Tyska pansartrupperna i Norge under andra världskriget

 

Falkenhorsts reserv

25. pansardivisionen i Norge 1942–1943

Parad med tyskt pansar i Oslo oktober 1940. Det hade inte funnits stridsvagnar i Norge före kriget så detta var något helt nytt i Norge.  Den tyska 25. Pansardivisionen kom senare att få en blandad mix av stridsvagnar, gamla franska bytesvagnar och mer moderna Panzer III och IV. Dock hade inte alla Panzer III bra kanoner 50 mm L/60 utan många hade den kortare varianten 50 mm L/42. Några hade till och med 37 mm kanoner. Foto: Riksarkivet Oslo

Generalöverste Nikolaus von Falkenhorst var tysk överbefälhavare i det ockuperade Norge. För att Falkenhorst skulle få handlingsfrihet vid behov ville Hitler skapa en stark reserv med bland annat en pansarkår. Falkenhorsts reserv skulle bestå av sex divisioner, varav två pansardivisioner.

Under 1942 började formeringen av en tysk pansardivision i Norge och den kom senare att få namnet 25. pansardivisionen. Syftet var att det skulle finnas en reserv i Norge i någon form så att generalöverste Nikolaus Falkenhorst skulle ha handlingsfrihet vid stor förändring av läget, till exempel Sveriges hållning eller en brittisk landstigning. Att ställa upp en pansardivision från grunden i Norge var inte det lättaste, eftersom all tung utrustning – till exempel stridsvagnar – måste transporteras till Norge. Dessutom rådde stor brist på kompetenta instruktörer.

Ledarskiktet med besökare i det ockuperade Norge, Vidkun Quisling, Heinrich Himmler, Josef Terboven, general Nikolaus von Falkenhorst, Wilhelm Rediess och Luftwaffes Karl Kitzinger. Foto: Riksarkivet Oslo

Den 52-årige generallöjtnanten Johannes Haarde fick uppdraget att skapa den nya divisionen. Han hade tidigare fört befälet över olika pansarbrigader när han den 26 januari 1942 fick befälet över 383. infanteridivisionen, en av de så kallade ”Rheingold”-divisionerna. Det var en alarmdivision för krissituationer på östfronten. Divisionen skulle skickas till östfronten via Bobrujsk till Orjol, men Haarde följde inte med divisionen utan beordrades till Norge för att formera 25. pansardivisionen i mitten av februari. Den nya pansardivisionens stab lämnade Hamburgs hamn den 26 mars 1942 och kom till Oslo via Kristiansand.

 

Fanns egentligen pansardivisionen?

Haarde anlände till Norge, men det var inte mycket till pansardivision som fanns. Där fanns 214. pansarbataljonen med gamla franska stridsvagnar och skytteregementet Oslo med tre motoriserade infanteribataljoner. Pansarbataljonen var förstärkt med ett pansarvärnskompani och ett 10 cm kanonbatteri. I Norge fanns varken utbildnings- eller övningsresurser för att snabbt ställa upp en pansardivision.

Divisionen började växa fram, men det gick långsamt. Krigsmaktens överkommando (OKW) hade sina prioriteringar annorstädes. I december 1942 anlände äntligen divisionens andra pansarbataljon till Oslo och den kom från norra Finland. Det var 40. pansarbataljonen för särskilda ändamål. Även denna bataljon hade franska stridsvagnar. Senare samma månad anlände staben för det nya 9. pansarregementet, där 214. bataljonen blev första bataljonen i regementet medan 40. bataljonen blev andra. Nu hade divisionen ett pansarregemente, även om många av vagnarna var franska erövrade stridsvagnar från 1940.

 

Generalmajor Adolf von Schell tog över divisionen i slutet av 1942. En del kanske känner igen hans namn, han har skrivit en skrift på 1930-talet som heter på engelska ”Battle Leadership” och använts flitigt av amerikanska marinkåren än idag. Foto: Bundesarchiv, Bild 146-19994-031-08A/Hoffmann, Heinrich /CC-By-SA 3.0

Ny pansarbefälhavare anländer

Haarde blev i slutet av 1942 ersatt av generalmajor Adolf von Schell. Adolf von Schell som föddes år 1893 i Magdeburg var några år yngre än Haarde. Under första världskriget hade von Schell deltagit i strid vid fronten och blivit dekorerad med Järnkorset av både första och andra klass samt även sårad. När von Schell anlände till Norge i början av januari 1943 ansåg han att 25. pansardivisionen var en pansardivision bara till namnet. Divisionen hade visserligen två pansarbataljoner men med små och gamla stridsvagnar, en artilleribataljon med tre batterier i stället för ett artilleriregemente med tre artilleribataljoner och ett av de två infanteriregementena var inte motoriserat utan marscherade till fots.

