Svensk infanteridivision kontra tysk infanteridivision gällande artilleri
En svensk fördelning 1939 kan jämställas med en tysk infanteridivision. Så hur var det ställt med artilleriet?
Det svenska artilleriet hade sedan Försvarsbeslutet 1925 inte förnyats nämnvärt innan andra världskriget bröt ut. Vi hade föråldrade pjäser som 15 cm positionshaubits m/06, som syns på bilden. Foto: Krigsarkivet.Det svenska artilleriet hade drabbats hårt av det som hände 1925. Tre regementen försvann, Upplands artilleriregemente som nyss satts upp lades ner medan Karlsborgs fick fokusera på luftvärn istället. Samtidigt som Smålands artilleriregemente slogs samman med Positionsartilleriregementet till Smålands arméartilleriregemente (A 6).
Lista över fredsförbanden 1939
Svea artilleriregemente (A 1) – Stockholm
Göta artilleriregemente (A 2) – Göteborg
Wendes artilleriregemente (A 3) – Kristianstad
Norrlands artilleriregemente (A 4) – Östersund
Norrbottens artillerikår (A 5) – Boden
Smålands arméartilleriregemente (A 6) – Jönköping
Gotlands artillerikår (A 7) – Visby
Bodens artilleriregemente (A 8) – Boden
Så sett till antal regementen verkar beslutet 1925 inte varit så farligt. Men antal kompanier i fred minskade från 90 till 48. Alltså i praktiken en halvering. Sedan var nyanskaffning av artilleri inte speciellt prioriterat under de kommande åren, så det såg inte bra ut 1939.
Vi hade fortfarande många 7,5 cm kanoner i tjänst inom artilleriet. Visserligen hade en del av modifierats och förbättrats som kanonen på bilden, 7,5 cm kanon m/02-33. Dock det var för lätt pjäs att ha i ett fördelningsartilleriregemente. Foto: Krigsarkivet.
Standardorganisation 1939 för ett fördelningsartilleriregemente
I. divisionen: 3 batterier med vardera 4 7,5 cm kanon m/02
II. divisionen: 3 batterier med vardera 4 7,5 cm kanon m/02-33
III. divisionen: 3 batterier med vardera 4 10,5 cm haubits m/10
IV. divisionen: 2 batterier med vardera 4 15 cm positionshaubits m/06
44 pjäser men notera modellåren, inte speciellt moderna, huvudsak ett arv från första världskriget. Sedan räckvidden för pjäserna var inte speciellt lysande, 7,5 cm kanon m/02 – 5,5 km, 7,5 cm kanon m/02-33 – 10 km, 10,5 cm haubits m/10 – 5,8 km och slutligen 15 cm positionshaubits m/06 – 8 km.
A7 på Gotland inleder motorisering av artilleriet. Pjäserna är gjorda för att dras efter hästar och klarar inte av de högre hastigheterna så de lastas på flaket istället för att dras efter lastbilen. Foto: Försvarsstaben
Arméns hela bestånd av haubitsar var pjäser från tiden för första världskriget, Inga av dessa var anpassade för att dras efter motorfordon, åtminstone inte med hastigheter över 10 km /tim. Transportanordning m/34 fanns för 15 cm positionshaubits m/06 vid transport efter motorfordon och övriga pjästyper kunde lastas på enkla låga släpkärror men det förekom också för lättare pjäser: lastbilsburen med pjäserna på flaket. En orsak till detta var att hjulaxlarna på de äldre pjäserna gick varma vid högre hastigheter än hästens.
Tyskt artilleri 1939
Hur var det med tyskarna? Deras huvudpjäser för infanteriets artilleri var 10,5 cm le FH 18 haubits och 15 cm sFH 18 haubits. Modellåret 18 för respektive pjäs var kamouflage, båda pjäserna sattes i produktion i början 1930-talet. Ett artilleriregemente i en tysk infanteridivision skulle ha tre bataljoner med vardera 12 lätta 10,5 cm haubitsar och en tung bataljon med 12 15 cm haubitsar. Totalt 48 pjäser, inte så mycket mer men tittar vi på pjäserna kommer en helt annan bild fram.
På bilden en tysk 10,5 cm le FH 18 haubits bakom en halvbandvagn. Det tyska infanteri använde fortfarande hästar som dragdjur så pjäsen på bilden tillhör de tyska pansartrupperna. Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-290-1116-08 / Zermin / CC-BY-SA 3.0Räckvidden för de tyska pjäserna var något helt annat, 10,5 cm – 10,7 km medan för 15 cm – 13,3 km. Sedan blev det givetvis tyngre eld för tyskarna då en granat till en 10,5 cm haubits väger nästan 15 kg medan för en svensk 7,5 cm kanon runt 6 kg.
En tung 15 cm sFH18 med dragdjur 1944. Hästen kom ha stor betydelse som dragdjur i tyska krigsmakten under hela andra världskriget. Foto: Kurt HeimannVi förbättrade oss
En sak vi gjorde för att förbättra det svenska artilleriet var faktiskt att beställa 10,5 cm le FH 18 haubits från Tyskland. Första beställning blev 24 pjäser, 10,5 cm haubits m/39. Det blev totalt 142 pjäser i tre omgångar (24 – 1939, 8 – 1940 och 110 – 1942).
En annan lösning blev Bofors. Företaget hade stor produktion och det fanns flera exportbeställningar som stoppades 1940. Istället för att utveckla nya pjäser utnyttjades det faktum att Bofors hade utvecklat en 7,5 cm fältkanon för Argentina och 10,5 cm fälthaubits för Siam, Helt enkelt deras produktionsserier förlängdes och pjäserna som producerades kom att tas i tjänst som 7,5 cm kanon m/40 (räckvidd 15 km) och 10,5 cm haubits m/40 (räckvidd 13,7 km). Av den förstnämnda blev det 64 pjäser av olika typer medan av haubitsen hela 242 pjäser.
Hästar som dragdjur var viktiga svenska artilleriet under hela andra världskriget. Även om fördelningsartilleri fick nya pjäser så kom hästen vara kvar i tjänst. Motoriseringen hade påbörjats men vi hade under beredskapsåren inte möjlighet att gå hela vägen. Foto: Krigsarkivet.I vilket fall vårt fördelningsartilleri var kraftigt eftersatt 1939 jämfört med Tyskland men det kom att åtgärdas under de första beredskapsåren genom nyanskaffning både genom import och inhemsk produktion.
Vidare läsning:
Alex Buchner: Das Handbuch der Deutschen Infanterie 1939–1945. (Friedberg /Hess 1989)
Sven-Åke Bengtsson: En svensk tiger. Hårda fakta och siffror över svensk beredskap och upprustning 1939–1945. (Stockholm 2014)
Jan Anshelm (red): Det svenska artilleriet 1794 – 1994. (Stockholm 1994)
Mer som svenskt infanteri under beredskapen:
Infanteriregementen under beredskapen 1939
Mer om svenska kavalleriet under beredskapen:
Svenska kavalleribataljoner under beredskapen
Mina böcker om krigshistoria finns listade här:
https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar