Döden på östfronten

Tyska 106. infanteridivisionens undergång

Tyskarnas vanligaste divisionstyp under andra världskriget var infanteridivisionen.  Sommaren 1941 hade tyska armén 203 divisioner och 156 av dessa var infanteridivisioner.  Sedan fanns det bland annat 21 pansardivisioner och 10 motoriserade infanteridivisioner. Notera att de sistnämnda hade väldigt få pansarfordon.

Infanteri som marscherar var tyskarnas huvudförband på östfronten under andra världskriget. Runt 75% av alla divisioner i tyska armén var infanteridivisioner. Sommaren 1941 fanns det 156 av dessa i tyska armén och sommaren 1943 hade det vuxit till 174 infanteridivisioner i tyska armén. Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-217-0465-32A / Klintzsch / CC-BY-SA 3.0

Dessa infanteridivisioner var väldigt beroende av hästar som dragdjur. Under 1941 var målet att ha cirka 16 000 man i divisionen och nio starka skyttebataljoner med understöd av 48 artilleripjäser i artilleriregementet. Men då det var i huvudsak var infanteriet som tog förluster kom det under 1942 att sänkas till att ha sex starka skyttebataljoner för en del divisioner, alltså en personalstyrka på drygt 13 000 man.  Men ju längre kriget pågick ju fler infanteridivisioner fick nöja sig med sex skyttebataljoner.

Varje division hade en fältersättningsbataljon, en slags frontnära utbildningsbataljon för att slussa vidare nya rekryter ut till divisionens olika delar.  Ibland kunde nya soldater skickas direkt till sin nya hemvist. Men denna ersättningsbataljon var ingen oändlig resurs och den byggde på att nya rekryter anlände i strid ström till bataljonen när förlusterna var höga vid fronten. Vi kan säga det skedde en sista frontnära finslipning av nya grundutbildade rekryter innan det blev själva fronten.

Förlusterna påverkade besluten

Tyska krigsmakten behövde fler divisioner samtidigt som existerade divisioner tog förluster och det fanns inte tillräckligt med manskap att klara av båda sakerna. Ibland valdes helt enkelt att skapa nya förband istället för att ersätta förluster i existerade. Andra gånger upplöstes förband helt enkelt och fördes över till andra.

Nog det viktigaste vapensystemet i de tyska infanteridivisionerna, artilleriet. Utan den tunga indirekta elden hade både anfalls- och försvarsstriden varit betydligt svårare. Artilleriet i infanteridivisioner klarade sig ofta bättre än infanteriet. Förlusterna drabbade först och främst infanteriet. På bilden en tysk 10.5 cm leFH18 haubits. Foto: Bundesarchiv, Bild 146-1977-117-10A / Lüthge / CC-BY-SA 3.0

En av många

106. infanteridivisionen var en av dessa många infanteridivisioner som formerades under de första krigsåren. Det skedde i november 1940. Inför operation Barbarossa sommaren 1941 hamnade divisionen initialt i 2. pansargruppen (Guderians). Divisionen deltog i offensiven mot Smolensk och Moskva. Förbandet fick genomgå hårda strider vid Solnetjnogorsk under decembermånad i samband med Röda arméns motoffensiv.

Divisionen ansågs sliten och drogs ur från fronten för återhämtning i mars 1942 och var nästan borta ett helt år. Divisionen kom att skickas till Frankrike och grupperades en bit inåt land i närheten av kusten vid Calais. Sedan inträffade Stalingrad och östfronten behövde mer divisioner till köttkvarnen.

Åter till östfronten

I februari 1943 fick divisionen åter börja en lång tågresa men denna gång ifrån Frankrike till östfronten. Den kom att hamna hos armégrupp Syd och striderna runt Charkiv mars 1943. Divisionen hade byggts upp så den hade nio starka skyttebataljoner med understöd av 48 artilleripjäser. Divisionens pansarvärn hade inte kvar några 37 mm kanoner utan var utrustad med främst 50 mm Pak 38 och 7,5 cm Pak 40 pansarvärnskanoner.

Sommaren 1943 var kostsam för 106. infanteridivisionen, nästan 7 000 i förluster under två månaders strider under slaget om Kursk. Det var främst divisionens skyttebataljoner som fick ta smällen. Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-219-0595-05 / CC-BY-SA 3.0

Striderna under mars till juni var inte speciellt hårda för divisionen medan sommarstriderna runt Kursk var det. Divisionen tog 6 679 förluster under två månader och det märktes. Den 30 augusti 1943 var deras förplägnadsstyrka nere i 10 328 och det var inte längre nio fullstarka bataljoner. Då de tre infanteriregementena tillsammans hade haft drygt 9 000 man när slaget om Kursk inleddes den 5 juli och förlusterna som divisionen tog till största delen hamnade på dessa tre regementen.

De ständiga striderna slet på soldaterna. Varje division fick ett antal tågbiljetter tilldelade av högre chef för hempermissioner. Men var divisionen insatt i hårda strider sköts permissionerna upp. Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-219-0553A-07 / Koch / CC-BY-SA 3.0

Tyska 106. infanteridivisionens förluster  under 1943

Mars – juni - 1358

Juli – 3997

Augusti – 2682

September – 1253

Oktober – 2839

November – 1093

December – 441

Totala förluster under 1943 – 13 663

Ett ständigt slitage på förband, personal och materiel

För divisionen fortsatte striderna under hela hösten och det var först i december som det lugnade ner sig. Men divisionen var en skugga av sitt forna jag.  Det var inte längre tal om tre skyttebataljoner per infanteriregemente, det hade skurits ner till två men det hade inte räckt. Manskapsbrist kräver drastiska åtgärder. Givetvis kammades alla andra övriga förband i divisionen genom på överbliven personal för att fylla upp luckorna hos infanteriet.  Divisionen var tvungen under senhösten lösa upp ett av sina grenadjärregementen, 241., och personal fördes över till de övriga två. Högre chef såg till att det ersattes av Divisionsgrupp 39, som egentligen var en stridsgrupp med resterna av 39. infanteridivisionen. Det motsvarande ett slitet regemente som kom att ansluta till divisionen.

Östfronten i januari 1944. Vägarna på östfronten klarade inte av tung trafik utan de blev extra urusla vid dåligt väder. Asfalt var ett okänt begrepp i öst. Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-711-0438-05A / Menzendorf / CC-BY-SA 3.0

Läget i divisionen den 22 januari 1944. Divisionen i sin helhet hade vid denna tid en förplägnadsstyrka på 6 028 man den 22 januari 1944. Under januari skickade divisionen iväg 1 250 soldater på permission.  Ett tecken på eftersläpning under hösten. Samtidigt som 733 konvalescenter återvände till division.  Sedan anlände 199 nya rekryter till divisionen. Förluster under januari 1944 ökade jämfört med december 1943. Det blev 254 stupade, 193 saknade och 1 081 sårade, alltså 1 528 i förluster.

Striderna vid Korsun-Tjerkassy kostade divisionen stora förluster, drygt 1 500 man. Detta trots divisionen inte längre var speciellt manstark. Foto: Bundesarchiv, Bild 146-1992-084-07A / CC-BY-SA 3.0

Divisionen skulle enligt listorna ha 13 300 men (alltså sex skyttebataljoner-division) och det hade den som sagt inte. Det normala var sex starka skyttebataljoner och 48 artilleripjäser medan nu var läget i 106. divisionen två skyttebataljoner som ansågs som svaga och två som klassade som ej dugliga men artilleriet var i förhållandevis gott skick 37 pjäser.  Det heter som sagt ”poor bloody infantry”.

Slutet 1944

Divisionen var kvar på östfronten fram till sin totala undergång i augusti 1944 under den sovjetiska anfallsoperationen Jassy- Chișinău. Kvarvarande personal i divisionen användes främst att fylla upp och ersätta förluster 15. och 76. infanteridivisionen. Totalt fanns det då cirka 156 tyska divisioner på östfronten. 

Ett annat viktig vapen för infanteridivisioner på östfronten var pansarvärnskanoner. 106. infanteridivisionen var väl utrustad sommaren 1943  och varann pansarvärnskanon i divisionen var 7,5 cm Pak 40. Dessa pjäser hade inga problem med sovjetiska T-34:or. Foto: Bundesarchiv, Bild 101I-276-0706-24 / Bergmann, Johannes / CC-BY-SA 3.0

Så här var det för många tyska infanteridivisioner på östfronten, när de var i strid så nöttes infanteriet sakta med säkert ned. Medan artilleriet klarade sig generellt bättre. Undantag givetvis om fienden lyckas skapa ett genombrott och slå på djupet. Inte bara pressa divisionen bakåt.  Historien om 106. visar också det krävs hela tiden nya soldater och nya förband när kriget bara fortgår dag efter dag. Enbart under 1943 tog divisionen nästan 14 000 i förluster under tio månader vid fronten.

Historien om 24. pansardivisionen finns här:

Undergång i Stalingrad

Mer om förluster i krig, läs här:

Förluster i olika krig

Lästips om östfronten finns här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/vidare-lasning-har-kommer-nagra-tips-om.html

Mina böcker om krigshistoria finns listade här:

https://franksonskrigshorna.blogspot.com/p/mina-bocker-har-kommer-en-lista-over.html