. Men britterna slog tillbaka dessa. Dentz ville be om tysk hjälp mot den brittiska flottan men den franska regeringen ville inte eskalera konflikten med Storbritannien. Läget blev sämre och sämre.  Den 10 juli var australienska 7. divisionen vid Beirut, brittiska 4. kavalleribrigaden närmade sig Homs och indiska 10. divisionen från Irak tog kontroll över nordöstra Syrien.  Det franska flyget hade stått emot hårt och Le Gloan hade radat upp segrar. Le Gloans taktik var att öppna eld på kort avstånd och därigenom uppnå en mer dödlig eld, men det hade sina risker. Ytterligare fem Hurricane och en Gladiator skrevs upp på Le Gloans konto men det hjälpte föga då det franska flyget som helhet drabbades av tunga förluster.  Facit för hela konflikten blev att av 273 insatta flygplan hade 169 förlorats och 77 piloter dödats.

 

Den brittiska generalen Henry Maitland Wilson hade huvudansvaret för operation Exporter. Wilson och hans stab hade nog inte räknat med att motståndet skulle bli så hårt som det blev.

Många ville åka hem

Dentz kände sig tvingad att söka vapenvila och Wilson hade inget mot detta. Den trädde i kraft 12 juli och den 14 juli kapitulerade Dentz och den fria franska generalen Georges Catroux tog senare kontroll över Libanon och Syrien. Men innan vapenvilan trädde i kraft hade flera franska flygförband, bland annat Le Gloans förband, lämnat området för Grekland för att ta sig tillbaka till Algeriet eller Frankrike. Wilsons styrkor tog ca 38 000 franska fångar som fick alternativet att gå med de fria franska styrkorna under Charles de Gaulle eller bli hemskickade till Vichy-Frankrike. Ungefär 5 700 valde att gå över till de fria franska styrkorna medan övriga ville åka. Vichy-Frankrike sågs som ”neutralt land” och var inte officiellt i krig med Storbritannien därför skickades soldaterna hem istället för hamna i krigsfångenskap.

 

Minnesplakett över Pierre Le Gloan.

Olycka 1943

Libanon och Syrien fick senare sin självständighet av den fria franska rörelsen.  La Gloans förband kom att bli kvar i Algeriet och i november 1942 genomfördes den allierade landstigningsoperationen Torch under den amerikanska generalen Dwight Eisenhowers ledning. De franska styrkorna där bytte sida så även La Gloan som i maj 1943 fick byta ut sin Dewoitine mot en amerikansk Bell P-39 Airacobra. Några månader i september 1943 omkom Le Gloan under ett rutinuppdrag. Motor la av och han försökte nödlanda planet men glömde bort att hans Airacobra hade en extra bränsletank under själva flygkroppen. Planet exploderade vid nödlandningen. 

Mina böcker om krigshistoria finns listade här:

Lista över vilka som har kommit ut under årens lopp