Enligt von Schell var divisionens primära uppgift att vara ”brandkårsstyrka” för försvaret av Norge. 25. pansardivisionen i Norge rapporterade den 6 juli 1943 att divisionen inte var insatsberedd och att det saknades både fordon och vapen. Dessutom fanns det brister i utbildningen. För att vara en pansardivision i Norden hade dock divisionen bra stridsvagnsstyrka: 117 stridsvagnar, varav bara 57 vagnar var moderna (främst Panzer III). Övriga var franska eller föråldrade. Förplägnadsstyrka var 21 000 man, men detta berodde på att divisionen var ansvarig för allmän militärutbildning av 5 000 rekryter som egentligen inte tillhörde divisionen.

 

Organisationsstruktur för 25. pansardivisionen på sommaren 1943

Divisionens personalstyrka enligt listorna: 15 252 man

Divisionens verkliga personalstyrka: 14 283 man

Enheter:

divisionsstab

9. pansarregementet med två bataljoner

146. pansargrenadjärregementet med två bataljoner

147. pansargrenadjärregementet med två bataljoner

25. pansarspaningsbataljonen

91. artilleriregementet med tre bataljoner

87. pansarvärnsbataljonen

279. luftvärnsbataljonen

87. pionjärbataljonen

87. pansarsignalbataljonen

Pansarofficeraren Major Manfred Graf Strachwitz von Groß-Zauche und Kaminetz fick befälet över 9. pansarregementet i 25. pansardivisionen. Veteran från östfronten, där han hade fört befäl i pansargeneral Walther Nehrings 18. pansardivisionen. Ett annat känt familjenamn i divisionen var Guderian. Heinz Guderians son Kurt var stabsofficer i divisionen. 

Allt rann ut i sanden

Hitler ville skapa en stark reserv i Norge så att Falkenhorst skulle ha handlingsfrihet vid behov och gav besked i slutet av april. Reserven skulle under senhösten 1943 bestå av fyra infanteridivisioner och två pansardivisioner varav 25. var en av dem. Den nya andra pansardivisionen skulle skapas av förband från östfronten, kanske var det 26. pansardivisionen som höll på att formeras i Frankrike som Hitler tänkte på. Den kom emellertid i juli 1943 att skickas till Italien. Slaget om Italien hade inletts. 

 

Pansarinspektörn Heinz Guderian ansåg att hans gamle vän Adolf von Schell skulle ha en bandkanonbataljon till divisionens pansarartilleriregemente. Eftersom resurser inte fanns i Norge kom bataljonen att sättas upp i Jütebog, söder om Berlin. Men bataljonen skickades aldrig till Norge men följde med 25. pansardivision till östfronten. Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-023-3497-18A/Wolff, Paul Dr. /CC.BY-SA 3.0

Den 20 augusti 1943 kom order om transport av 25. pansardivisionen till Frankrike. Sydnorge hade inte tillräckligt med resurser för att på kort tid avsluta formeringen av pansardivisionen, utan dessa resurser fanns i Frankrike. Divisionen skickades med sjötransport till Danmark, men allt och alla togs inte med. Divisionen färdigformerades i Frankrike och den 25 oktober 1943 började inlastningen av divisionen på järnvägsstationen i Amiens för destination östfronten. Arméns överkommando (OKH) behövde förband för östfronten så tillbaka till Norge ströks. Divisionen hann knappt lasta ut innan den sattes in strid mot erfarna sovjetiska förband under marskalk Nikolaj Vatutins ledning sydväst om Kiev. Det var nog många i divisionen som längtade tillbaka till Norge.

Vill du läsa mer om tyska pansardivisionerna, titta in här:

Tysk pansardivision 1940 jämfört med 1944

Mina böcker om krigshistoria finns listade här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html

Lästips om östfronten finns här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/vidare-lasning-har-kommer-nagra-tips-om.html